Nu är det 2020-07-24
men det här inlägget publicerades första gången i september 2014
En sommardag innehåller vanligtvis både stort och smått. För den stora varelsen kan något smått vara rörande roligt och för den lilla kan något vardagligt litet bli oväntat stort och farligt befriande!
En snäckas vedermödor att komma upp är stora. Det blir bara lite lite skavstår på magen i bästa fall.
Om man kommer upp sig i livet, och om man vågar sig ut på kanten, måste man ju bara titta ner lite och se vad som finns där nere!
På kant med livet, sa snäckan!
Man fattar ju absolut inte hur högt man har kommit förrän man vågar titta ut över kanten.
Vojne, vojne! Oj, är det så långt ner?
Man kanske kan våga ett litet hopp här?
Ja, vågar man hoppa i det läget så finns väl endast två möjliga utgångar. Man klarar sig eller…det är ju sån väntetid på akuten så… bäst att ta det lugnt och se sig omkring. WOW, vilken utsikt!
Hej hallå, hallå alla! (Och sen sjungande): … men seee på meeej!
Jag sitter nog kvar en stund och funderar!
Lev väl och blomstra!/Agneta
Pensionär, nyss pensionär! 
2 september, 2014 kl. 9:18 e m
Underbara bilder, Agneta! Vilken lycka att vara där, just då när den lilla snäckan spelade upp sin förundran och sitt vankelmod. Och så undrar man ju: Hur gick det?
2 september, 2014 kl. 9:37 e m
Det får man aldrig veta!
10 september, 2014 kl. 6:48 f m
Ja, her i livet går det op og ned, iblandt i et hæsblæsende tempo, iblandt i sneglefart!
Hvilken kær lille fyr, lige til at kysse, bare man ikke blev så slimet om munden!
10 september, 2014 kl. 10:09 f m
Bildserien är lite söt tycker jag och man riktigt ser vilket huvudbry snäckan har med höjden
och positionen.
Om man kysser en groda blir den i bästa fall en prins och om man kysser snäckan blir man slemmig om munnen, ja, precis så är det! ☺️
18 oktober, 2014 kl. 9:32 f m
Ha ha, vi har ett fågelbad på fot alldeles utanför sittplatsen i växthuset och där brukar vi sitta och titta på våra snäckor som tar sig upp och ner – vi kallar det för snäckornas camping…. Skönt att man inte är ensam i sina tokerier. ☺️
18 oktober, 2014 kl. 11:00 f m
Nä, det är sällan man är helt ensam även om det känns så ibland. Kul att du kommenterade!
25 juli, 2020 kl. 6:37 f m
Fina bilder och rolig berättelse. Toppen!
25 juli, 2020 kl. 5:18 e m
Tack, det är roligt att få beröm 😊
25 juli, 2020 kl. 9:30 f m
Härligt inlägg!
25 juli, 2020 kl. 5:21 e m
Tack, uppmuntrande att få den reaktionen , Eva!