Sedan några år är jag en pillergumma. Jag trodde nog ganska länge att jag aldrig skulle behöva räkna piller, komma ihåg dem vid resor eller enstaka övernattningar… men tji fick jag. Jag har i alla fall mina på köksbordet i en liten söt porslinsask som jag gillar. Jag räknar upp ett veckobehov av de tre jag behöver varje dag. Dosetten får vänta.
På övervåningen har vi vårt lilla sovrum under snedtaket. Där har vi en bricka med kanna och var sitt vattenglas. Sedan några år har vi båda ätit medicin som ger muntorrhet. Varje natt vaknar jag flera gånger av att jag är törstig. För min man är det likadant.
Tänderna kan ta stryk av en torr mun och vi har precis fått veta av vår tandläkare att det finns bidrag att få till tätare behandling hos tandhygienist till exempel. Du kan ladda ner en blankett från socialstyrelsens hemsida och ta med den till din läkare/vårdcentral när du ska dit.
Som pensionär kan det vara lätt att börja slarva med sig själv. Man klär inte på sig förrän till lunch, stoppar in håret i kepsen vad snabbesök i affären, har gömt det noppiga hemmamyset under kappan. Man ska ju inte gå till jobbet, festen är en annan dag, det väderbusar ute – så det blir bara snabba språng till brevlådan och soptunnan i raggsockor och sneda träskor.
Det funkar ju med somligt men tänderna är så viktiga! Skjuta upp tandläkarbesök är ingen bra idé. Och visst är vi väl många som har den där mardrömmen att tänderna börjar lossna och att man tvingas spotta ut den ena tanden efter den andra medan tungan gräver ner sig i stora blodiga gropar tills man vaknar alldeles svettig.
Pillergumma är jag men en som försöker hålla ordning på slarvmajan i sig. Hittade i mina gömmor en bunt med bilder från ett projekt jag kallade för ”Varannan dag” och som jag gjorde med en vän i början av 20hundratalet. Varannan dag under ett år gjorde vi varsin bild av hur vi kände oss. Formatet var 13×13 cm och tekniken fri. Hittade den här som kanske kan beskriva en pillergumma som just drömt om lossnande tänder.
Jag ska nog börja använda de där bilderna ibland när någon eventuellt passar in i sammanhanget.
Lev väl och blomstra!/Agneta
15 december, 2019 kl. 6:31 e m
Din ”varannan-dag-gumma” är underbar! Jag ser att det är du! Publicera fler, vore jättekul att se.
Håller med dig fullständigt i det du skriver om tänderna. Det är verkligen ett genuint basalt behov, att tänderna är på plats och bara funkar.
15 december, 2019 kl. 8:41 e m
Jag, svarade dig här lite nedåt!
15 december, 2019 kl. 8:35 e m
Tack för goda råd och trevligt inlägg!
15 december, 2019 kl. 8:40 e m
Vad bra om det var något ”matnyttigt” att hämta, Eva!
15 december, 2019 kl. 8:38 e m
Tack, det var snällt, Bitte, jag hade lite funderingar om jag skulle ta med min vd-bild eller inte! Alla passar inte här men ganska många ändå.
16 december, 2019 kl. 2:47 e m
Jag har i alla fall ”turen” att äta piller som jag inte blir muntorr av……. Du är dig väldigt lik på bilden, med örhängen och allt!
16 december, 2019 kl. 3:36 e m
Så bra att du slipper den nattliga plågan, Karin!
Haha, men just på den där bilden är jag ju så tjockskallig. Jag ser olika ut på de flesta men principen för hur jag tecknade huvudet och ansiktet var det samma. Det var känslan som skulle förmedlas.
17 december, 2019 kl. 8:13 f m
Som vanligt är det trevligt att läsa din blogg, även om det handlade om ruskig tandlossning den här gången.
Har turen att inte bli muntorr, trots en hel näve piller varje dag.
Däremot får jag gå upp på nätterna för att blåsan ropar.
17 december, 2019 kl. 10:30 f m
Haha, Märit, jag har nästan alltid sprungit upp på natten då ”blåsan ropat” men nu när jag dessutom fyller på med ny vätska så blir det som en evighetsmaskin! Nu ropar Mats att det är kaffe, det blir man både törstig och kissnödig av… men det får man ta 😉 !
22 december, 2019 kl. 3:11 e m
Hej,alltid kul att läsa dina inlägg,längesen vi sågs på gympan,God jul å gott nytt gympaår,Kram Britt-Marie
22 december, 2019 kl. 5:05 e m
Vad roligt att du finns här Britt-Marie! Jag har inte varit gympapigg eller mått så bra i höst, inget allvarligt men jag halkade omkull i Sthlm och slog mig rejält bl a i en hand och arm. Sen blev det lite annat – men nu är jag ”fit for fight” och tänker börja träna efter helgerna igen. Vi ses väl då hoppas jag. God Jul och Gott Nytt År med varma hälsningar och kramar!