Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Äntligen, pust, hämtar andan!

10 kommentarer

Under tre vintersäsonger så har jag jobbat med en text som jag i går, söndag, skickade iväg till ett förlag. Jag vill återkomma med innehåll så småningom. Just nu njuter jag av att ha sovit precis en hel natt, har också plats för andra tankar i mitt stackars huvud och dessutom svarar jag min man på tilltal, vilket underlättar livet. Jag mår bra av ha avslutat ett självpåtaget projekt ett sånt jag länge har tänkt på.Jag har haft det både roligt och svettigt men nu satte jag PUNKT.

Denna första fria dag kunde jag avlasta min käre som i princip har haft hela markservicen alla dagar jag har skrivit. Satte en deg, körde en tvättmaskin och lagade lunchen, allt var lätt och roligt. Jag struntade i formuleringar, vägval, minnen, tidsfärg och utgångar ur knepiga situationer och allt det där. Jag tog fram en ca 15 år gammal ulltunika, och hämtade stoppgarn, lagade några små hål som jag tittat på under en längre tid. Satte på mig tunikan och tog Virginia Wolf i knät nu ska det bli andra bullar av. Det har varit svårt att hinna läsa och njuta men nu ska jag!

Lev väl och blomstra!/Agneta

Författare: Agneta Croneld

Rännstensunge från Stockholm som genom att leva själva livet har konverterat till pensionär i Skåne.

10 tankar om “Äntligen, pust, hämtar andan!

  1. Så spännande att du har skickat iväg det! Jag förstår att det känns skönt att du har avslutat projektet. Då kanske du har tid att sitta på stenen och filosofera någon fin vårdag. Den finns kvar, jag gick förbi den i förmiddags.

  2. Så spännande att du har skickat in den! Jag förstår att det känns skönt att du har avslutat projektet. Nu är det bara att hålla tummarna.
    Nu kanske du har tid över till att t.ex sitta på stora stenen och filosofera lite. Den finns kvar, jag gick förbi i förmiddags.

    • Glömde skriva att kaffetermosen ska vara med! Släpp tummarna det går inte så fort att få veta något om utgången från förlaget, dina tummar får i värsta fall klämskador. Vad fin din löpare blev!

  3. Vilken härlig känsla att vara klar, att gå ut ur en bubbla och se vad som finns runt omkring. Ser fram emot boken.

    • Skrivandet gjorde bra saker med mig men det var skönt att sätta punkt. Jag kände mig lätt och fri när jag väl var klar. Ser verkligen fram emot att texten ska samlas mellan två pärmar!

  4. Att skriva är tufft, att skriva långt är ännu tuffare. Jag skrev faktiskt en (givetvis opublicerad) roman en gång, så lite känsla för jobbet har jag. Så grattis till att projektet är avslutat.
    Själv föredrar jag små poem som gärna kan ligga och mogna i 20-30 år innan de granskas, några skiljetecken och något ord ändras, och så är de färdiga!
    Nu har krokusarna börjat slå ut även här på Söder. Hoppas att inte det förväntade snöfallet under helgen tar livet av dem.

    • Bara den som har prövat ordentligt förstår hur det är att skriva något sammanhållet. Du vet hur det är och du gjorde försök att få din roman publicerad? Jag har också några opublicerade i byrålådan som det heter. Den här tänkte jag skulle få ett annat förlopp. Vi får se! Du har ju skaldat lite som jag har läst men det vore ju kul att se mer!
      Får ni mer snö nu? Hu nu får det vara slut! Vi har mycket mer regn och vind än vi brukar! Klimatförändringarna är uppenbara!

  5. Nästan allt av min skaldekonst (?) som publicerats på nätet kan avnjutas (?) här: https://bjornpoesi.blogspot.com/

    Krokusarna lyser upp i rabatterna sedan ett par dagar, men de lever farligt: det hotas med snö på lördag och söndag. När jag tittade tillbaka på vad jag skrev förra året så verkar det ha varit ungefär samma väder som nu: först en ganska varm och snöfattig vinter och antydan till tidig vår, men så klippte första april till med snöväder! Jag tycker att vårarna varit lite konstiga rätt många år nu, med tidig värme och sedan kallt och gnälligt väder – det kanske är förändringar i klimatet som spökar.

    Försökte med min roman hos några förlag, men ingen nappade. En sorts äventyrsroman bland industrifolk var väl inte så lockande. Hade kanske lyckats bättre med en roman om en ung vilsen man som kommer till Stockholm och försöker skriva en roman .. 🙂

    • Jag ska läsa dina poem. Jag tror att det var i nian som jag hade skrivit en kortroman som jag läste högt för några klasskamrater. Vi satt på golvet hemma hos Helena Roth. På sommaren dristade jag mig till stt skicka den till Lottas mamma, hon var biblotekarie och även lektör på ett stort förlag. Det är klart att jag var för ung men det var modigt av mig! Vad synd att de inte nappade på din bok det låter som det det var jobbinspirerat. Men man söker väl bara strorsäljare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s