Varje år när vintern har släppt sitt grepp, då våren är här och solen skiner, börjar det egentliga året. Trädgårdskläderna åker på, lite fula och slitna, koftan har hål, snusnäsduk så det inte ska dra om nacken. Sekatören i ena fickan och det lilla fina redskapet Lucko i den andra. Så går jag ut, stänger dörren och kommer tillbaka in igen i oktober – i princip alltså!

Leende möter jag trädgården och går ner på knä på jorden, man har väl knäskydd i trädgårdsbrallorna, så rensar jag jorden runt miniaprikosen, mellan narcissorna ‘Ice follies’ och runt persikoträdet, vinet och vitlöken. Tittar på fikonets knoppar och tar en flukt in i växthuset, 27 plusgrader i mitten av mars, klockan har stannat, jag måste hämta ett nytt batteri och…hrm, teburken har rostat. Så dumt av mig att ha den där ute hela vintern! Varje år gör man misstag och glömmer somligt som på höstkanten planterades i rabatterna…och drar i värsta fall upp det som varande något ovälkommet ogräs!

Fåglarna underhåller mig och tankarna kommer och går. Jag brottas lite med växternas latinska namn vad heter murgröna på latin? Heder…lig någonting, så var det…jo, Hedera men den där, bakom röda soffan, den gulvariegerade murgrönan som har klarat vintern så bra i år… vilket sortnamn hade den? Nä, det minns jag inte. Jag har ju lärt mig dem sent i vuxen ålder och då sitter det inte bergsäkert. Jag  bestämmer mig för att läsa igenom min ofullständiga växtlista som repetition. Försöka hitta namnlappar så att jag kan skriva i det som fattas – men inte nu utan SEDAN! En annan dag kanske!

För varje år blir jag lite stelare i kroppen, efter nästan två timmar på knä reser jag mig lite kryckigt, sträcker på mig och sätter mig med näsan mot solen en stund. Sluter ögonen och är fullständigt avslappnad. Med värmen kvar i kinderna går jag beslutsamt och hämtar kameran innan jag glider runt och söker lämpliga motiv. Måste alltid dokumentera…hur många bilder har jag på ormhasselns hängen? Men idag såg jag de söta minimala röda hanblommorna också!

Fiskar upp sekatören ur fickan och börjar klippa vinterståndare.  Väljer en av rabatterna i lä eftersom vinden från ost känns vass. I lä är det gott att vara och här börjar andra träningspasset för dagen med hukande  rörelser  och  böjningar på ryggen. Sträcker på mig och ser ett litet hasselträd med hängen som  jag  inte har  sett  tidigare. Den har valt att växa inne i en  stor  gammal  häck  med trädgårdsprakttry och där  får det  inte vara. Funderar på att  hämta min effektiva  tigersåg men inser att stammen är för  tjock. Det pågår saker i trädgården som är helt utanför min kontroll! Precis  som hararnas eller rådjurens  framfart bland de lägre rosorna. Nya rosskott måste vara mums i de där marodörernas små käftar.  Jo, de är söta, och bambi är vacker men det de gör får inte mig att sjunga lovsånger precis!

Kommer på  att rosorna ändå måste beskäras hårt i år så jag bestämmer mig för att inte gräma mig utan att fortsätta den här underbara dagen och låta den vara just underbar. Vad är väl lite har-gnag i en trädgård på norra halvklotet? Inget att beklaga sig över i alla fall, perspektivet är absolut vidare än så!

Glada hälsningar från Agneta

Så skrev jag i mars 2015 och att det har gått åtta år sedan dess är obegripligt!