En knapp mil öster om Kumla ligger ett riktigt landmärke; en  stor hög med deponerade restprodukter från en tid då man utvann olja ur skifferlager. Det hela tog sin början 1941 då man var orolig över försvarets sinande tillgång på olja och här på platsen började man utvinna svensk olja.  Slaggprodukter byggde Kvarntorpshögen under flera decennier och blev drygt 100 m hög. Högen ryker lite och är fortfarande varm inuti och fläckvis även utanpå. Det sitter små varningsskyltar där man inte får gå eller klättra.

En spännande plats dit man kan komma med bil, via en brant och ringlande väg med 18% lutning eller så går man uppför en trätrappa med 427 trappsteg. Det sista skulle jag inte ens fantisera om!

På toppen har man en härlig utsikt över Närkeslätten och här finns sedan 20 år en skulpturpark som heter duga. För varje år ökar antalet med en ny skulptur. Vi var där för en knapp vecka sedan och såg kanske hälften av alla skulpturer. En både rolig och fin upplevelse. Är du i närheten så gör det innan de stänger bommarna för privatbilister den 29 september. Möjligheten att GÅ upp finns ju kvar förstås.

Nerifrån ett visst håll syns en text med vita jättebokstäver: JOHANSSON. Haha, vad roligt! Vem tänker inte på de vita bokstäverna i HOLLYWOOD? Konstverket är skapat av Peter Johansson och heter Utan titel. Johansson lär vara det vanligaste efternamnet i Sverige; hyllar konstnären alla med efternamnet Johansson eller bara sig själv?

Var är konstverket?

Marc Broos heter konstnären till verket. Det är han som står upp och kisar mot horisonten och hans fru Karin, också konstnär, men här staty och bortanför sitter den nu mer riksbekante Lars Lerin och är lika stel han. De spanar efter konstverket… Men se här:

Min vän Lotta, som jag har känt sedan barndomen, sitter ju också där och spanar och är högst levande! Vilket trevligt sällskap de har!
I bakgrunden syns siluetten av en kyrka –  men det är ‘bara’ ett konstverk i metallnät.

Det här verket heter Bunker och jag får rysningar, tänker på instängdhet och flykt. Rätt vackert ändå, på något sätt, med himlen, vegetationen, rosten och teglet.

På håll ser det ut som ett uttorkad träd men det är Yggdrasil. Asken som bar upp hela världen enligt Eddan. Cecilia Jansson har samarbetat med interner på Kumlaanstalten och skapat verket som man bara måste gå närmre och kika ordentligt på.

Bröstskål av Ulf Rollof tycker jag är vacker. Platsen den har fått är också enastående.

Arken av Olle Medin är inte bara dekorativ den används på somrarna till utställningar.

Ljusrum 1 och 2 av Pål Svensson  i Hallandsgnejs. Pål Svensson säger att han vill gestalta ljuset, tomrummet, mellanrummet, stenens tyngd mot mellanrummets luftighet. Om man klickar upp den tredje bilden så syns en ljus springa mellan den skrovliga ytan till vänster och den slipade pelaren i mitten av stenen. Det är lätt att förstå men mycket svårt att göra inbillar jag mig!

Ovan ser du Tetris, vem kommer inte ihåg Tetris? Aha, DU, då är du en ung människa, Tetris var ett av de första dataspelen. En period  blev jag lite besatt av det. Jacob Dahlgren har gjort statyn som man inte kan spela med och absolut inte får klättra på!

 

Kvarntorpsmalanganer av Lenny Clarhäll är rolig och rörande där de sitter och skådar ut mot omgivningen, sköra och vaksamma.

Jag/vi tyckte att stolpen lutar och man undrar om figuren klättrar upp eller är på väg ner. Sitter fundamentet djupt nog? Ska figuren glida ner och krascha eller nå toppen?
Skulpturen heter Stilla rörelse och är skapad i rostfritt stål av Maria Miesenberger.

Här nere är det sista fotot från skulpturparken från Kvarntorpshögen: Konst på Hög som jag såg att det kallas på nätet. Det finns många fler konstnärer med fina och roliga verk att titta på. En tredjedel i parkens skulpturer är skapade av kvinnor, det kan bli fler, tycker jag . Ett konstverk av Lars Wilks från 1998 brann upp nu i somras. Mycket sorgligt att sånt ska hända, ingen tror väl att skulpturen började brinna av sig själv.

Hinner du inte i år, så åk hit nästa år eller en annan sommar, det är värt en resa.
Det här är Koncentrator som man ska kunna gå in i. Vi missade öppningen tyvärr. Därinne ser man endast himlen och Torgny Larsson är konstnären som har skapat ett rum att vara ensam i med sina tankar.  Det är nog i allmänhet ont om sådana platser men i sanningens namn är det svårt att ockupera en offentlig plats och begära att få stanna där och tänka.
Jag hoppas att du har en plats där du kan koncentrera dig och tänka ostörd!

Lev väl och blomstra!/Agneta

 

 

 

.