Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Promenad till havet

12 kommentarer

Tisdag sjunde augusti. Det är så varmt, så bedövande varmt! Jag bestämmer mig för att ta en promenad ner till havet.
Motivationsbilden i mitt inre, där jag är på väg ut i vattnet, får mig att njuta redan av tanken på att gå. Trots den stekande solen och trots att min lata sida viskar ett försåtligt nej! Vattnets dragningskraft är starkare.
20180807 Simmar ut

Fågelvägen är det max 3 kilometer men jag är ingen fågel och måste ta de backiga grusvägarna till fots. För nu har jag bestämt mig! Klämmer en frottéhandduk under amen och hämtar solhatten. I pyttelilla ryggan har jag lite vatten, några morötter och ett moget Transparent Blanche från trädgården. Jo, och så mobilen så att jag kan ringa efter hämtning vid stranden när min man ändå kör från jobbet. Att promenera hem uppför alla backarna skulle göra mig så svettig och det sköna badet helt ogjort.

Vår närmaste by heter Sjörup och från vårt ställe ser vi både havet och den gamla 1100-tals-kyrkan i Sjörup. Jag går drygt en kilometer innan jag passerar vägen in till kyrkan på sin vackert belägna plats. Snart viker jag in på grusvägen ner mot Mossbystrand. Tittar lite på husen och trädgårdarna längs vägen men mest ser jag framåt. Många bilar kör alldeles för nära vägkanten där jag går. Obehagligt och störande. Vägen är smal men det är sällan några möten… varför då köra så nära? Jag vinkar tack till den bilist som ändå kör ut lite.

Nya inhägnader är uppsatta runt en stor outnyttjad bit mark som ibland är en grund våtmark men nu ligger stentorr. Med alla rapporter om dåligt bete blir jag glad och glömmer bilarna. Jag ser inga djur men lite längre bort står ett par hästar och trycker i den enda skuggan i hagen. De har hittat något att mumsa på. Ät, pållar, tugga i er så länge det finns något att beta av! Funderar på morötterna i ryggan men de har vänt rumporna mot vägen.
20180807 Hästar söker skuggaI slutet av byn delar vägen en gammal trädgård från huset som den hör till. När jag än passerar kikar jag in i trädgården men jag har aldrig sett några människor där. Det ser så torrt ut med gula löv på marken men de gamla buxbomshäckarna är klippta.

Vägen slingrar och är lite berg-och-dal-bane-lik i det öppna backiga landskapet. Först så går det upp så går det ner så går det upp, sen så går det ner och… Är det någon som minns den sången? Jag sjunger inom mig men kommer ändå inte på vad det är för något. Jag stannar på en utsiktspunkt och pustar i värmen. Kommer på att jag skulle kunna låta dig följa med mig en bit av promenaden. Fiskar upp mobilen och tar en liten video. Det är rätt störande vind och nog tycker jag att jag låter fånig, men okej, jag är väl lite fånig, men det kan man väl få vara!

Nu bär det mest nerför till Kustvägen och sen bara ytterligare en liten bit. Mina snälla fötter går men mitt surben, där jag dras med fula åderbråck, bråkar lite i värmen. Jag har sett tecken på nya bråck framme på skenbenet och foten. Inte så kul bara det inte börjar värka hela tiden. Jag rättar till solhatten och riktar blicken framåt.

Men här låter jag för larvig. Lyssna inte eller lyssna lite snällt med ett halvt öra…

Havsbrus eller bilar som susar förbi? Det är frågan. Här på Sydkusten finns det många och långa sandstränder. Ibland finns det såna här små stigar ner från vägen men på några ställen är stränderna breda och stora. Vid Mossbystrand finns det fika och mat, glasskiosk, gungor, grillplatser och parkeringsplatser.

Jag väljer att gå ner vid rökeriet där det är lite smalare strand och något färre människor. Jag kisar sydväst mot solen bortåt Abbekås och ser att mängder med badgäster i alla åldrar, färgnyanser och format njuter av sol och vatten längs med hela långa stranden. Jag kan inte låta bli att undra om någon tänker på den förfärliga torkan mer än jag. Man kan tänka och bada samtidigt förstås!

20180807 Vink från mig Jag går i. Fötterna sjunker ner och rullar lite på småskravlet som lagt sig precis i vattenbrynet. Brrr, alltid samma sak; det känns lite för kallt, så några instabila steg ut på sandbotten, vattnet känns behagligare och i nästa vågrullning tar jag några simtag utåt.  Vänder mig om och vinkar till min trygghet, min vän och käresta som har kommit! Så bra har jag det!/Agneta

 

 

 

 

.

 

12 thoughts on “Promenad till havet

  1. Inte dåligt att ta en sådan promenad i värmen. Men friluftsbad är ju det som svalkar bäst. Den där trädgården väcker intresse. Brukar du fundera över varför aldrig någon är där och vilka människor den tillhör?

    • Just badet var avgörande för beslutet att gå i den där värmen de ca 5 km det blir till fots. Angående trädgården: Jag vet att det är de som bor i det ganska stora huset på andra sidan vägen som äger trädgården. Däremot har jag aldrig under 23 år sett någon i trädgården. Jag har kört och åkt bil förbi, cyklat och promenerat men, nej, aldrig en kotte i trädgården. Det står en elegant bil utanför huset ibland men som sagt aldrig en människa. Jag har tänkt att om jag ser någon skulle jag fråga om trädgården.

  2. Vilken promenad du tog! Visst är den vägen underbart vacker att gå men i den värmen vete sjutton om jag hade orkat! Men det såg härligt ut! Vi bor ju fantastiskt vackert!
    Denna varma dag var Marianne från vävstugan och jag på garnutfärd. Vi tog tåget till Höör till en underbar garnaffär och där inhandlade jag tweedgarn till en kofta. Jag inväntar lite svalare väder innan jag börjar sticka på den tror jag!

    • Jag tyckte det gick bra att gå även om mitt surben bråkade… Ja, jag älskar verkligen detta landskap! Jag var i den underbara garnaffären i Höör tidigare i somras och köpte till slut garn för att sticka en sjal… men det blev som vanligt med mitt stickande. Kanske ska jag ta itu med det närmare hösten och stickträffarna i gamla skolan. I natt kom det 7 mm regn och jag hade faktiskt hoppats på mycket mer!

  3. Vilken härlig promenad! Tack för att jag fick gå med! En promenad i vacker natur ( om än i stekande sol ) och så ett dopp i havet på det! Vilken underbar upplevelse! O
    ch jag kände det lite som om jag var med.

    • Vad roligt att se dig här, Kjerstin, och jag kände det nog som om du gick med mig! Jag kommer att suga på den promenadkaramellen riktigt länge, tror jag. I natt låg jag vaken till ett fantastiskt ljusspel då blixtarna ljungade mellan molnen utan muller. Endast 7 mm regn kom – det var en besvikelse. Idag blåser det friskt.

  4. Tack för den fina och njutbara turen. Bra promenad i värmen. Jättetrevligt med videofilmerna.

  5. Låten du funderade på var, antar jag, skämt-texten till Calle Jularbos ”Livet i Finnskogarna”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s