Vi var på vift och hade varit så i en dryg vecka. Fria för improvisationer och snabbt tagna beslut var vår melodi. Så skönt att resa så och göra lite som man vill och kan. Vädret kunde vi emellertid inte alls göra något åt, endast soliga dagar allra först och nu hällregn. Vi hade planerat en morgonpromenad i Åmål, följa ån ner mot Vänern och …nä, den promenaden ställde vi in! Packade ihop och lämnade det trevliga stadshotellet och följde en löst ihopsatt plan för dagens exkursioner i Dalsland.

Vi ville se de trolska skogarna och de långsmala sjöarna, Dalslands kanal och rara byar, hällristningar och konst. Ett viktigt mål var också att få se den gamla akvedukten i Håverud. Men på väg dit skulle vi fara runt några av de fina sjöarna. Så vi siktade på det, följde faktiskt vår GPS för att komma rätt – så vi kom fel, helt. Det visade sig att mottagningen var så dålig att vi slog av GPS-funktionen. Vi brukar ändå inte använda den särskilt ofta.

När vi kom fram hit där förfäderna ristat spår och skulle ut ur plåtbubblan var det absolut regnjackstvång!

• 

• 

• 

På några skyltar hittade vi ortsnamnet Tisselskog vilket vi tyckte lät så trevligt dalsländskt. Åh, så fin natur och regnet avtog lite medan vi gick vid Råvarp, sjön på bilderna här ovan. På vår dåliga vägkarta stod det bara Högsbyn, ett slags centrum för området, med camping och annat. Här finns det kaffeservering på somrarna men nu var det stängt.

Och det var just här som vi såg dem för första gången i våra liv. Stora inhägnader höll dem på plats och det var nog de som höll landskapet öppet. Nötkreatur med ursprung från Skottland av rasen Belted Galloway. Enligt oviss hörsägen hade vikingarna med sig såna hornlösa kreatur till Skottland! Då har det blivit rundgång nu kan man säga. Den som har riktig information om detta kan gärna höra av sig!
Jag är lättroad ibland och blev fnittrig när jag såg de roliga vita maggördlarna och kreaturen som stod närmast höjde sina fina huvuden och tittade på mig. Jag såg väl ut som ett dränkt oidentifierat objekt i min långa regnrock med kapuschong. Och tänk, de skuffade lite på varandra, blinkade mot mig med sina milda ögon och fnissade tillbaka. Sen återgick de lugnt till sitt betande.

Regnet verkade plötsligt avta lite men det var fel, det blev snart värre med den saken. Vi tog av oss regnplaggen och rullade iväg söderut. Vägen visade sig ha några hisnande bergochdalbaneliknande svängar och höjdskillnader. Varför gå på Tivoli när vi har ett Dalsland? Det stod en gråhårig tomte med långt skägg utanför sitt icke underhållna hus och vinkade rart åt oss, aha, det är så de ser ut dalslänningarna åt det här hållet. Två välrustade vandrare hade vi sett efter Åmål och fram till Tisselskog. Nu hade vi sett sammanlagt tre av 50 045!

Må väl och blomstra! Agneta