Skarhults slott sydost om Eslöv har de senaste åren haft fina utställningar om den dolda kvinnomakten på slottet. I år fanns en helt annan utställning i vagnstallet. Om en kvinna som beskrivit sig själv som en buspojke i rosett och som levde mellan 1891-1948.

Någon gång i våras läste jag Fatima Bremmers utmärkta biografi ‘Ett jävla solsken’ om stjärnjournalisten Ester Blenda Nordström. Ester Blenda har varit på mångas läppar sedan boken kom ut. Men va’ har du inte läst boken? Men så gör det! Det var en fantastisk resa att läsa om denna mångsidiga och oerhört spännande kvinna. Efter sin död, 1948,  föll hon i glömska men nu har hon fått lite av stjärnstatus igen. Jag tror också att vi idag är mer vidsynta och har större förståelse för en sådan person som hon.

Hon var så mycket att jag inte kan sammanfatta hennes liv och leverne och jag vill inte heller stjäla upplevelser av boken för den som ännu inte har läst, men berätta enkelt om den snyggt producerade utställningen på Skarhults slott i somras.
Både boken och utställningen har haft mycket stora framgångar. Enligt ryktet ska man låta den här utställningen gå i repris nästa år igen. Och jag är övertygad om att boken fortsätter att lånas ut på biblioteken, säljas i bokhandlarna och gå ur hand i hand mellan vänner.
EBN arbetade som skribent och författare. Hennes stora succé med boken En piga bland pigor handlade om hur hårt livet kunde te sig för en piga på en lantgård. I själva verket var Ester Blenda en falsk piga som wallraffade på en gård i Sörmland. Hennes syfte var att uppmärksamma långa arbetsdagar, dålig ersättning och så sattes en samhällsdebatt igång som ledde till förbättringar för kvinnligt tjänstefolk.

EBN växte upp i en nyrik familj som tillät henne ett ganska utsvävande liv med dyra vanor, festkläder och hattar men också lyxen att vara pojkflicka, köra motorcykel och låtsas att hon kunde laga den, röka cigaretter och gå på lokal. Hon var full av livslust och efter framgången med En piga bland pigor ville hon ut och bort. Hon hade en vän, en käresta, Carin, som hon reste runt i Europa med. Två lyckliga väninnor på vift…

Resorna ledde till böcker och reportage. Hon reste och skrev, bodde enkelt och beskrev människor, natur och allt exotiskt hon mötte. Hon förflyttade sig på olika sätt genom alla världsdelar utom Afrika och Australien. Hon skrev stilsäkert och med stor inlevelse, ibland var hon mycket rolig och ur detta växte också ett annat författarskap. Hon skrev barn- och ungdomsböcker som handlade om äventyrliga pojkflickor. Astrid Lindgren läste givetvis EBN och hämtade säkert en del inspiration där. Det skulle förresten vara riktigt roligt att se filmen ‘En Rackarunge’ som hade premiär den 22 november 1923.

En stor kärlekssorg drabbade Ester Blenda när hennes Carin gifte sig. Detta mörker dränktes i alkohol och utsvävningar. Dåtidens normer tillät inte två kvinnor att leva tillsammans. I ett inre rum på utställningen fanns den hemliga kärleken mellan dem, i form av brev och  vackra foton. På ett oförglömligt foto sitter de, utan att posera, helt nakna i snön.

Så här vackert uttryckte sig Ester Blenda Nordström när hon och Carin vid något tillfälle var långt från varandra:

På sin skrivmaskin knackade EB med svårighet ner dessa rader precis när hon fått en stroke i januari 1937. Hon skrev till sina föräldrar:

En begåvad, men säkert också jobbig människa, har belyst sin tid på jorden i dikten på fotot här ovan. Nog har Ester Blenda Nordström genom biografin och utställningen fått en slags upprättelse för alla år hon har varit glömd och stundom dömd.
Om hon kunde höra skulle jag säga; tiderna har förändrats och du har nu äntligen fått ett bättre eftermäle!
PSSST, jag skrattade mycket åt dina roliga kåserier och jag tyckte mycket om ditt fina brev med visad medkänsla till familjen som tvingades lämna gården efter allt pigrabalder som drabbade dem efter din bok En piga bland pigor.
Du levde och blomstrade!/Agneta