Ett frostfritt förvaringsutrymme i gamla garaget hade de pratat länge om. Nu äntligen skulle det bli av. Han var ivrig att sätta igång och hon såg fram emot att få en klädkammare eftersom det var dåligt med klädförvaring i huset. Men allra först var de tvungna att röja bort gammalt mög som samlats just där under många år. Uttjänta redskap, en massa trasig elektronik och gamla kartonger fyllda med stötdämpande plast. En utsliten trasmatta, oanvändbara verktyg och gammal torkad färg i hinkar, hennes gamla cykel med trasigt drev och strandleksaker som gått sönder. Den sedan många år döda kattens gamla plädar låg i botten av en kartong med diverse slängbart. Hon funderade på varför de lagrat allt det där och ännu många fler saker som de nu bar ut till kärran.
I solsken körde de till närmaste Återvinningscentral för att göra sin medborgerliga plikt att sortera och slänga saker på rätt sätt. Det var bara några andra besökare där när bommen fälldes upp så att de kom in på området. Nu jobbade de metodiskt och gick lugnt iväg med alla trasiga, utslitna och oanvändbara saker mellan de olika sorteringsställena och kom till slut till botten på kärran. Hon blev lite sur på alla icke läskunniga som inte hade öppnat och tömt sina plastsäckar trots att det stod så på en tydlig skylt. Förmodligen var de bara lata eller så fanns det äckliga gamla madrasser, lik eller en trasig uppblåsbar Barbara och möjligen också en kull döda kattungar i säckarna, fantiserade hon medan hon öppnade sin säck och tömde den i containern.
I Lions bås för gåvor ställde de in ett litet fint fotbollsmål och hoppades det skulle hitta fram till en barnfamilj. Glasrutan som var kvar skulle till brännbart och hennes gubbe sa att hon kunde borsta av sig och vila medan han tog rutan och började gå iväg. Hon såg hur den gled honom ur händerna och gick i tusen bitar. Det osade till av svordomar över den soliga platsen men snart var skärvorna uppsopade och slängda i containern för brännbart.
Nöjda med sitt värv körde de hem genom det fina landskapet och såg att rapsen precis var på väg att börja blomma – ännu bara gulgröna men snart så!

27 april, 2022 kl. 3:51 e m
Jodå jag känner igen mig, mycket har slängts och mer kommer att slängas, och visst känns det lite lättare att åka hemåt igen.
27 april, 2022 kl. 6:11 e m
Det är alltid kul med igenkänning. I er situation gäller det att redan i förväg veta vad man kan slänga, det är svårt det!
28 april, 2022 kl. 3:26 f m
I och med bra lägenhetsriktningar kan vi nog förstå vad som får plats och vad som vi skall göra oss av med.
28 april, 2022 kl. 5:41 f m
Jo, så där höll vi på ett tag innan vi efter 40 år flyttade från ett hus på landet till en lägenhet i stan.
28 april, 2022 kl. 9:11 f m
Det är lika skönt varje gång vi slänger sånt som kan slängas för att det är utslitet och sönder, däremot är det svårare med sånt som fortfarande är helt. Jag har lagt ut bilder på hela möbler och saker till mina vuxna barnbarn. Allt har tagits om hand på så sätt.
Apropå din stad så hängde jag något på en galge med tryckt text: Örnen, med snirklig stil, sen mindre text Kungsgatan 33 Eskilstuna. Var det en textilfabrik där eller en affär? Vet du, Elisabet? Jag kan googla vid tillfälle, jag har nog fler såna gamla galgar och man undrar hur de hamnade här…
28 april, 2022 kl. 12:31 e m
Jag har en likadan! En affär säger min intuition och när jag googlar ser jag att det nog var affär och skrädderi. ”Herrkonfektion Örnen ägdes av Eric V. (Valfrid) Skoglund. Adress Kungsgatan 33. Det fanns både herrkonfektion och herrekipering. Örnen finns med i adresskalendern första gången 1923 och även 1946. 1958 finns företaget AB Eric V. Skoglund och adress Metropol (herr- och damkonfektion och skrädderi).” Affären Eric Skoglund fanns i min barndom/ungdom och när jag kikar lite snabbt på nätet verkar det som om han hade en kedja av butiker i landet, öppnade t ex en butik i Linköping 1946. På Kungsgatan 33 finns idag bl a Mäster Skoog, en lite ”finare” herrekipering med skrädderi och Hedbergs Dam, en affär som har funnits där i evigheter.
28 april, 2022 kl. 1:21 e m
Så intressant säger jag som entusiastiskt läste din text. Tänk vad en galge kan leda till! Jag ska nog kika lite mer noga på några galgar till, Det här kan bli en källa till inlägg i bloggar, inget är nytt under solen, någon har säkert skrivit tidigare om ngt liknande. Tack igen, Elisabet!
29 april, 2022 kl. 7:42 f m
Det är väl konstigt hur man kan samla på sig ”gammalt mög”. Ibland vet man inte ens att man har haft det i sin ägo! En tur till återvinningsstationen är rena utflykten för mig, jag njuter av att kasta skräpet. En lättnad infinner sig!
Hoppas att det kommer att bli bra med förrådet och att ni inte samlar mer mig där…..
29 april, 2022 kl. 9:50 f m
Men vet du vad vi har kvar staplat i ett annat hörn i gamla garaget? Du kan nog inte ana…18 flyttlådor med saker från när vi flyttade hit 1995. Jag har inte kikat i lådorna sen dess. Käcka råd har vi fått: Titta inte i en enda bara släng men det funkar ju inte. Men den rensningen kan bli spännande: kanske är det inte precis guld och gröna skogar men saker som jag tidigare haft i mina tidigare hem.
1 maj, 2022 kl. 11:59 f m
Det där var ju spännande! Det kan ju inte vara något du har saknat jättemycket men jag förstår att man måste titta i dom!!
1 maj, 2022 kl. 8:50 e m
Jag har ju klarat mig utan det där i alla fall. Nån gång har jag t ex undrat var jag har mina samlade brickor… förmodligen i en låda eller så gjorde jag mig av med dem, bara så där – helt osentimentalt! jag har inte tid att kolla nu, det får bli sen det!
29 april, 2022 kl. 7:42 f m
Mög skulle det ju va!
30 april, 2022 kl. 1:48 e m
Ja, visst är det härligt att rensa ut och göra sig av med sånt som är mög. Men lika härligt att skänka bort sådant man inte längre behöver/har plats för. Förhoppningsvis hittar prylarna nya ägare. Jag skulle aldrig kunna kasta lådorna utan att kolla innehållet. Förmodligen har tidens tand gjort att ni måste slänga det mesta, men roligt ändå att återse vad man en gång för länge sedan packade ner i lådorna. Och så behöver man ju inte tänka ”slänga eller inte slänga”. Åren som gått har gjort valet åt en. 👍
30 april, 2022 kl. 2:04 e m
Du tänker precis som jag. Ibland har jag undrat över var en viss sak är…den saken kanske är i någon av de lådorna. Förmodligen är
det en liten liten chans att saken nu är både bevarad och intressant.
4 maj, 2022 kl. 1:12 e m
Jag tänker precis likadant. Det känns ännu bättre att skänka bort saker och förhoppningsvis göra någon glad och nöjd. Kanske pengarna det såldes för kan vara till någon nytta.
4 maj, 2022 kl. 8:21 e m
Ja, det är alltid roligt att skänka något som någon annan gläds åt! Oj, tänk, jag har en kram för mycket och den skänker jag till DIG!