När stod du i en folksamling senast eller kramade en vän av glädje och förväntan inför konserten som ni just ska uppleva tillsammans? Hur länge sedan var det som du tog ett litet barnbarn eller barnbarnsbarn i knät? När du gick senast på bio och började spontanprata med personen nära dig i stolen intill? Hur lång tid har gått sen det var stor familjefest där ni satt tätt samman och delade mat och bröd, kaffe och tårta för att någon fyllde år…eller bara för att? När var du egentligen i Eketorps borg på Öland med dotter och dotterdotter?

Nu ska vi ut och resa, och kom, res med mig till några platser där jag har varit. Det kan bli lite slarvigt och flyktigt bara för att man kan resa just så i minnet och i fantasin. Kanske har du själv varit där, dit resorna går, eller så hänger du på ändå! Det är ju så här vi kan resa idag om inte resan är av nödvändig karaktär.

2007 for min vän Tina och jag till Edinburgh. Båda två arbetade vi, på var sitt håll, med var sin gravt synskadad elev i en vanlig skolklass. Jag hade varit i Skottland och Edinburgh långt tidigare med mina barn, då sex och åtta år gamla, och vi hade fått flera fina minnen från Skottland med oss hem.
2007 var det däremot fråga om en annan sorts resa. Jag och min vän Tina skulle till Royal Blind School för att studera hur man arbetade med de gravt synskadade eleverna där. Om det skolhuset var strängt och lite kusligt på utsidan så fanns det desto mer värme och hänsynsfullhet på insidan.

Vi planerade att skriva en bok tillsammans och nu skulle vi mest följa dramalärarens lektioner men även se hur man jobbade i några andra ämnen. Tina hade ordnat träff med en mycket kunnig lärare som vi fick följa under några lektioner varje dag. Och så bra det blev!
Vi tänkte att vi skulle vilja jobba mer med kroppsspråket i klasserna där våra elever gick. Det behövdes något extra för att få kroppsspråket mer begripligt för våra elever som inte kunde se miner eller gester. Vi seende ger varandra så mycket icke verbal information som går helt förbi en gravt synskadad person. Det var också det som vi ville skriva en bok om.

Edinburgh är en vackert belägen stad med kuperad topografi och varierad bebyggelse. Vi hade en god vecka där och lärde oss massor. Efter år av praktiska försök i våra respektive klasser och ytterligare ett studiebesök i Austin, Texas så kom vår mycket nischade bok ut 2010.

Nu hade jag tänkt skriva om en resa i slutet av 2010 – men usch och fy vad mycket krångel jag har med det nya sättet att jobba här i Word Press. Krångligt att få text och bilder på plats, en massa grejer som poppar upp och inte kan man bort dem heller och inte blir resultatet det man vill. Jag är frustrerad. Jag ska göra mitt bästa för att försöka fatta lite mer och återkomma snarast med fler resor. Ni kanske hade packat pyjamas och tandborste och allt och var beredda att hänga på…men sorry det blir ingen mer resa just nu! Edinburgh är ju ändå alltid Edinburgh!
Lev väl och blomstra om du kan – själv är jag förtörnad! /Agneta