Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Transportsträckor

15 kommentarer

Livet beskrivs ibland som en transportsträcka från födseln till döden.  Då börjar jag närma mig den senare delen av resan nu. Men än är det en bra bit kvar – om jag får bestämma! En sista knapp tredjedel ungefär, kan jag kanske tänka mig.8 1 augusti

Jag befinner mig väl ungefär vid den kinesiska gränsen om jag ska till Peking och har åkt med Transsibiriska järnvägen hela vägen från Moskva och passerat över Ural, åkt genom Sibirien och mött det vackra området runt Bajkalsjön världens äldsta sjö och tåget tuffat vidare mot gränsstationen mot Kina. Vilken resa! Ja, för det där har jag ju gjort.

Jag tänker att det är kanske där jag befinner mig just nu. Jag står och tittar mot molnen och hör i huvudet Pugh Rogefeldts låt från 1969:

Små lätta moln
Ser jag på din himmel
Din himmel som är blå
Här är du nu min sommar med
Små lätta moln

Just den varma sommaren 1969 gick jag då och då på Hornsgatan i Stockholm till BVC med en liten söt bebis i en grön manchesterklädd barnvagn. Det var en lite otrevlig transportsträcka på grund av avgaserna. Krukmakargatans parallella sträckning gjorde att vi kom undan avgaserna en bit. Jag var ung och stolt över det lilla barnet som kallades Pelleplutt eftersom vi inte hade valt hans namn ännu. När pojken var ett halvår var vi tvungna att ange hans riktiga namn så det blev inskrivet i kyrkoböckerna. Något dop ville vi inte ha, pojken skulle vara fri att välja sin livsåskådning själv. Så blev det.

Små lätta moln
Ser jag på din himmel
Din himmel som är blå
Här är du nu min sommar med
Små lätta moln.
Min kärlek har du sommar,
Din himmel så blå

20171008 Vår utsikt

En gång för längesedan flög jag till Kenya, inte flög jag själv, men med ett jätteflygplan och väldigt högt upp var vi. Vi somnade in för natten men jag vaknade när vi hade den afrikanska kontinenten långt under oss. Just då såg jag, på vänstra sidan, en strimma ljus från solen och hisnade då jordens rundning visade sig i det ökande dagsljuset. I den stunden var jag på besök i ett overkligt universum, det var helt magiskt.
Vissa bilder har man bara inom sig.

IMG Gotlandsbåt

Som ung var jag både land- och sjöscout. Det var riktigt roligt och med mina barns pappa blev vi sen, under ganska många år, en seglande familj med fyra ombord. Det kunde  vara underbart fint att segla genom vackra skärgårdar i smult vatten. Naturen är helt fantastisk utmed Sveriges långa kust och i de stora sjöarna.

Men för att tala klarspråk: De tuffa seglingarna passade inte mig; min livliga fantasi kombinerat med ett katastroftänkande förstörde många seglatser. Otrygga vatten med många grynnor och upprörd sjö var ingen höjdare, inte ens på väg in mot en fin naturhamn.
Att äntligen komma iland på en ö, särskilt efter en dags tuff segling, var ändå att vinna storvinst! Inte visa sin rädsla, bara vara glad utanpå. Det om något är en sorts transportsträcka; att helskinnad klara sig till nästa målsnöre; att göra något man egentligen inte vill eller vågar för att man kanske kan lära sig. Jag ville vara tapper och så skulle jag inte förstöra för de andra i familjen.
För varje människa finns såna tider i livet när man biter ihop och bara GÖR saker för att anpassa sig eller inte göra en annan ledsen, jobbiga transportsträckor!
De enkla är det finaste och det sker till fots och gärna med vänner vid havet.

9 20170917 Magnus Lotta Pricken

Här sitter jag och tänker och letar foton, som vi har i ett privat moln, och villar nästan bort mig i vad jag ville säga med transportsträckor. Hur skulle min mamma ha förstått att man kan ha foton i ett moln som man sen kan hämta hem och skriva ut. Vilket transportmedel tar en bild som ska färdas hit till min dator? ADSL har vi nu men…
Vi ska snart få fiber, hur kan så mycket susa genom de där tämligen smala fiberkablarna som nu är framdragna till huset? Otroligt, skulle mamma säga, och jag me’!

IMG_20200514_115657864_HDR

Så här presenterade jag mig på FB när jag sent omsider hade bestämt mig för att finnas där: En rännstensunge från Stockholm som genom att leva själva livet konverterat till  pensionär i Skåne.
På den vägen är det och själva livet består av massor med transportsträckor från rännstensungen till pensionären – man kan inte räkna dem alla!

