Varje år så här års släcker vi elden, hänger upp de värmande pälsarna, skakar vi av oss dammet, kryper ut ur jordkulan och blir hänförda! Grönskan slår knock-out på den som ser och fåglarna kvittrar för livet för den som hör. Nu blommar det i trädgårdarna och rapsfälten lyser solgult. Vad mer kan man begära? Vi begär inget mer bara att få ha det så här privilegierat att kunna njuta av det som bjuds!
Naturens metamorfos är obegriplig och total. Vi måste LEVA för att kunna förstå!
Regnet faller lätt.

Precis så började jag ett inlägg 2016 i maj. Jag behåller och tar texten i repris!
Nu är det maj 2020 och vi är lika hänförda även i detta pandemins år.

Öppnas ytterdörren hörs småfåglarnas ivriga majkonsert direkt från trädgården. Idag har både näktergalen och göken underhållit oss –  här saknas inget förutom närmaste familjernas kramar och närhet, delade måltider och sånt tillsammans med familjemedlemmar och vänner som vi inte kan träffa. Detta får vi tåla och leva med! Fotona har lite info som ”dyker upp” vid touch eller klick.

En skön utflyktsdag träffade vi ändå gamla vänner i Dalby Söderskog. Vi vandrade enbart på de breda stigarna, i den av fallna träd, näst intill oframkomliga naturskogen, var det mer problematiskt att ta sig fram. En liten bäck porlar, här och där finns sittplatser, och mellan Söderskog och Norrskog finns en enormt stor betesmark som kallas Dalby Hage och är ett vackert naturskyddsområde. Söderskogsdelen är Nationalpark från början av 1900-talet. Här skulle man skydda en vacker sydlig skog med ädellövträd. Med tiden förföll skogen, för se den hade varit betesmark, och när betesdjuren blev bannlysta i nationalparken så växte allt igen. Nu får den åldras som den vill skogen och man kan bara komma fram på stigarna. Vi fikade och gick med behörigt avstånd från varandra. Kan man inte krama varandra så kramar man ett träd!

Ungefär en gång i veckan byter jag blommor i handfatsvasen (köpt som Malmövasen). Några av bilderna i inlägget är från en annan maj månad något annat år

Det är något underbart med ljuset de där sena men klara majkvällarna. Balettflickan på matbordet tittar ut över nejden och kunde hon så skulle hon säga:
Lev väl och hjälp andra att blomstra!