Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!


8 kommentarer

Välkommen 2020!

Gott Nytt År 2020

Ett riktigt fint och bra 2020 önskar jag alla som läser Pensionär, nyss pensionär! Det är roligt att ni finns! Välkomna tillbaka under det nya året; följ bloggen, kika bara in, läs sporadiskt, skratta eller skaka på huvudet, fundera, skumma texten; gå på utställningar med mig, följ årstiderna i vår trädgård här, titta på vackra och fula foton; börja kommentera eller inte, det är ju ändå bara mina tankar och plötsliga infall.
Nu blir det ett nytt decennium under vars sista år jag blir 80 år. Så märkligt livet är!  Jag ska med humor och ömhet vårda alla åldrar som ännu lever och finns kvar i mig.

20191215 till blogg_använd (13)

Den här teckningen är från 5 juli 2002 ur ‘Varannan dag’ där jag gjorde en bild, just varannan dag, av hur jag kände mig. Hittade bunten med 183 teckningar och tyckte det var synd att de bara låg där och hade det tråkigt i en bortglömd vrå. Idag är det nyårsafton 2019, jag är förkyld och hängig.  Teckningen förmedlar lite trötthet men också något som pekar uppåt och lyfter. Så den passar just idag!

Lev väl och blomstra!/Agneta

 

 

 

 

 


9 kommentarer

Mitt textila intresse (9) lappat och lagat

Det ligger i tiden att laga och ta vara på de textilier som vi har runt oss. Vi har nog lite till mans varit både lata och slösaktiga vad gäller våra textilier. Det är ju en kul utmaning att försöka laga med lite finess och att våga laga så att det blir synligt och är roligare än att finlaga om man nu inte kan få till det så som proffs kan.
Att många anser att det är fin en konst att laga förstår man lätt av detta verk som jag såg på en konstutställning för ett tag sedan. Jag blev i alla fall glad över hyllningen till alla som ägnar tid åt att laga textilier.

Konst att laga 20190319

Först visar jag hur jag lagade en ullklänning som jag blev nöjd med. Kläder av stickad ull kan bli tunnslitna och eller få små hål. Jag hade en sån klänning nej två, en lila och en gråbeige. Den lila lyckades jag förstöra i tvätten. O, så dum jag var som slängde den!  Det ångrar jag, den hade kunnat bli finfina och användbara lagningslappar! Klänningen med hål lagade jag med hjälp av trasiga ärmar från en kofta i samma färg som klänningen. I förrådet fanns gammalt brodergarn i olika färger att  sy fast laglapparna med.

Koftan hade tryckta ringar och därför fick jag infallet att göra runda laglappar som jag klippte ut runt det tryckta mönstret. Lapparna broderades fast med enkla sömnadssätt.
Se här ovan: Vid fickan var det slitet och det blev tre lappar där.

Snygga och sköna skjortor, vars kragar är utslitna, har jag alltid räddat från att slängas. När jag tänker efter har det blivit ganska många fixade skjortor under alla år. Jag gör det enkelt för mig och det handlar inte om några extravaganta skjortor.
Börja med att sprätta upp sömmen som håller kragen på plats. Efter det rensar man bort lösa trådar och så sätts knappnålar tätt så att sömmen kan bli snygg på både ut- och insidan. Hitta sytråd med rätt färg och sen syr maskinen igen alltihop i ett litet kick. Jag syr ganska långsamt, tar bort knappnålarna vartefter men ett litet kick är det ändå!

Här ovan är tre moment och olika skjortor. Det är lätt som en plätt!  Jag tycker det blir ett tillräckligt bra resultat och den lagade skjortan kan hålla länge – vilket är vinsten!

För längesedan gjorde jag ett vitt lapptäcke som skulle ligga på en gästsäng. Där använde jag helt osentimentalt tyg från mitt första bröllop, gardiner, gamla skjortor, lakan, nattlinnen, dukar och provbitar från en tygaffär. När det färdiga överkastet hade legat ett tag så blev det tråkigt i mina ögon och då fick jag för mig att brodera med enkla improviserade linjer i centrum av varje kvadrat… inte blev det så värst mycket roligare! Förstod nog att jag skulle vara tvungen att  ta ut svängarna lite till men själva jobbet med att brodera mer lockade inte alls.

