Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Volym och människa

7 kommentarer

Hur stor är volymen? Havet? Det nersågade trädet? Ditt hjärta?

Jag började gråta när den unga libanesiska mamman, full av bottenlös sorg, berättade för reportern om hur hennes tvåårige son hade dött av hunger och uttorkning på en båt som irrat omkring på Medelhavet. De hade sålt sin bostad och betalat några människosmugglare för att kunna fly bort från ett hopplöst liv i Libanon och komma till Europa dvs i detta fall Cypern.

Man kan gråta med den sörjande mamman som i två dygn hållit sin döde son i famnen innan hon, om jag förstod det rätt, hade släppt taget om honom.

Man kan också gråta åt en hjärtlös högerkantring i det politiska tänkandet runt invandringen. Hårdare tag, hårdare tag och och hårdare tag, ropas det från många håll.
2013 började det blåsa runt den dåvarande moderate migrationsministern Tobias Billström när att han sa: Volymen måste ner. De flesta upprördes då av detta ord som beskrivning av människor. Är det någon som bryr sig idag? Jag hoppas det.

Vi måste få ner volymen, säger politiker, vadå, är ljudet för högt?  Eller volymerna!
Tänk en tredimensionell rymd, till exempel en tunna. Hur stor volymen är beror på mängden vatten som får plats i just den tunnan. Det har inget som helst med antal människor att göra eller hur stor volym själva människan i sig har.

Varför används ordet volym så ofta nu jämfört med för några år sedan? Endast i avledande syfte bara för att vi inte ska se, inte känna med de enskilda människorna eller ens vilja ge någon hopp om ett bättre liv. 

Nu mer använder politiker nästan genomgående ordet volym för att avhumanisera flyktingarna. De blir en grå massa utan mänskliga drag.
Till slut blir ordet volym slentrian, man varken ser eller hör vad det är man säger. En människa består av kött och blod, tankar och känslor i en kropp som kan vara en libanesisk mamma som hoppats på ett bättre liv – men just just släppt sin döde tvååring i havet.

Lev väl och fall inte i slentriangropen! /Agneta

7 tankar om “Volym och människa

  1. Ja, det är ett fruktansvärt sätt att uttrycka sig på. Att klumpa ihop människor till något man kallar volymer. Men ett vanligt knep hos politiker. Just nu är jag livrädd för vad som håller på att hända i politiken, med högerpopulismen som blir mer och mer synlig.
    Bea och viktigt skrivet, Agneta!

  2. Du skriver och beskriver precis hur jag känner!!! Man blir så ledsen, frustrerad och rädd inför framtiden! Medmänsklighet finns knappt längre!

    • Vi måste tro att den finns och det gör den

    • Vi är inte ensamma, Karin, vi måste bara höja våra röster. Vi känner ju fler som känner o tänker som vi gör! När man har barnbarn börjar man givetvis tänka extra mycket på hur det ska bli. Vi får allt kavla upp ärmarna nu.

      • Ja, det är nog så. Och visst har du rätt i att medmänsklighet finns men i mina mörka stunder tvivlar jag mycket. Det är kanske så att den oftare finns i det lilla och inte i de stora besluten?

      • I våra mörka stunder ser vi inte så bra det som ändå är hoppfullt. Du har en poäng angående besluten men om//när man inte orkar driva frågor så får man göra sitt bästa och inte vara rädd och säga vad man tänker o tycker i de sammanhang där man finns. Vad man än orkar med så är det ingen idé att gräva ner sig 🤗

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s