Nu mörknar det fort men jag hävdar att det fortfarande är sensommar. Ännu är dygnsmedeltemperaturen över tio plusgrader och då är det sommar, så det så! Ikväll var det ändå den där höga luften som pekar mot en kommande höst. Det pekar också mot höst när vi i vävstugan träffas och fikar för att  prata lite om vad vi ska och kan väva i höst. Det ska bli kul att komma igång igen.
Jag tänker på min ullmatta som är så rolig att väva. Jag väver av ullgarn i diverse färger, som någon skänkt till vävstugan, tack, du generösa givare, och improviserar fram mönstret. För att veta vilka garner jag har tagit och hur jag har gjort så fotar jag varefter.  Oj, oj, tänker jag när jag ser ett av de tidigare fotona, varför bytte jag färger så ofta där? Det tredje fotot här nere är i realiteten det tionde men också det senaste. Svårigheten är nu att lyckas få till en helhet i färg- och mönsterbalans plus en snygg avslutning som liknar början. Det måste bara bli bra ända fram till sista inslaget!

Medan jag rattar bilen de få kilometrarna till Västra Nöbbelöv tänker jag på att jag inte har vävt en enda gång i sommar. Ur bilradion smattrar insinuanta röster från det engelska parlamentet när de ropar ut sina argument mot varandra. Deal, no deal och därtill några föga smickrande tilltal såsom klordoppade kycklingar och fegisar. Man borde kanske tycka lite synd om britterna som har hamnat i detta – men jag vet inte… stänger av radion och parkerar bilen på den gamla skolgården.
Alltid gott kaffe, goda mackor, glada skratt och prat om ditt och datt. Så småningom glider samtalen över mot vävningen.
Ulla-Karin går igenom vilka förslag och önskemål på kommande vävar som finns på listan. Bort med sånt som inte känns aktuellt längre och alla måste ha något att ta itu med. Hon själv har precis börjat väva en pläd i damastvävstolen. Där ska jag också väva sen men jag har ännu inte ritat något mönster. Måste fundera lite till.

Kerstin inspirerar alltid och visar några olika vävar och böcker med bilder på sånt som vi pratat om tidigare. Under sommaren har Marianne varit i Glimåkra på en fyradagars vävkurs. Där fick deltagarna testa en massa trasmattstekniker med fyra trampor. Det blev väldigt många varianter och stor förståelse för tekniken som sådan.

Kerstin hade med två vackra löpare vävda i ”skridande kypert” ur en amerikansk bok Twill Thrills (4) och efter ett åttaskaftsmönster. Alltså ingen teknik för nybörjare – utan stor koncentration lyckas man inte och max en timmes vävning i taget, konstaterade Kerstin som ändå är en skicklig väverska.

Oj, då, tänker jag som gärna vill väva det där vackra – jag har i alla fall skrivit upp mitt intresse. Men först måste jag väva färdigt ullmattan, så sjalen i pälsull, damastpläden och så den breda rutiga trasmattan…  Jag jobbar visst långsamt jag. /Agneta