Jag känner en kille som har beskrivits som klok, snäll och finurlig. Det kan jag skriva under på! Man skulle också kunna säga att han är smart, bra på dans och är uppmärksam på ett fint sätt. Vi känner varandra mycket väl Victor och jag, vi har gjort många kul saker tillsammans sedan han var liten, lekt, spelat spel och jobbat mycket i köket till exempel. Tiden går och nu i dagarna slutar han mellanstadiet och efter sommarlovet väntar högstadiet. Vart tar tiden vägen? Lite längre ner ska jag berätta vad vi gjorde mellan pastalunch i luften ovanför Ven och födelsedagstårtan på kvällen.

Nu skriver jag till dig, Victor! Klicka gärna upp bilderna.
I fredags blev du ju13 år och blev firad med paket och ”upplevelsepresenter”. I sommar ska du få vara med om flera mysiga och trevliga saker. En liten skämtsam punkt på din önskelista var att få en roll i den nya filmen om Jurrasic Park! Storebror hade kokat ihop något roligt så att du kan medverka där. Manuset var ju skrivet och klart men det var hemligstämplat för utomstående, undertecknad farmor tillhör den kategorin. Det hela blir säkert mycket underhållande!
Victor, du överraskade mig rejält när du berättade att du hade börjat med geocaching. Jag berättade för dig att vi här hemma hade gjort det vid några tillfällen och på olika platser för ca tio år sen. Om jag kommer ihåg rätt hade vi fått låna något litet instrument med vilket man tog in koordinater.
Du har ju allt i mobilen och ger dig ut efter en geocache i närheten där du är.
Din önskelunch blev Carbonara på ett bra pastaställe och efteråt skulle vi en kort bilresa bort och sen ut i skogen.







Lite information: Så här fungerar Geocaching med en enkel förklaring. Läs mer på nätet om du blir intresserad. Nästan var du än är i världen kan du ägna dig åt denna aktivitet i städer eller i naturen. På en utvald plats har någon gömt en sorts låda. Det ska finnas en logga och en penna och några ”skatter”. En studsboll, en liten minifigur, en glaskula, ett hårspänne man tar en sak och lägger i en annan. Det är själva sökandet som är det viktiga och att hitta stället. När man har hittat skatten ska man fylla i datum och signatur.
Den här geocachen i skogen var gömd 2013 och några hade skrivit kommentarer om den finurligt kamouflerade väskan som låg gömd i snåren. En annan besökare från juni förra året skrev om brännässlorna som vi också tvingades vada genom. Vi ville absolut inte vända om utan slog med en grov pinne eller trampade stigar åt varandra!
Visst var vårt möte med räven i skogen fantastiskt! En sån vacker ung räv. Huvudet och öronen var så stora och pälsen så röd att vi blev helt förstummade. Vi och räven stod stilla och iakttog varandra. Räven tänkte säkert: Äsch, de där är bara ute på geocaching! Sedan passerade den oss på ganska nära håll. Det var speciellt.


Det var en finfin och underbar dag och helg med dig, Victor! Det var kul att träffa dina syskon och alla andra, hälsa mamma och pappa!
Lev väl och blomstra!/ Kram från farmor Agneta
14 juni, 2021 kl. 8:52 e m
En sådan rolig upplevelse att göra med sina barnbarn. Om de har rätt ålder för det vill säga. Kanske något för mina äldsta barnbarn. Upplevelsepresenter är alltid bra. För alla åldrar. Och så böcker då…
14 juni, 2021 kl. 9:25 e m
Det är verkligen roligt för alla åldrar och väldigt utvecklande tror jag. Många saker att se och uppleva, också det att man kanske inte hittar gömstället. Vilken besvikelse det skulle bli. Victor hade en påse med några småsaker, skatter att byta med, och en penna och sin mobil förstås. Jag tror att dina äldsta skulle gilla det. Rekommenderas verkligen!
15 juni, 2021 kl. 7:10 f m
Det låter ju lite som forna tiders skattjakt med skrivna lappar och det var ju roligt. Det här är säkert ännu roligare, mer avancerat. Jag förstår att ni hade en härlig dag!
16 juni, 2021 kl. 4:42 e m
Jag tror att Victor intresserade sig för geocaching tack vare att jag genom åren har gjort olika sorts skattjakter åt honom. Ja, Karin, födelsedagen var härlig och dagen efter också, jag fick träffa barnbarnsbarn och flera som som jag inte har träffat på mycket länge. Så roligt! Hoppas att vi snart kan slippa Covid och alla varianter som dyker upp från olika håll. Önskar dig fina junidagar.
24 juni, 2021 kl. 9:22 f m
Visst är det fint att äntligen kunna träffa släkten! En helt annan sak. Nio gånger av tio är det tomt när jag låser upp vårt postfack nere i entrén. Men igår blev jag så glad. Ett vykort låg där! Tack.
28 juni, 2021 kl. 7:48 e m
Det kom visst något emellan men NU svarar jag! Det är härligt att äntligen kunna träffas!
Jag saknar post som man fick förr. Jag tycker om att skriva brev och att skicka vykort gjorde ju folk lite till mans, jag med. Nu mer blir det allt mer sällan och posten man får hör till den tradiga sorten. Jag blev så glad över garner och färger och din fiffiga metod att göra ett kuvert av två! Det var roligt att du uppskattade den lilla gesten att tala om att garnerna landat här hos mig!