Redan förra sommaren hade de bestämt sig för att renovera verandan vars stomme i trä var mycket dålig. På vårkanten planerade de att också ta itu med ett annat stort projekt ute vid muren och växthuset där området runtom behövde förbättring, det de kallade för Medelhavet. Mellan muren och gamla garaget hade det blivit ett mikroklimat där var det alltid varmast i hela trädgården. Där hade de fikon, aprikoser, nektariner, olivträd och mer ätbart skulle det bli nu.
– Orkar du det? frågar hon flera gånger, två stora projekt!
– Nu har vi mycket tid hemma, vi börjar med Medelhavet och den första juni börjar vi med verandan. Det är ett större jobb, tror jag.

Innan de ens kom till att tala om några som helst detaljer ser hon flera inre bilder med gatstensgångar, bredare odlingsbäddar vid muren och en alldeles speciell lite upphöjd odlingsbädd av det överblivna specialteglet från ett rivet sockerbruk. Hon tänker på det flera gånger om och om igen.

Hon beskriver och de diskuterar lite olika lösningar, tar beslut och så fixar och bygger hennes duktige gubbe just så. Hon slutar inte att förundras över hans händighet och hur noga han är, hon behöver aldrig ifrågasätta något. Under byggets gång gör hon såna saker hon kan och marktjänsten är förstås mycket viktig. Inte ens i jämlikhetens namn vill hon vara den som håller i maskiner, murarslevar eller lyfter allt tungt, haha, det skulle varken bli klart eller snyggt om det var ombytta roller.
Hela tiden skapar hon inre bilder av hur hon sår, skördar medan han bit för bit förverkligar planerna som de enats om! De kompletterar varandra sanslöst bra. Vilken lycka!

• 

• 

Då och då gör de vitt skilda saker under en dag. Under den varma årstiden, kan hon inför upplägget av dagen få för sig att välja mellan flit eller filt. Ofta vill hon både och. Sen hon blev pensionär är hon för det mesta sin egen arbetsledare. De dagar hon med lätthet säger till sig själv: Mer flit än filt idag blir hon vansinnigt tillfreds. Då blir det oftast lite större jobb gjorda men i bästa fall passar det att byta arbetsställning och varva med småjobb, då är det som bäst!  

Utan att det syns utanpå skapar hon som vanligt inre bilder av vad hon ska åstadkomma, om det blir som hon har tänkt räknar hon gärna upp för honom vad hon har uträttat och då är det riktigt bekvämt att få vara i den fysiska tröttheten efteråt. Då när det känns i muskler, kanske fötterna eller händerna att något riktigt bra faktiskt har blivit uträttat – mår man bra. Andra gånger kan hon, utan att få dåligt samvete, faktiskt må bra med lättjan också . Då kan det bli filt hemma eller utflykt till skogen, stranden, konst eller något annat som ger nya impulser. 

Ibland är det mer frestande att välja filten än fliten, då tar hon fram boken hon just läser och utflyktsfilten som hon lägger ut på ett skönt ställe.

Inte utan problem tar hon sig ner på filten, det säger knirr och knarr från knäna men väl nere på marknivå känner hon sig barnsligt glad, tittar upp mot träd, himmel och vita molntussar och fortsätter sen att läsa. Tills han passerar med arbetskläderna på och hon känner lite skuld fast han aldrig anklagar henne.
– Du glömmer väl inte att jag är åtta år äldre? Åtta år tröttare?
– Det märks inte och jag kommer att…
Hon hyssjar vill inte att han säger det.

Sen kan hon lugnt konstatera att hon bara mår gott av att få ligga på latsidan. Vara snäll mot sig själv och försöka låta bli att få dåligt samvete men just det är svårt; att låta bli att få dåligt samvete är nästan omöjligt. Ibland löser hon det genom att snabbt göra några triviala vardagsgöromål – tömma kompost, slänga sopor, vika tvätt – strax efter latliggningen – bara för att.

Den där filten är i ärlighetens namn allt mer sällan just en utbredd filt på marken utan mer en skön stol i sol eller skugga eller soffhörnan och en bra bok i Kråkvinkeln. Hon läser och skriver och leker med ord och tycker att det också representerar filten, det sköna i livet.
Hur många år till kan hon hålla på så här? Hur många år till orkar de fortsätta att sköta hus och trädgård? Länge, tillräckligt länge.

Hon försöker se lite mystisk ut och frågar:

– Väljer du flit eller filt?
– Vad menar du?
– Säg bara filt eller flit!
– Filt!
– Då blir det ett glas bubbel nu när verandan är klar!
– Vad gott! Visst hade det blivit bubbel vad jag än hade sagt!
– Mitt i prick, värt samma, sa hon och visste att han fattade!

Lev väl och blomstra!/Agneta