Medan jag höll på med det såg jag att sömmarna hade spruckit lite i monteringen mellan kvadraterna. Överkastet skulle gå sönder om jag inte gjorde något där – det fick bli  kråksparkssömmar. De sömmarna håller ihop täcket med fodret på baksidan så nu slits inte täcket på samma sätt när någon slänger sig ovanpå sängen. Men eftersom det där överkastet nu mer är undanplockat så får slitaget anstå till en eventuell framtid.

Lagad klänning 20190311

Det här mobilfotot tog min man av mig i mars detta år när klänningen åter gick att använda. Jag ser precis så nöjd ut som jag kände mig.

Lev väl och ta vara på det som går att laga! /Agneta

 


11 kommentarer

Pillergumma

Sedan några år är jag en pillergumma. Jag trodde nog ganska länge att jag aldrig skulle behöva räkna piller, komma ihåg dem vid resor eller enstaka övernattningar… men tji fick jag. Jag har i alla fall mina på köksbordet i en liten söt porslinsask som jag gillar. Jag räknar upp ett veckobehov av de tre jag behöver varje dag. Dosetten får vänta.
IMG_20191215_153257072

På övervåningen har vi vårt lilla sovrum under snedtaket. Där har vi en bricka med kanna och var sitt vattenglas. Sedan några år har vi båda ätit medicin som ger muntorrhet. Varje natt vaknar jag flera gånger av att jag är törstig. För min man är det likadant.
Tänderna kan ta stryk av en torr mun och vi har precis fått veta av vår tandläkare att det finns bidrag att få till tätare behandling hos tandhygienist till exempel. Du kan ladda ner en blankett från socialstyrelsens hemsida och ta med den till din läkare/vårdcentral när du ska dit.

Som pensionär kan det vara lätt att börja slarva med sig själv. Man klär inte på sig förrän till lunch, stoppar in håret i kepsen vad snabbesök i affären, har gömt det noppiga hemmamyset under kappan. Man ska ju inte gå till jobbet, festen är en annan dag, det väderbusar ute – så det blir bara snabba språng till brevlådan och soptunnan i raggsockor och sneda träskor.
Det funkar ju med somligt men tänderna är så viktiga! Skjuta upp tandläkarbesök är ingen bra idé. Och visst är vi väl många som har den där mardrömmen att tänderna börjar lossna och IMG_20191215_161325895att man tvingas spotta ut den ena tanden efter den andra medan tungan gräver ner sig i stora blodiga gropar tills man vaknar alldeles svettig.

Pillergumma är jag men en som försöker hålla ordning på slarvmajan i sig. Hittade i mina gömmor en bunt med bilder från ett projekt jag kallade för ”Varannan dag” och som jag gjorde med en vän i början av 20hundratalet. Varannan dag under ett år gjorde vi varsin bild av hur vi kände oss. Formatet var 13×13 cm och tekniken fri. Hittade den här som kanske kan beskriva en pillergumma som just drömt om lossnande tänder.
Jag ska nog börja använda de där bilderna ibland när någon eventuellt passar in i sammanhanget.
Lev väl och blomstra!/Agneta

 

 


6 kommentarer

Bokstavsbrist och brist på fakta

En lätt hörselnedsättning kan göra livet lite roligare om man är på rätt våglängd för att upptäcka den humoristiska dimensionen av att åldras. I ett nyhetsprogram för ett bra tag sedan pratades det om att det var bokstavsbrist i Sverige! Nä, men, så besvärligt! Vilka missförstånd detta skulle kunna leda till. Vad hade de pratat om egentligen? Jo, förstås bostadsbrist i Sverige; bokstavsbrist hade varit något mer abstrakt och kanske inte så jobbigt som att vara bostadslös. Bättre bokstavslös än bostadslös… kanske.

20190506 vårvy 2

När jag veckohandlade så stod det en liten skylt intill gurkorna: ”Brist på svenska gurkor” en text lätt att förstå men med brist på bokstäver… blev det i min skalle ”Brist på svenska urkor” ja, det är självklart att urkorna är utdöda sen länge!
Och om det nu är brist på just G så har vi knivar och afflar att äta med och vi äter lass i stora lass och man arvar ihjäl sig och köper odis och ud vet vad!… På liknande sätt har jag lekt sedan jag var barn.  Man var van att vara ensam och ha lite tråkigt, att leka med ord och språk blev ett billigt nöje för barnet Agneta

20180515 Vas med syrénkvistar

I ett program på P1 var det en urgammal inspelning där Werner Aspenström hälsade på hos en annan poet och jag hörde honom säga ”…jag står här med ett antal vikter och har nu gått runt och tänkt på var de kan passa in…”  (innehållet var ungefär så). Jag fick en rolig bild i huvudet även om jag snabbt fattade vad han menade.
Det där är lite oviktiga saker eller ska jag skriva odiktiga saker!? Viktiga saker väger tungt.

