02.15, den gångna natten, avslutade jag det här inlägget och var mycket nöjd med både bilder och texten.  Sju timmars jobb hade gett resultat! Några minuter senare stirrade jag förfärat på bloggsidan som jag nyss var så nöjd med. Allt jag hade jobbat med, utom precis det första utkastet, som jag skev dagen före, var borta. När jag tittade på historiken var både den kompletterande texten och den nya puts väck.
Supporten kunde inte hjälpa mig inlägget i sin helhet var borta och förblir borta. Det åtgår så mycket energi att orka ladda om så jag väljer detta; jag lägger in bilder och gör kommentarer rakt av. Här kommer det första, det som inte försvann:

Frukostbrickan på rummet med utsikt mot Amstel och en ny dag, är en bra start. Alla smala hus i Amsterdam med hissanordning högst upp har inte alls varit lagerhus som jag trodde. När riktlinjerna för kanaler och tomter för bostadshus drogs upp så fick man skattelättnader om man byggde smala hus. I smala hus behövs fler våningar och trapporna måste vara smala – annars blir det ingen plats för några rum. Inga skåp eller ens vanliga sängar kan bäras upp eller för den delen ner för sådana trappschakt.
Hissanordningen högst uppe på gaveln är till för möblerna, fönsteröppningarna är stora och möblerna tas helt enkelt in den vägen.

Ovan är ett mixat fotosvep, kanske något av en repetition av förra inlägget. Hittar du fotot med den grönskande entrén till en husbåt? Det såg så mysigt ut där och jag såg en kvinna i ungefär min ålder som pysslade med växterna. Det kunde kanske ha varit jag.
En dag hamnade vi i en trevlig ekologisk butik och köpte mat och dryck till en lunchpicknick i en park. Efteråt behövde några vila i gräset. Den tröttande picknicken hade faktiskt föregåtts av ett långt och trevligt besök i Rembrandts hus, vill jag påpeka.

Rembrandt van Rijn föddes 1606 och blev en av konstens centralgestalter, en sådan som alla vill lära av och härma. Många påtalar att ljuset i hans tavlor är hemligheten – HÄRIFRÅN försvann all bearbetad text ihop med utvalda bilder. Som tur är finns bilderna  kvar i mitt mediatek. Alltid lite tröst.
Man har försökt återställa huset som Rembrandt och Saskia flyttade till 1639.  Flera av husets rum hade högt i tak och plats för många tavlor på väggarna. Trappan upp var vindlande och smal.

I huset fanns ateljé där R tog emot elever och R fungerade också som gallerist. Han sålde egna och andras alster. När hans Saskia dog gick det utför för R och han gjorde personlig konkurs efter några besvärliga år.

Ett annat hus från 1672 beboddes allra först av Rembrandts mest berömde elev Ferdinand Bol. Där var vi också på besök. Huset byggdes om i mitten av 1700-talet och det är den stilen som man vårdat och behållit. 1884 köptes huset för att bli bröllopsgåva och sedan dess bor familjen Van Loon kvar i en del av huset medan resten är öppet för allmänheten.

Efter ombyggnationen på 1700-talet: inga smala trappor här. Det här trapphuset var då utsökt i sin rymd och stil. Ovanligt för Amsterdam.

Och jisses vilket härligt kök det låg en halvtrappa ner. Titta på spisen och…allt!

Målade motiv på väggarna, porträtten på anhöriga och dåtidens kändisar  och inredningen i sig var alla konversationsmotorer.  Den vackra matsalen kan ta emot 24 sittande gäster vid samma bord. Matsalen hyrs nu mer ut till bröllop och privata fester.

I huset fanns det gott om porträtt av barn, det här är bara några. Titta på mössorna som de har! Tavlan på den blåmönstrade tapeten är underbar: Jag vill också hålla dockan!

Man rekonstruerade den gamla trädgården 1973 efter ett tryck,  från senare delen av 1600-talet, som i fågelperspektiv visade hur trädgården var anlagd. Trädgården sträcker sig mellan bostadshuset och vagnhuset med plats för 6 hästar.

Det var midsommarhelg och Kjerstins födelsedag – som började med frukostbubbel på rummet med utsikt… Och så hade vi spanat in en meny på en trevlig restaurang. I Holland äter man haring, fisk som läggs in rå, påminner lite om sill tänkte vi. Haring med potatissallad och lite stekt bröd plus holländska friterade bollar med stuvning i!

Ja, och gott öl till och trevlig miljö och födelsedagsbarnet blev glad och nöjd. PST de friterade bollarna var en intressant smakupplevelse kan vi säga.

Men nu lämnar vi det här blogginlägget genom Rembrandts ytterdörr! Om innehållet blev torrt och torftigt så vet ni varför! Må något liknande aldrig ha hänt er!/Agneta