På vårkanten 2008 gick jag förväntansfull till brevlådan flera gånger eftersom jag väntade på ett stort kuvert från tidningen Rosie. Andra numret för året skulle innehålla ett reportage om några bodar från olika trädgårdar. Såna bodar där ägarna har sina spadar och redskap och snören och krukor och allehanda saker man kan behöva i en trädgård.
Det var andra året som tidningen kom ut och på sensommaren 2007 hade vi ”lånat ut” vår ganska nybyggda lilla redskapsbod till ett reportage. Min man hade en arbetskamrat vars fru till och från frilansade i olika tidningar med inrednings- och trädgårdsreportage och paret hade vid ett par tillfällen besökt oss.
Sommaren 2007 fick jag alltså frågan om jag kunde tänka mig att visa vår nybyggda redskapsbod i en relativt nystartad trädgårdstidning. Jovisst, det kunde jag väl, det var ju en enkel men trevlig och praktiskt bod vi hade fått till. Det är ju roligt att läsa om och ännu hellre se andras lösningar i trädgården. Reportaget skulle visa hur ett antal kvinnor löst det där med förvaringen i trädgården. Agnetas gömma blev rubriken på uppslaget med vår bod.

Kunde jag tänka mig att de inför fotograferingen tog med extra rekvisita, lite olika attiraljer som kunde passa in. Nej, det tyckte jag inte var okej, jag sa att de kunde hämta sånt som redan fanns i trädgården – annars blev det ju någon annans bod. Ibland blir det mer grejer än trädgård vilket jag kände redan då. Även om jag kan tycka att det är roligt i någon annans trädgård så ska det inte vara så här hos oss.
Så en dag på vårvintern 2008 , låg tidningen där i ett vitt kuvert. Tidningen hade alltså kommit ut. Reportaget var gjort utan att någon av oss varit hemma. Vi hade jobbat och eftersom vi inte själva skulle vara med i tidningen så var det helt okej. Det gjorde det hela extra spännande. Hur hade de fotat och vilka prylar hade de hämtat?

Boden byggde vi av samma virke som bilhuset (ordet car-port går bort) och boden är byggd vid bortre änden med bilhusets gavelvägg som den inre väggen i boden. Dubbeldörrar gör det lätt att ta in och ut grejer, lasta skottkärra  och på sidorna finns en del hyllor för förvaring. Allt det där ser man ju men när jag slog upp reportaget såg jag endast en sak: den GRÖNA färgen som de lagt till på lilla snedtaket  tak och vindskivor. Jag skulle aldrig i hela mitt liv ha valt den färgen! En småsak kanske men det var fräckt att göra så och när man sen läser bildtexten så fattar man ingenting. Texten anger rätt vad gäller roslagsfernissan. Väggarna på både bod och bilhus var däremot målade med en grå levande ekologisk färg som fortfarande håller bra. Jag minns att det luktade apelsin när man målade. Endast några detaljer hade vi målat i den blå färgen från Ottosons men inget av den färgen syns här i reportaget. Den som målade grönt i datorn kan inte ha sett texten – och den som skrev texten kan inte ha sett den redigerade bilden eller hur ska man formulera problemet?

En annan småsak som störde mig var när jag läste FIFFIG FÖRVARING över metallkorgen från Classicum från 295:- nästan allt här är fel.
Man måste ha lagt i sekatörerna enbart för fotot men det är helt ofiffigt att ha dem i en sån korg, det syns hur de glider ut i springorna. Snören och sånt går däremot utmärkt.

 

Korgen köpte jag från ett loppis till förmån för trädgårdsföreningen. Några vänner där jobbade på apoteket och de hade skänkt en snygg reklamkorg från ACO. Jag använder den fortfarande men vänder alltid texten neråt.
Jag såg att upplägget av ”reportaget” var snyggt och fotona fina men det andra gjorde mig riktigt irriterad. Jag kommer inte ihåg vem jag skrev till på tidningen och vad jag minns så fick jag bara den här förklaringen: En lite vågad vikarie på redaktionen ändrade efter eget tycke och det var bråttom, tidningen skulle gå i tryck. Jaha!
När 2008, andra året för Rosie, gått ut hade tidningen lagts ner och inte tror jag att det berodde på mitt klagomål precis.

Idag när jag skulle ta ett aktuellt foto på boden så var det som att komma till en grönskuggig djungel. Ännu mer en gömma nu! Dörren var lite skitig men alldeles intill i solen fanns lilla pumphuset som vi byggt över en gammal grävd brunn. Pumphuset har grå brädväggar, trätak målad med Roslagsfernissa och blå detaljer målad med Ottossons linoljefärg.  Det är så som det ska vara!
Här nere är dagsaktuella bilder från trädgården, många Digitalis, Crocus Rose och sist Constance Spry.

Låna aldrig ut dig till något som du inte kan kontrollera innan det går i tryck!  Resultatet kan nämligen bli något helt oväntat!
Har du kanske varit med om något sånt?

Lev väl och blomstra!/Agneta