20180610

Nu är det annat av stor vikt; om dikt och verklighet; politiker och andra tyckare som är faktaresistenta och svänger sig med felaktigheter och falska påståenden utan att bli motsagda. Min man och jag vill höra radio- och se TV-program där man konsekvent bemöter en massa falskt tyckande med riktiga fakta såna som det finns belägg för.

IMG_20180618_120802890

När någon med emfas påstår att kriminaliteten  Malmö är värre än någonsin ska det bemötas med dessa riktiga fakta: Brottsligheten i Malmö är den lägsta sedan början av 20-hundratalet!
Det visste du kanske inte men det är statistiska fakta som går att kolla!

IMG_20180712_183939948

Men hur låter det? Hur beskrivs läget? En undersökning, som polismyndigheten har genomfört, visar att oron för brott däremot har ökat. Vems är felet att den känslan breder ut sig och att människor blir oroliga i onödan. Uppmärksamheten för kriminalitet  har ökat i takt med de politiska vinster man tror sig vinna. Kriminalitet och invandring  diskuteras på alla plan i våra medier av journalister, ledarskribenter, lobbyister, politiker och andra publika personer och många av dessa bara tror och tycker utan att ha koll på fakta! Alla springer åt samma håll verkar det som och man upprepar varandras vanföreställningar.
Medvetet dristar de sig att fara med osanningar och blir inte motsagda med raka fakta.
Det finns en växande grupp människor som baktalar det mesta i samhället och deras agenda är att göra vanligt folk rädda, beskylla invandrarna för allt, och samtidigt kasta en massa skit på polis och lärare. Detta för att själva påverka vårt lands styrning åt ett mer ungerskt eller polskt håll!?

Det är dags att protestera mot denna nersvärtningen av vårt land. De flesta människor är väl ändå inte resistenta mot fakta.

20180525 Blåregn Formosa

Lev väl och blomstra!/Agneta, och kram alla som hängde med i krumelurerna mina!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


4 kommentarer

Skarhults slott (2) …om slottskvinnorna

Det är inte min mening att upprepa vad som redan sagts och gjorts på ett mycket bättre sätt men jag vill ändå dela med mig av några intryck från besöket på Skarhults slott. Det var främst för att få se utställningen om Ester Blenda Nordström som vi körde till det där stora 1500-talsslottet mellan Lund och Eslöv. Om Ester Blenda har jag redan berättat.


Vi hade hört väldigt mycket gott om utställningen ‘Den dolda kvinnomakten’ och blev inte ett dugg besvikna. Efter lite gott fika i slottets källarvalv var vi redo att följa några slottskvinnors öden från 1500-talet och framåt. Vi fick en livlig beskrivning både i text och av den fysiska miljön där vi gick från sal till sal. Viss lekfullhet fogades samman med allvar och historiska fakta. Arrangerade äktenskap var legio för högreståndsfolk, det handlade om att makt och ägande inte skulle gå släkten ur händerna – rikedomen skulle samlas.  Först ut är Mette Rosenkrantz född 1533 på det danska slottet Vallö.

20190929 1500-tal

Mette Rosenkrantz giftes bort som 14-åring och blev myndig först när hennes man dog, då blev hon ensam med två barn. Hon lät bygga till slottet och gifte sig med Danmarks rikaste man Peder Oxe. Han hade inga egna barn och Mette ärvde allt, trots stort motstånd från hans släkt, och kunde fortsätta att bygga upp sitt godsimperium. Underdånighet var nog inte hennes epitet, hon beskrivs som både god och mäktig, jag undrar om folket i hierarkin under henne var tvungna att alltid böja på huvudet och om de kände sig verkligt underdåniga när de träffade på henne. Säkert var många kuvade av överhet och kyrka, andra var tacksamma för ett och annat och återigen fanns säkert någon enstaka som tänkte upproriskt.

