Ibland händer saker som inte borde hända, som den att en mur slås omkull av en kastvind. En ganska hög mur som vi själva hade rest för att få ett varmare mikroklimat i vårt eget ”Medelhav”. Genom att ha sju stora fönster i muren behöll vi den vida utsikten som vi älskar.

Muren som vette mot sydost var skyddad från alla vindar utom de som kom från just sydost. Men sydostan är aldrig hård utan bara lite mer kylig vissa årstider eftersom den kommer från havet.
Den dagen det hände blåste det hårt från västsydväst och somliga byar var långt över stormbyar. En sådan vind måste ha passerat bostadshuset klämts ihop vid mötet med huskroppar och en annan mur, i ilskan över att inte komma framåt vred sig vinden i ett häftigt kast och tryckte på allt vad den var värd från nordväst. Där låg muren platt på åkern, utåt från tomten. Vi var inomhus och hade inte märkt något. Armeringen höll ihop själva muren så den låg med sina fönster alla nästan intakta och murgrönan under sig, den klängde på utsidan… Det blev ett rejält röjningsarbete och sen kunde vi börja fundera på hur vi ville ha det.

Hela förra sommaren älskade vi den öppna vyn mot det vackra landskapet. Hur skulle vi lösa det hela? Vi pratade fram och tillbaka, murgrönan fick ligga på marken och bara vegetera medan vi tänkte, vi skissade lite, vi pratade om en fallen vacker antik mur, drömde och fantiserade om olika lösningar. Vi närmade oss en ganska enkel lösning men…

Vi kom fram till hur vi ville ha det och den händigaste av oss pensionärer, på det här stället, slutförde jobbet. Den med många idéer hade en fantasi om murgröna som slingrade sig runt amforor och annat. På så vis skulle den låga muren få en speciell karaktär. En stor dyr rackare beställdes på nätet och kördes hem. Den stod ordentligt på en kvadratisk pall och hade ett rejält och helt intakt emballage. Vi var fulla av förväntan men när vi kom in under lager av papp och bubbelplast så var amforan helt trasig. Kaputt. I skärvor, stora skärvor och genomgående skärvor!
Besvikna? Ja-a, verkligen! Samtal direkt med den som sålt urnan. Tyvärr var just den här fina modellen slut och ingen ny i sikte förrän i slutet av sommaren.

• 

• 

• 

Säljaren erbjöd några andra modeller till bättre pris, men näää, vet man vad som är rätt så kan man vänta! Vi önskar att urnan kunde tala om vad som hade hänt och i vilket skede den sprack. Men nu får vi vackert vänta tills det försäljaren får hem en ny sändning eller om vi kommer på något annat.

Hur muren blev? Det kommer så småningom, lev väl och blomstra!/Agneta

PS Jag skrev som en liten novell, OTURSTIDER, om själva händelsen med fler bilder. DS