Lev väl och blomstra!/Agneta

 

15 tankar om “Transportsträckor

  1. Ett väldigt fint inlägg.

  2. De där transportsträckorna dom ska man njuta av och dina ord väcker tankar och tankar de kan vara fina de ❣️

  3. Fin text och härliga bilder med sommarkänsla.
    Åh, så väl jag känner igen mig i dina känslor kring sommarseglingarna. Själv är jag uppvuxen vid och på havet, i en stadig roddbåt med snurra, där jag tidigt fick lära mig ro för att kunna hjälpa min pappa (som älskade att fiska) att sköta båten när han skulle ta upp nät eller långrev. Segelbåten kom in i mitt liv när jag träffade min fd man, som kappseglat mycket. Vi hade ingen egen båt utan hyrde under många somrar tillsammans med ett par vänner olika båtar, ofta modell större. Precis som du säger, det var bara att genomlida de där semestrarna och hoppas på vindstilla dagar. Jag kunde aldrig riktigt komma över rädslan för att båten skulle välta när den började luta väl mycket. Många år senare och med en ny man i mitt liv skaffade vi oss varsin havskajak. Som om de skulle vara säkrare, men det är närmare ner till vattnet och de lutar inte, haha… Nu är det dock slut på kajkandet till havs och kajakerna för numera en stilla pensionärstillvaro i vår sjö i Hälsingland där vi tillbringar sommarmånaderna. 🙂

  4. Åh så härligt att läsa! Transportsträckan för mig just nu går i ultrarapid jämfört med hur det har varit innan. Och även om jag också är inne på den senare delen av resan så njuter jag verkligen nu! Jag har tid att se allt det vackra i livet! Så just nu känner jag att jag lever väl och blomstrar!
    Det samma till dig!

  5. Den transsibiriske har jeg endnu tilgode! Kommer måske som rosinen i pølseenden, hvem ved?
    Men den der Hornsgatan har også været en del af mit livs rejse. Vinteren 1970-71 promenerede jeg der ofte sammen med to små svensktalende børn – nåja, faktisk boede vi der jo. Og på 3. våningen boede Barbro, som sang om små lätta moln…
    At et sejlskib krænger, ligger jo i sagens natur – især, hvis man orker at hejse sejlene, og ikke bare tøffer rundt for motor. En sjælden gang har en sejlads været som en sommerdrøm, men ofte har vind og strøm været drilsk.
    Og nu – sådan på den sidste del af livets sejlads – nyder jeg at sejle i smult vand. Eller bare ligge i havn 🙂

    • Vilket roligt dansk uttryck med russin i korvänden…eller är det Margitska? Jag för min del fantiserar om att det ska bli möjligt med tågturer neråt Europa innan orken eventuellt tar slut.
      Vi flyttade från Sthlm sommaren -70 och då kan vi knappast ha gått där samtidigt, på Hornsgatan menar jag, vi bodde nära Mariatorget och på den tiden var det tyvärr ett tillhåll för narkomaner. Trist att bo så med en liten bebis, tyckte jag och en anledning att söka sig bort från storstaden.
      Det där med båt, att ligga i hamn var trevligt. Tänk så skönt det var att efter ett par seglingsveckor komma till någon liten civiliserad hamn där man kunde duscha och fika eller äta! Det var verkligen lyx. Det tillhörde det fina med båtsemester och att få vara utomhus mycket. Det har jag alltid gillat.
      Livets seglats, skriver du, jag för min del tycker den har varit mycket varierad, men dina avslutande ord om just livets seglats tycker jag mycket om: Og nu nyder jeg at sejle i smult vand. Eller bare ligge i havn 🙂
      Just ja, det är inte så illa alls!

      • Udtrykket er et ordsprog, citat: ”Formentlig af en gammel skik: ved udstopning af
        blodpølser at putte en rosin – undertiden 2-3 – i enden af pølsen.”
        Jo – den transsibiriske er nok skudt over målet, om du nu forstår?
        Men en tur med Inlandsbanan, det står højt på ønskelisten her!
        Nær Mariatorget, jovist: Nr. 29 C (og Christer havde 10-15 år tidligere boet i 29 D!!!). Vi flyttede ind i august måned, måske har vores lange, blonde hår viftet til hinanden i et kort strejf?
        Nu blafrer de halvlange, sølvgrå lokker venligt – men lidt på afstand: ses snart igen 🙂

  6. Suck – jeg havde skr
    evet en temmelig lang kommentar, som forsvandt???? Nu bliver det bare tak for fin læsning og billeder 🙂

  7. Nej, jag ha läst och den finns kvar 🙂, jag svarar när jag sitter vid min stationära dator! I morgon! P&K från din vän A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s