Om man har känt varandra länge behövs ingen lång startsladd, allt känns naturligt och lätt även om man inte har setts på länge. Vi slog oss ner i växthuset med bubbel i glasen och sen pratade vi på. Förutom massor med god mat och vin visste vi att på programmet stod orden natur och kultur för kommande dagar. Vi behövde bara finnas till, trivas, hänga med och njuta – och det gjorde vi!
Moln täckte himlen och luften var kryddad med höst. Vi vandrade lite långsamt längs anlagda våtmarker utan att ana Östersjöns vatten förrän stigen bar uppåt just här. Vid bordet på bergknallen avnjöt vi gott bröd till en fantastisk grön ärtsoppa med chilihetta. Om man vill ta sjövägen till Nyköping, härifrån vår lunchplats, svänger man babord där borta tvärs över vattnet där fjärden sen smalnar till en lång vik, Stadsfjärden.
Senare samma dag var vi på en guidning på Sörmlands museum i Nyköping. Guiden berättade om människors öden utifrån deras tillhörigheter. Till exempel en rik adelsdam och en kvinna som emigrerat till Amerika. På var sitt ställe, men i samma magasin, fanns deras många respektive få saker: kläder, textilier, fotografier, bestick, oljeporträtt, brev och möbler, stort och smått. Muséet, från 2018, var annorlunda, spännande och som det kändes med mycket nytänk, med mer eller mindre öppna magasin och varierad programverksamhet. Dit vill man tillbaka!
Nästa dag promenerade vi längs Nyköpingsåns vindlingar, kraften i det här vattnet har människor sen länge nyttjat på olika sätt. Och fiskarna som vill upp och leka har en egen trappa – men så de kämpade för att kunna ”gå” i den trappan. Vi stod en stund och tittade och undrade hur det gick till slut.
Vi gillar träd alla fyra, tror jag, och det fanns många fina, lite ovanliga träd i grönskan runt ån och många gamla vackra hus och staden växer. Den medeltida borgen Nyköpingshus är väl den mest kända byggnaden och Nyköpings gästabud, 1317, är kanske fortfarande den mest kända händelsen i Nyköpings historia. Det är en ruskig historia som inte kan återberättas i ett huj.
På kvällen promenerade vi mera för att äta pizza och prova öl på Bryggeriet. När vi hade promenerat hem visade min mobil drygt 12 kilometer, inte så illa. Tack, snälla, omtänksamma vänner för allt!
Nästa förmiddag lämnade vi Nyköping och sedermera även Sörmland och satte kosan mot en annan del av Sverige. Lev väl och blomstra!/Agneta
Pensionär, nyss pensionär! 
12 oktober, 2021 kl. 10:52 f m
Tack för att jag får hänga med på din resa. Du skriver så härligt målande så jag kan se den framför mig. Stor hjälp med dina fina bilder då förstås 🙂
12 oktober, 2021 kl. 11:41 f m
🍒Tack, komplimangen blir en vitamininjektion! Häng med lite till, vet ja’!🍒
12 oktober, 2021 kl. 6:43 e m
Idag fick jag gjort lite annat som du ser. Det blev kväll innan jag läste detta. Jag har inte varit i Nyköping heller så det är bra att du tog mig dit.
12 oktober, 2021 kl. 8:04 e m
Nyköping är en fin stad med ca 40 000 invånare, nära till skärgården och även skogar. Man kan ju inte hinna se allt i vårt avlånga land för man måste ju också greja med andra saker, eller hur!? Kramar till dig!
13 oktober, 2021 kl. 6:56 f m
Fint i Nyköping! Jag är där titt som tätt. Och museet är fint, men jag kommer aldrig att förstå varför det nya museet byggdes i en utkant av länet/regionen. Det borde ha lagts mitt i så att fler av oss som är med och betalar hade närmare dit.
13 oktober, 2021 kl. 7:36 f m
Jag tänkte på dig o det du skrivit tidigare i din blogg när vi besökte muséet! Vi har varit i staden flera gånger o tycker om att besöka den. Jag förstår dina reflektioner angående placeringen av muséet.