Plötsligt sjunker temperaturen rejält om nätterna men sommaren är kvar.  Trädgården är en djungel, huset ostädat, kylskåpet tomt, strykhögen ligger still där den ligger och inga gäster är kvar och vi båda är hemma samtidigt.

Under frukosten säger vi: Söndagsutflyktsväder!

Medan jag mest tänkte på detta: … så tänkte min käre man mest på det här:

I New York Times hade vi läst om… nä, det hade vi inte, men vi visste att NYT hade skrivit om paret som driver verksamheten Kafé Kagan och ligger ihop med byggnadsvårdsaffären Färg från förr. Stället ligger mellan Vollsjö och Degeberga på Linderödsåsens östra sluttningar.  Vi kombinerade våra önskemål och solen sken på vår färd. Landskapet och vi njöt söndagsfriden under solen medan vägarna blev allt mindre.
Till slut vindlade den smala grusvägen mellan två stenmurar och där mötte vi en bil som backade snällt så att vi kunde slinka förbi med högra hjulparet ute i terrängen. Men det gick fint och strax var vi framme och nästan först på den lilla parkeringen.

Vi kunde mycket väl ha valt att fika utomhus men vi valde en plats, som vi tyckte var fin, i det härliga ‘vardagsrummet’ där det fanns mycket ögongodis . Titta på duken!

Söndagsfika med kaffe i kanna, riktigt smakrik morotskaka, yoghurt och röda vinbär.

Här får det plats många men vi hade härligheten själva, senare kom det fler gäster.

Gott i munnen och som sagt gott för ögat. På väg in hade vi passerat en avdelning med herrkläder precis i rätt stil för M. Där blev vi sedan en lååång stund. En sån stund som inte känns långsam utan bara rolig för att man upptäcker mer och mer. Här köptes tre randiga skjortor och en rutig tweedväst och till mig en skön rödrutig flanellnattskjorta.

Mycket nöjda med det trevliga bemötandet, fikat och inköpen tackade vi för oss.
Vi kommer absolut att söka oss tillbaka till Kagarps Boställe 8130, för så heter fastigheten, det är inte ofta man upplever något så charmigt och roligt!

Så lockade Forsakar med sin bokskogsklädda ravin och strömmande vatten. Skånes högsta vattenfall är en fis i mossen jämfört med vilket vattenfall som helst.  Efter den torra sommaren var det rätt lite vatten i fallet, nästan bara en rännil. Men det är underbart vackert hela vägen runt den 40 meter djupa ravinen. Det är synd om den som inte rakt av bara älskar ljuset och det bokskogsgröna.
Carl von Linné var här på sin Skånska resa och jag tror han njöt på samma sätt som vi!

Stigen gick delvis över knotiga rötter och var ibland både smal och kunde luta mot branterna. Ingenting för den som har barnvagn eller sitter i rullstol. Men som sagt grönskan, ljuset  och topografin lockar. Vi blev helt svettiga och när vi kom ner var vi törstiga och hungriga. Vi hade slarvigt nog glömt ta med vattenflaska. Hitta hit om du har möjlighet – men ta vatten med dig!
Det stilla vattnet längst ner porlade så fint. Lyssna…

Idag är det måndag, det blåser och regnar om vart annat. Det är vardag igen, så skönt att ha fått påfyllning i den inre skattkammaren! /Agneta