Vi kikade i kartboken och jag som var kartläsare pekade ut dagens rutt mellan Västervik och Nyköping. Efter Västervikspromenaden siktade vi först mot Valdemarsvik. Vägen ringlade fram med vattenblänk, utsikter och spännande topografi på landtungan öster om den långsmala Gamlebyviken. Och öster om landtungan fanns Gudingens vatten och skärgården där utanför.

I solsken fortsatte vi färden på småvägar norrut och passerade gränsen mellan Småland och Östergötland. Så närmade vi oss intressanta Valdemarsvik med sin speciella karaktär med fint upprustade gamla fabriksfastigheter och bostadshus i en kil mellan branter och den smala havsviken. Vi åt en sen lunch och läste någonstans att en gång i tiden, i telefonins barndom, hade det varit tätare med telefoner här än i Stockholm! Hembygdschauvinism eller? Tro det den som vill, här har i alla fall pågått mycket verksamhet som gett många arbete och det gamla bankhuset är ett gediget byggt palats.
Naturligtvis hade jag redan på morgonen valt färgen på tröjan för att matcha tallrikens rödlila inslag.

• 

• 

Och bilen gick bra? Ja, den rullade vackert vidare hela vägen och när vi kom till Stegeborg hörde vi av oss till vännerna i Nyköping.
– Vi blir lite senare än beräknat, vi tar första vägfärjan nu. – Ja-a, så klart ni tar den vackra vägen!

Över Slätbaken på några minuter och sen genom ett mer öppet jordbrukslandskap fram till Skenäs vid Bråviken och vår andra vägfärja för dagen. Med den lämnar vi Vikbolandet bakom oss och kör av i Kolmården. Vi är nästan framme nu, mätta av alla intryck, inte blasé utan bara mycket nöjda!
Må väl och blomstra!/Agneta