Thielska Galleriet har en speciell och delvis dramatisk bakgrundshistoria som inte tar plats här. Den kanske kommer i ett senare inlägg. Det flotta huset, som blev statligt konstmuseum redan 1924, ligger på en höjd längst ut på Djurgården i Stockholm. En fin plats med utsikt och ett utmärkt konstmuseum.

Vi ville se utställningen Den stora missuppfattningen som främst visar Carl Johan de Geers textilier. Han skapade ju mycket annat också men detta handlar om textilierna från 60-talet och framåt i minst fem decennier. Mungiporna var konstant uppåt medan vi vandrade runt i utställningslokalerna, härliga textilier i mestadels glada färger, skojiga tryck, fotografier och bra texter.
Genom att slå sig ner några gånger för att se tre olika filmer av och om honom själv fick vi en bra uppfattning om den här mångsidiga och mångkunniga konstnären född 1938.
Här nere är vi tre kvinnor i ett multikonstverk av CJdG. I den målade bilen sitter hans andra fru Marie-Louise de Geer som senare kom att heta Ekman i efternamn. Vi tillhörde den rörliga enheten och precis så där glada var vi medan vi travade runt på utställningen.

I en av filmerna berättar han om sin uppväxt och den starka kärleken till sin mormor. Hon såg barnen och förstod sig på barn på ett särskilt sätt, att hon var nazist ända till sin död på 70-talet var däremot obegripligt för Carl Johan.
I en annan film säger han att det mest användbara han lärde sig under de fyra åren på Konstfack var hur man skär papp så det blir fina snitt. Han visade mycket pedagogiskt hur man gör mönster med evighetsrapporter, Carl Johan hade svårt att uthärda tomma ytor i sina mönster, allt skulle fyllas ut. Det såg man ju på de många olika trycken. Han var så uppfylld av sitt skapande att han tänkte att han kunde göra ett nytt mönster varje dag och ett till varje land i Europa men blev nedslagen när han upptäckte att han hade svårt att få ut sina mönster på marknaden. Han sålde dock mönster till Marimekko och KF och skapade 10-gruppen med andra textilare. De hade butik på Götgatan, Södermalm.
Fem bilder döljer sig här nere!
Carl Johan de Geer utmanade samhällets normer och fjärmade sig rejält från sin borgerliga uppväxt. Han avskydde alla tingen, murrigheten och ville göra revolt mot konservatismen!
Den stora missuppfattningen var att starka färger, mönster och musik inte förändrar ett samhälle eller rent av bygger en bättre värld utan krig och elände! Han var med i proggbandet Blå tåget där han spelade trombon i nästan 30 år, vi konstaterade att han kämpade på.


Det var roligt att känna igen en del tankegångar om vackert och fult och hur tidsandan påverkade Carl Johan de Geers skapande. Men det som följer nu kunde varken jag eller någon annan i mitt sällskap känna igen: CJdG och hans första fru Lena de Geer avstod från att ha glas, porslin och bestick. Att äga saker som porslin, glas och bestick var nämligen borgerligt och därför åt de kallskuret på papperstallrikar och med plastbestick. På ett enormt foto från ett hörn i parets kök såg man att väggen var klädd med textilier i knalliga färger, gladmålade gamla stolar att sitta på och med grönsaker, frukt och kallskuret direkt på bordet.
Det här var ju under perioden från början av 60-talet som vi benämner som slit-och-släng-epoken. Den perioden känns ju vansinnigt idag och jag associerade genast till obekväma papperstrosor och osköna papperslakan som jag hade med på en resa som 13-åring. Är du så gammal att du själv minns slit och släng?
Tyvärr har utställningen haft sin sista dag men vi var glada att vi hann se allt och resten av huset också! .
Lev väl och blomstra/Agneta
21 mars, 2022 kl. 6:27 e m
En fascinerande man. De hade en liten utställning på gamla Textilmuseet i Borås för ett tiotal år sedan. Jag tror det var Mah-Jong där han och Marie Louse fanns med som bl.a fotograf och modell med härliga 60-tals bilder om modet.
21 mars, 2022 kl. 10:36 e m
Jag kanske inte älskar alla tyger som är hans men mångfalden är imponerade och hela konstnärskapet förstås. Det stämmer nog att han jobbade ihop med Marie-Louise. Bakom ett skynke fanns ett par stolar och en tämligen nytagen film där den gamla CJdG berättar en massa från livet och skrattar själv gott åt sina minnen. Han tar visst fortfarande cykeln när han ska någonstans!
23 mars, 2022 kl. 9:47 f m
Så många tankar som kommer upp. Papperstrosorna! Jovisst, de fanns i packningen när vi gav oss ut i Europa på 1970-talet. CJdG ställde ut på Eskilstuna Konstmuseum 2017. Jag var där gång på gång för ta del av hans värld, bl a på vernissagen där han gick omkring i målarrock och såg till att alla hade det bra. Utställningen har vandrat runt i några år och anpassats efter lokalerna och sammanhangen. Och Lena Larssons begrepp köp-slit-släng, som blev så missuppfattat. Texten publicerades första gången i tidskriften FORM 1960. Jag har den i en bok av henne från 1970 med titeln Vill barnen ärva våra ljusstakar?. Jag tolkar hennes text som att vi egentligen inte behöver så mycket saker, att vi inte ska vara så fixerade vid ägandet och att vi bara ska ha det nödvändigaste (av bra kvalitet) och använda det tills det är utslitet. Tack för påminnelsen, jag har letat fram boken ur bokhyllan och ska läsa boken igen.
23 mars, 2022 kl. 4:01 e m
Vad glad jag hade varit om Carl Johan gått omkring i sin målarrock på Thielska Galleriet när vi var där! Intressant människa och kanske alltid skapande.
Javisst, Lena Larsson blev missförstådd och hånad, har jag för mig. Jag vet inte om hon fick någon upprättelse eller om hon lät det bero. Vet du? Idéerna var ju egentligen såna som skulle gå hem i stugorna idag! Jag minns hennes härliga röst, jag vet inte om det var i radion jag hörde henne tala. Jag läste gärna Allt i Hemmet i början av 60-talet, där tror jag att Lena L hjälpte folk att inreda med hjälp av teckningar… men där hördes ingens röst.
Kul att du skrev så informativt, tack!
23 mars, 2022 kl. 4:36 e m
Tror jag får göra ett blogginlägg om Lena Larsson. Har flera av hennes böcker.
24 mars, 2022 kl. 9:29 f m
Ja, det tycker jag också att du ska! 😉