I texten om barocken står det så målande att människorna gick i armkrok med döden. Vi vet ju att sjukdomar och krigsoffer drabbade alla, fattig som rik, kvinnor och barn drabbades av överhetens makthunger. Kvinnorna fick bära en stor del av bördan då – precis som nu. Ändå måste det ha varit värst för de allra fattigaste.

20190929 1600-tal barnadödlighetBeata Elisabeth von Königsmarck föddes under stormaktstiden 1637. Hon lyckades under en mycket svår tid driva godset i sextio år. Hon förlorade alla sina fyra döttrar och det var krig och oro. Kvinnorna hade inga militära eller politiska förpliktelser. Det var kanske ett skäl till att kvinnorna var lämpliga som ”godsherrar” de behövde inte dra ut i krig eller hamna i politiska kontroverser. Krigen förorsakade inte bara död de skulle dessutom bekostas. Beata lyckades freda Skarhults ägor medan familjen de la Gardie, som hennes man kom ifrån, fick känna av kungens reduktion som skulle bekosta de långvariga krigen. Installationen med det döda barnet grep faktiskt tag i mig. Att sörja ett förlorat barn kan man väl aldrig vänja sig vid eller förhärdas av.

Christina ”Stina” Pipers liv varade 1734-1800 och kantades av sorg och glädje. Se vad som hänger i kristallkronan…silkesstrumpor!

Stina Piper och hennes man greve Erik Brahe umgicks på slottet i Stockholm med kungen, Adolf Fredrik,  och drottningen, Lovisa Ulrika, så de tillhörde verkligen gräddan i landet.
Stina fick vara med om oerhört hemska händelser och när allt till slut föll ihop stod hon ensam med en styvson. Stina hade fått Skarhults slott i morgongåva av Erik. (Hans mormorsmor hette Beata Elisabeth von Königsmarck).
I tjugo år skötte Stina Piper godset  framgångsrikt men på avstånd, hon lämnade inte gärna Stockholm. Hon levde loppan i huvudstaden med en kusin och fick tre utomäktenskapliga barn. Dessa barn övergav hon när hon gifte sig med Gustaf III:s närmaste man. Stackars barn som av detta skäl fördes till fosterhem!

Här är en 1800-talsmiljö som kanske Maria von Schwerin hade tyckt om.
20190929 1800-tal dukat

Nästa kvinna på Skarhult var en vacker rödhårig torpardotter som friherre Hans Hugold von Schwerin blev kär i. Det händelseförloppet skulle kunna bli en billig eller en riktigt bra roman om man vill se det så. Klassresor fascinerar många och att höra att en människa blir utfrusen av familjen gör nog ont i de flesta idag.
Maria Månsdotter Nilsson(1864-1952) hade helt enkelt för låg status, hennes ursprung dög inte. Först när Maria blivit gift med sin greve och födde en son accepterades hon – men bara så länge hennes man levde, när han dör i malaria 1912  portförbjöds hon på Skarhult.
Hon ansågs inte lämpad att fostra sin sexårige son som skulle bli Skarhults kommande herre! En gång om året fick hon träffa sin son. Fy, för den lede! Först 30 år senare, när hennes mans systrar hade dött, tilläts hon komma till slottet.

Jag kan riktigt höra hennes gnagande tankar om mannens ogifta systrar, de som styrde så att sonen och hon inte fick ha någon normal relation.
Hör ni skriv den där romanen! Den kanske förresten redan finns.

Att levandegöra historia är en bra men svår ambition. Det var Alexandra von Schwerin som satte igång sökandet bakåt i tiden och som med hjälp av både författare och historiker har utvecklat texter och utställningar. Med buller och bång har det blivit enormt publikt och uppskattat! I maj 2020 öppnar utställningarna igen!

20190929 1900-tal nåldyna

Jag lägger locket på här men har en liten glipa öppen. Det fanns en rolig del om 1900-talet som får vila så länge.

