På baksidan av min roman, som släpps 27 mars, finns den här beskrivningen av boken.
Året är 1975 när en grupp färgstarka unga vuxna lämnar huvudstadens avgaser och betong för att följa sina drömmar om ett kollektiv på landet. Efter en noga planering köper de ett nerlagt ålderdomshem i Närke, där börjar deras liv ihop. De tre barnen är viktiga för hela storfamiljen och fler barn vill de ha i det stora huset. Det är inte alla anhöriga som accepterat flytten och grannarna kan vara påträngande nyfikna. ”Men hur sover ni här egentligen”?
Storfamiljen har lovat att hjälpa varandra med ekonomin, några har stadiga inkomster andra tar tillfälliga jobb eller studerar, de diskuterar om högt och lågt i livet och har nästan alltid någon renovering i huset på gång. Allra roligast har de när de planerar och genomför stora fester eller när de sjunger och spelar tillsammans.
Tidsandan påverkar storfamiljen, under årens lopp blir barnaskaran större. Plötsliga och obehagliga händelser förändrar hela balansen i storfamiljen. Genom en känd radioröst får de vara med och göra radio om olika slags familjer. I samband med det träffar två andra kollektiv som på olika sätt påverkar dem och det blir tydligt hur svårt men också underbart livet är.
Det fina omslaget och lite annat hittar du genom att söka på nätet: Vi kom från Stockholm + mitt namn!
Där kan man också förbeställa böcker glöm inte att jämföra priserna. Den inlästa boken kommer fjärde juni. Det är Bodil Carr Granlid som läser.
Lev väl och blomstra!/Agneta
11 mars, 2024 kl. 6:35 f m
Så spännande och så kul, Grattis!
Detta med Kollektiv poppar upp under åren lite då och då. I en by någon kilometer härifrån är det mycket av dessa tankar som även förverkligas. Dit flyttar personer som vill leva ett annat kanske lite friare liv. Såg Husdrömmar för några avsnitt sedan där var det också lite liknande tankar om ett köp av en gammal sjukhusbyggnad.
11 mars, 2024 kl. 1:04 e m
Jag såg det där programmet och tyckte projektet var intressant och spännande men lite väl stort. Kanske ligger det i tiden att dela ett gemensamt boende och annat. Jag uppskattade de tio åren väldigt mycket och har många bra och fina minnen. Mina barn som båda är 50 + talar varmt om den tiden. Boken blev tvunget en roman för det var inte en rapport jag ville skriva. För somliga finns nog tillräckligt med igenkänning. Tack för gratulationen!
11 mars, 2024 kl. 3:44 e m
Jag kände så också om programmet.
11 mars, 2024 kl. 4:51 e m
Så härligt att din bok har kommit så här långt! Den verkar intressant!
12 mars, 2024 kl. 11:53 e m
Jag är både förväntasfull, glad och orolig när det gälle boken. Vi får se…