Ibland talar vi om att vi kanske inte kan eller ska bo kvar här på höjden så många år till och så spanar vi lite planlöst efter alternativ. Men vill vi verkligen flytta? Vara förståndiga och skaffa ett enklare boende…enplans med täppa…lättskött…lägenhet med balkong…inte behöva bil eller hugga ved eller klippa gräs och så vidare. Vara riktigt superförståndiga innan det blir akut, helt enkelt.
Nej, inte är det enkelt, det är svårsmält att behöva tänka på det där. Vi har det ju så fint och bra här med utsikt mot Östersjön och de vida vidderna. Men ändå, borde man inte vara förutseende och agera klokt i förväg?
Två gamla fina plantskolor, som låg intill varandra inne i Ystad, såldes och så hände inget. Området blev allt risigare och rörigare. I många år stod området övergivet och Ystadsborna undrade vad det skulle bli av det hela. Så började det hända saker, gator drogs fram och några väl spridda radhus byggdes och andra hustyper projekterades.

I ena änden om det blivande bostadsområdet fanns redan ett ganska stort och fint grönområde med lekplats och uppväxta träd.
Ystad Trädgårdsstad kallas det nya området eller kanske bara Trädgårdsstaden. Häromkvällen före mörkrets inbrott tog vi en nyfiken promenad där. Mest för att spana vad man lämnat kvar av plantskolorna så att namnet Trädgårdsstad får en betydelse – och lite, men verkligen bara lite för att se om det verkar bli ett snyggt område med trevliga boenden. Vi är ju intresserade av hus och arkitektur och det fanns en informationstavla med kartor och bilder av de tänkta husen. Här nere syns en länga, med terrasser, som redan har fått sina invånare. Mellan träden och huslängan ska det byggas fler hus. Jag tyckte mammutträden var mer intressanta, vackra bjässar, de kan bli urgamla! Tusentals år gamla, hur gamla kan de här vara?
När vi gick förbi platsen där de båda plantskolorna hade legat alldeles intill varandra försökte vi utröna var vissa träd hade hört hemma. Mispeln här nere tror jag växer på den plats där Per Leander drev sin plantskola. Han var välkänd i trädgårdskretsar och det sas om honom att han var mycket rättfram och kunde läxa upp kunderna om de sa eller tänkte ”fel” om något som hade med trädgård att göra. Sånt som skulle planteras på hösten vägrade han att sälja på våren och vice versa.
På dåvarande Ystad plantskolas mark fanns många intressanta träd. En gammal hängbok är inte särskilt vacker men fascinerande. Vid de flesta träden fanns ordentliga skyltar och på några ställen slingor för promenader mellan träden. Riktigt trevligt och inbjudande just det. Jag tittar mycket på träd och blir förtjust i stammar, eller fina löv eller frön och frukter. Trädens form är ju viktiga men här och där var det tätt och trångt. Biltrafiken från en närbelägen väg störde rätt så mycket men trädsamlingen mot vägen skyddar kanske. Jag tänker att jag som är en rännstensunge från Stockholm borde vara vaccinerad mot trafikljud men icke!
Stammar är intressanta och den tjocka stammen nedan som delar sig snyggt är ett prydnadskörsbär Prunus sargentii, bergskörbär. Det lär trivas bäst utom räckhåll för luftföroreningar. När det började skymma letade vi oss ut på området där det ska byggas. Hittade inget riktigt intressant ännu men lite fler stigar och gröna områden.
Områden med byggen är ganska otrevliga och röriga här fanns några nästan färdiga hus och andra just påbörjade, stängsel och byggbodar och halvt uppdragna gator. Flera ganska stora områden med bara grus och ingenting att fota. Så det lät vi bli.
Kan vi tänka oss att flytta hit? Tveklöst nej, men vi kan gärna följa byggena och gå trädrundor. Kanske kommer en annan tid med andra förutsättningar. Vi får se.
Nu kommer en annan sorts årstid då lampor måste tändas tidigare och tidigare. Luften kan vara sval och frisk och inspirera till stordåd i trädgården, eller nja, det är vad vi hoppas på i alla fall.
Bor kvar gör vi förhoppningsvis många år till men den som lever får se!/Agneta
2 oktober, 2019 kl. 8:39 e m
Hoppas att man är rädd om träden. Det är kanske en önskedröm. Minns Per Leander. Jag var en av den som han läxade upp. Mycket ogärna ville han sälja plantor till någon ickeskåning. Jag frågade efter hans berömda svavelpion och han blev så arg att han slog till mej på överarmen. Direkt blev han ångerfull och gav mej en blå Leanderklocka i present. Den fann sig väl tillrätta utanför Skånes landskapsgräns, Bergslagen. Sista gången vi besökte hans plantskola var han förvirrad. Han var arg på kunder som ville betala med en femhundring. ”Att komma en lördag utan växelpengar när banken är stängd är oförskämt” vi betalade till hans fru, eller var det sambo? och det var inte lördag, utan tisdag. Minns att jag var med på någon rundvandring i olika trädgårdar där P L var ciceron. Tack Agneta för ditt inlägg.
3 oktober, 2019 kl. 4:51 e m
Jag tror att de träd vi såg är de bevarade. De ska förbli så och har fått skyltar etc Alla är inte med på mina bilder. Det fanns en fin balsampoppel och lite annat också. Jo, jag ”råkade också ut” för PL men det var så tidigt i min trädgårdskarriär att jag frågade mycket försynt och bad om råd och hjälp, då blev han snäll med en gång. Detta har jag bara ett svagt minne av. Hans fru kände jag sedan min tid som aktiv i en trädgårdsförening; Skurup-Söderslätts Trädgårdsförening. Föreningen anlade en visningsträdgård och hans fru skänkte växter dit. Det var efter per Leanders död. Visningsträdgården är jättevacker och ligger vid trädgårdsmästarbostaden intill Svaneholms slott. Jag var ordförande i föreningen i åtta år men det var ett tag sen nu.
Dina minnen är roliga att läsa om, du tog nog ingen skada men visst var det ett märkligt beteende.
Tack för att du skrev här, det var roligt!
3 oktober, 2019 kl. 4:14 f m
Det är svårt det där med att lämna en älskad boplats!!! Man får ta god tid på sig för att tanken ska smälta in. Min tanke har ju gjort det men nu håller vi på att göra oss ett nytt vardagsrum så nu får vi ju bo kvar några år och njuta av det……….
3 oktober, 2019 kl. 7:57 f m
Nu blev jag nyfiken! Vad bra att ni kom på att ni ville göra om vardagsrummet – det är sånt man sätter fart med för att verkligen slippa ta det svåra beslutet! Jag tänker att du skulle sörja din fina trädgård och allt! Jag kan knappt föreställa mig hur besvärligt det skulle vara att sortera bort, packa ihop och säga hej då!
8 oktober, 2019 kl. 2:02 e m
Tankar på flytt till ett enklare boende finns hos oss också. Kanske kunna med tiden vara utan bil,m.m. så som du uttryckte det i första stycket. Till vår nackdel ser vi att lägenhetspriserna rusat i höjden, visserligen villapriserna också men man vill kanske ha lite över vid en försäljning av huset. Det tål att fundera över.
8 oktober, 2019 kl. 3:25 e m
Hej Tony! Jo, nyproducerat känns nog oöverkomligt. Vi stannar här ett bra tag till, men tänka kan man!
Agneta