Lev väl och tänd ett ljus i advent/Agneta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Soppiga grytor – lättlagat

-Vad ska vi äta idag, tycker du?
Så kanske min man frågar mig en morgon redan efter frukost. Ibland är det jag som frågar och ibland ber jag honom laga någon av sina favoriter. Men jag gillar att laga mat och oftast har jag en ungefärlig idé men sällan något recept. Idén utgår från vad vi har hemma. Eftersom vi bor på landet måste vi då och då fylla kyl och frys så att vi slipper åka och handla hela tiden. Sedan lagar vi olika måltider tills alla förråd och hyllor i princip gapar tomma. Mycket lite mat slängs på så vis.
Häromdagen blev det en fiskvariant på mina soppiga rotsaksgrytor. Jag tog fram de frysta torskfiléerna och la dem i kylskåpet att tina. Tinar de långsamt smakar de bättre, inbillar jag mig. Fritt fram för andra aktiviteter några timmar…

När det var dags plockade jag ett par små gula lökar och banancharlotten ur den tjeckiska lökgömman. Valde bort vitlök den här gången. Det är lätt att smaksätta all mat på samma sätt och då blir det inflation i smaker, jag testar, varierar och drar slutsatser.

Ur kylskåpslådorna tog jag fram några morötter, en bit rotselleri, en stor palsternacka, en redig fänkål, högst två spänstiga selliristjälkar och bara en liten bit färsk ingefära. Eftersom vi var tre vuxna som skulle äta så tog jag fram sju-åtta mellanstora potatisar ur mörkret där vi förvarar dem. Så skalade jag rotsakerna och tärnade ingefäran smått, större tärningar av rotselleri och morötterna delas i knubbiga bitar. Jag tog fram ett broccolihuvud men skar bara loss trefjärdedelar av de små buketterna, resten åkte tillbaka in i kylen. Broccolibuketterna la jag lite åt sidan liksom rätt tunna skivor av selleristjälkarna.

Lite rapsolja och en klick smör i traktören och så ner med lökarna som skivats eller klyftats. Under tiden som löken mjuknar börjar jag skala potatisarna och dela dem i bitar.
När löken är mjuk åker först de färska ingefäratärningarna ner i traktören liksom hälften av rotsakerna. Samtidigt så gör jag buljong av en tärning, grönsaks- fisk- eller umamitärning, och kokhett vatten. Den här gången valde jag umamitärning som jag tycker lyfter fram smaker väldigt bra.
Jag vill ha lite olika tuggmotstånd i den soppiga grytan och har ner allt i omgångar och slår på buljong vartefter. Låter det puttra lite lugnt och kryddar med lite av varje från favoriten svartpeppar, en gnutta chilipulver och lite örtsalt. En ganska stor nypa med torkad dill blir en viktig smaksättare.
IMG_20191123_105058429Efter en annan måltid står en skvätt syrad grädde i kylskåpet så den åker ner och allt puttrar vidare.  Jag smakar och tycker det är något som saknas… ja, visst, fisken men också något annat. Häller på lite matlagningsgrädde och tar fram vår burk med egen ganska stark chili – ställer den på vänt. Känner på rotsakerna och väntar lite med broccoli och stjälkselleriskivor. De sista ska bara puttra med en liten stund.

Fisken är tinad nu, den sista halvtimmen har den stått framme i rumstemperatur medan jag har stått vid spisen, jag saltar fisken och skär den i bitar. Inte för smått då blir det lätt bara flisor och smulor.
Sen trycker jag ner selleristjälkarna och  broccolibuketterna i och vänder runt allt. Lägger fisken i ytan och ser till att det soppiga puttrar lite lugnt. Nu har jag bara koll på fisken. När den är färdig ska den vara vit men inte falla itu i småbitar.
En pyttegnutta chili sätter till sist lite sprätt på alltihop.  Alla smaker ska ändå finnas där av rotsaker, dill och fisk. Den här soppiga rotsaksgrytan med fisk blev krämig och mjuk men med en viss hetta.

Det var mycket matigt alltihop och därför valde vi bort bröd men en annan gång med mer av det soppiga hade vi säkert tyckt att det hade varit gott med bröd till.

Lättlagat och gott var det och inte hade jag en tanke på att fota! Allt blev uppätet.

-Kommer du ihåg hur du gjorde det här?
Så frågar min man ofta efter en improviserad måltid som den här.
-Jo, ja, det är klart, svarar jag! I alla fall på ett ungefär!

Tänd ljus, se en regnbåge inomhus, lev väl, ät gott och blomstra!/Agneta

 

 

 

 

 

 

 


4 kommentarer

Kul-tur (8) … ditten och datten!

