Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

På vift (8)

2 kommentarer

Regnet skvalade hela tiden, eftermiddagströtthet och hunger drabbade oss och regnet fortsatte följa vår färd ända till Åmål. Vi hittade stadshotellet och talade med varandra om att checka in och sen snygga till oss lite för att gå ut och äta.
– Varför gå ut, när hotellet har öppet nu för After Work, sa kvinnan i receptionen, det ösregnar och där inne finns en hel del tilltugg som vi bjuder gästerna på! Gå in och titta!
Vi gick in och såg mängder med små ölkorvar, olika ostar, bröd och kex, frukt och grönt, plock av olika slag som kan passa till vin eller öl. Hon kallade oss tillbaka: – En trubadur kommer om ett tag och ska underhålla i den inre matsalen! Men sitter ni här i första matsalen så hör ni bra också, sa hon och la till lite förtroligt: – Det kan bli lite högljutt i den inre matsalen.

Vi hittade ett bord vid fönstret och det regnade fortfarande ymnigt. Receptionisten hade säkert tyckt att vi såg gamla och trötta ut och hon menade väl. Det var inte trubaduren som fick oss att stanna, det var den glada och trevliga stämningen, folk som droppade in mest hela tiden och beställde mat och dryck eller plockade från AW-buffén. Och sen kom elva män, mest äldre, och en kvinna (1) och satte sig vid ett långbord. Vi hade beställt vår mat precis innan de dök upp. Pust! Trubaduren började spela och sjunga, medan sorlet ökade och glada skratt hördes.
Vi fick in vår mat, fisk på den ena tallriken och kött på den andra, precis som vi hade beställt. Nu var båda matsalarna nästan fulla och kanske även en del personer, men ingen störde ohejdat eller verkade påflugen eller otrevlig. Här i Åmål verkar de roa sig tillsammans i alla åldrar och ha det så trevligt. Det kan så klart vara fel men det var intrycket vi fick! Några applåder och hejarop fick trubaduren där inne i andra matsalen. Det trevliga stojet avtog lite, det regnade ute och vi var nöjda med allt!
Morgonen efter var matsalen full med hantverkare och byggare och om vi själva tyckte att vi åt mycket så var det nada jämfört med vad de satte i sig. Efter den fantastiska hotellfrukosten var vi redo för denna dag helt vikt för Dalsland.

Stadshotellet är byggt precis i början på 1900-talet och så här såg trappavsatserna ut på två av våningarna.

Må väl och blomstra!/Agneta

Författare: Agneta Croneld

Rännstensunge från Stockholm som genom att leva själva livet har konverterat till pensionär i Skåne.

2 tankar om “På vift (8)

  1. Det är något visst med att sitta på café eller restaurang, äta något gott och samtidigt titta på människor och lyssna på deras samtal. I smyg alltså!! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s