Här stoppar jag diverse i en gemensam restpåse! Var så god, somligt kanske ändå passar. Jag strör ut lite ‘utvalt vad som helst’ som en kulturintresserad kan picka i sig.

Jag gillar officiell konst och hittar en hel del löshästar bland mina foton, från här och där, diverse enstaka statyer från olika platser. Dessa statyer har jag själv missat att hämta info om så dom får man ta in precis som de är rakt upp och ner.
De är från Sundbyberg, Askersund, Malmö och Kroatien. Vid en staty känner man sig väldigt liten. En tycker jag är riktigt ful och ett par andra är bra i mina ögon. Observera den nakna manliga statyn med en liten vit klänning på fingret, en liten finklädd Esmeralda tog sig ett dopp i den intilliggande bassängen, förlåt, dammen.

Det svenska fikat har visst erövrat världen. Det måste ju vara kulturimperialism! Vi gör alla till fikaslavar och drogen kanelbullar bakas lite varstans i världen. I Laos huvudstad Vientiane fanns ett svenskt bageri redan för mer än 12 år sedan. Där åt jag min mest avlägsna kanelbulle! Den var god.
Alltså, tänk på det när du tar en kaffe och kanelbulle, äppelkaka med …nu blir en sugen! Visst är också det kultur — och tårta som tillhör kalas och fest.

Mat är i allra högsta grad kultur. Här hemma tycker vi om att duka fint eller roligt och att använda olika glas och tallrikar. Vi har inga fina vanor eller håller på med en massa etikettsregler men visst blir det en knorr på tillvaron att sätta sig vid ett fint dukat bord! Under årens lopp har vi skaffat diverse fat, skålar och byttor att servera på eller ur.

Gäster som ska äta flera måltider får tygservetter som ser olika ut och så håller var och en rätt på sin — och så slipper någon torka munnen med klänningsfållen, tröjärmen eller på handloven! Jag ville verkligen visa foton på dignande vackert dukade bord men de bilderna har gömt sig eller så blev de inte så bra!

Tyvärr kommer jag oftast ihåg att fota först efter en måltid. Många hopplösa bilder på pratsamma gäster vid kladdiga tallrikar med skrynkliga servetter har jag kasserat. Trevligt sällskap och hjälp både i köket och till bords gör en farmor nöjd förstås! Se ovan!

Här nere kommer bilder från restaurang, i Köpenhamn, som heter Höst – med danskt ö – som serverade sin mat på mindre tallrikar och med många rätter. Några goda vänner bjöd på detta som 70-årspresent, jag blev både överraskad, glad och mätt! Fråga mig inte vad vi åt, trots presentation av det goda … o, ja, det var olika viner till varje rätt.

Landskrona har ett mycket trevligt museum som är centralt beläget. Där finns historiska avdelningar, en lekvänlig och rolig avdelning för mindre barn med mera. När vi var där i slutet av juni så var det en kul utställning om modefotografi från 60-talet. Fotospråket var tidstypiskt och lekfullt, kanske till och med sökt ibland. Gamle vännen som varit i branschen, innan han blev medicinsk fotograf, hade en hel del att berätta om fotograferna, modellerna och annat kul. Jag och min vän K tyckte om att se stora foton men också igenkänningen i de många tidningsomslagen med mode, kläder och stilar.

Ja, så fanns det stolar på muséet att vila sig på för den som behövde!
Stolar är förresten också kultur…  En av sittplatserna här nere är vår egen men de andra finns på ställen där vi hittar både fika och kultur. Vi återvänder och återanvänder och behöver inte ha nytt hela tiden. DET om något är modern och nödvändig kultur.

Så skönt med lite sommar på bild. Men samtidigt ger mörkret oss tid att läsa, titta på serier, gå på teater och bio.

Jag har just lyssnat färdigt på Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk som finns som Radioföljetong  i SR-appen. Väldigt bra och bitvis rolig och drastisk. Säkert lätt att läsa också.
I dagarna läste jag ut Robert Seethalers Ett helt liv. Vilken underbar existensiell berättelse på 132 sidor. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Det hjälpte inte ett dugg den tog slut alldeles för fort! På baksidan står det så bra: ”Ett helt liv är också en vacker berättelse om att hitta värdighet och skönhet i ensamheten. Det är vardag och poesi på en och samma gång.”

Läs en och annan bok och må väl av det!/Agneta