Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Samlar du på något?

12 kommentarer

Nästan alla jag känner samlar på något. Går på loppis och letar efter gamla blomkrukor eller samlar tallrikar med olika blå mönster för att duka med. Vinylplattor från ungdomen kan locka eller att ha huset fullt med CD-skivor. En av mina systrar hade ett tag en kille som samlade på gamla sportbilar och lyxåk, han hade 18 stycken – eller så skröt han bara. Konst som kostar mer eller mindre mycket pengar kan somliga samla på. Doftpelargoner finns det … ojojoj, vad mycket det finns att samla på.

Jag samlar på vägar, det är billigt om man tar det som bisyssla när man ändå ska köra eller cykla någonstans.  Jag har berättat om det där i ett inlägg för länge sedan. Det går inte att samla vägar i en byrå eller på en hylla och inte kan jag sätta upp dem på väggen heller.
Däremot har jag ett litet skåp köpt i Nora för länge sedan. Jag hade en tid kikat efter ett skåp med många små lådor. Inte var det där skåpet tillverkat i Nora inte, ett indiskt skåp är det, med en massa porslinslådor, närmare bestämt 25st. Inte för vägarna men för något annat som jag har samlat på de senaste 30 åren. Det passar så bra i vår lilla hall! Titta visst är det roligt och läckert!

Skåpet o handen

När jag fyllde 40 gjorde jag hål i öronen. Jag gillade silver- och bronssmycken med historiska förtecken. Nu kunde jag komplettera med örhängen i samma stil. Sen upptäckte jag att det fanns roliga örhängen: böcker, skedar, trädgårdsredskap och så vidare. Böckerna är de örhängen som vem som helst och var som helst kan kommentera och som faktiskt är mina absoluta favoriter. På ett café i Majorelle Garden i Marrakech var det en servitör som blev mycket nyfiken. Jag sa att jag hade skrivit mitt livs historia i dem – med osynligt bläck. Det har jag sagt många gånger sen dess och sidorna i böckerna gulnar lite efter hand med min livsberättelse väl dold.

Med åren så blir även öronen rynkiga, trallala, inget att gråta åt. De här emaljerade kattansiktena är annorlunda, kul och tunga! I en av de små lådorna i skåpet i hallen så ligger mina kattörhängen. Tre av paren är gåvor och ett par har jag  köpt i Kalmar och ett annat i södra Cornwall. Det är så där samlartingen hjälper till att knyta ihop ens minnen på något sätt.

Ibland tömmer jag ut lådorna på köksbordet för att sortera upp dem lite. Om det har försvunnit ett örhänge så hittar man i bästa fall det andra i fel låda. Man kan behöva laga ett hänge eller kanske göra om en berlock till ett örhänge. Nä, två berlocker blir två örhängen, jag känner mig faktiskt fånig med bara ett örhänge.
Översikt igen

Alla dessa tre köpte jag på berlockrea för många år sedan – två av vardera. Så har jag sån tur att det bor en hjälpsam och händig man ihop med mig så han fixar det där på några minuter.
På frågan ”Har du din väska med dig?” (Händer att jag glömmer den). Kan jag utan att ljuga svara JA medan jag hämtar den riktiga handväskan. Och om solen skiner kan jag nöjt påstå att jag redan har solglasögonen på mig – trots att jag aldrig eller mycket sällan har riktiga solglasögon. Flickan i svartvit klänning har jag gärna till en svart klänning med vita prickar men örhängena är aningens för tunga. Inget för en lång kväll.

Vinkannan köpte jag i Marrakech 2010  och 2004 köpte jag den fina silverstolen, som Eva Hedberg har gjort. Stolarna syns bättre på bordet här ovan – mellan solglasögonen och knapparna – om du vill titta närmare. Eva var trä- och metallslöjdlärare när jag lärde känna henne men hon jobbar också som konsthantverkare här i trakten. För många år sedan deltog jag i en kurs i silversmide som Eva ledde och då gjorde jag dessa tekoppar:

Tekoppar silver

Tekoppar i silver, lite sneda och vinda men jag är stolt över dem trots det!

När jag jobbade i skolan bytte jag örhängen varje dag. Om jag någon gång glömde så kände jag mig inte klädd. Det roade elever och mig själv att knyta an till något vi höll på med. Det kunde ju bli lite långsökt men i bästa fall väcka ett intresse . De tre paren här ovan är sådana som alltid fick positiva och skojiga kommentarer.
– Har du ögon i öronen? Jag trodde lärare hade ögon i nacken!
– Ska vi hamra idag, får jag pröva?
– Nja, det här är skomakarhammare. Jag köpte dom i Örebro för där tillverkade man en massa skor förr. Senare idag ska vi prata om jobb förr och nu.

Kniven och gaffeln var poppis, särskilt de ”tuffa” pojkarna på skolan ville känna på knivarna. De tog försiktigt och fingrade lite nära min kind och mitt öra.  När det väl var gjort kunde de intressera sig att prata om annat med mig.

De örhängen jag använder mest idag är böckerna, väskorna och så de första jag köpte. De som jag kallar för Kalevala-örhängena även om alla inte är sådana. De i silver och brons syns på bordet nere lite till vänster.
Om du nu letar efter pärlor, diamanter och guld bland mina örhängen, så finns de inte. Jag har aldrig intresserat mig för såna dyrbarheter.
Så jag samlar på vägar och örhängen vad samlar du själv på?/ Agneta – som skickar rosiga hälsningar, de börjar minsann slå ut nu!

 

 

12 tankar om “Samlar du på något?

  1. Vilken fin samling av örhängen! Lagom stora att samla.

    • Man kan säga att samlandet icke var planerat. Det bara blev så. Nu mer ser jag sällan något riktigt åtråvärt, jag använder inga smycken alls till vardags här hemma. Vad roligt att du tyckte om samlingen.

  2. Spännande att få höra vad alla samlar på! Själv samlar jag på namn, sen kanske 8 år tillbaka. När man som jag jobbat och jobbar på stora företag, på personalavdelning, så flyger en mängd olika bra namn förbi genom åren. Som Janet Busk, Gert Bertz och Don Jerneklo.

  3. Så roligt att se dig här, Julia. Jag anar att du förvarar dina samlade namn i ditt kontor. Namn är ju bra precis på samma sätt som vägar. De kräver minimal förvaringsplats.
    Hoppas ingen av de där personerna tittar in just här! Kraaam!

  4. Så fin samling!
    Tidigare har jag också samlat, lite, på roliga örhängen… nu får jag kli :/
    Men jag samlar på mortlar. Har inte galet många, men rätt lagom. De tar ju lite plats. Men de är liksom rekorderliga 🙂

    • Vart tog svaret vägen? (Jag hade lite trassel med datorn). Mortlar är fina, tycker jag och när stöten går sönder så tar man en lämplig sten! Hur exponerar du dina mortlar eller står de stackarna instängda i ett skåp?

  5. Vilken rolig samling också praktiskt att samla på något smått. Fina minnen. Själv har jag ganska mycket parfym men har aldrig samlat på allvar. Numera köper jag inget utan använder det jag har.

  6. Oj, vilken samling du har! Så fina, vackra, roliga och alla superlativer som jag inte kommer på!
    Själv är jag också lite örhängetokig men jag är oftast för snål för att köpa mig nya. Men det är alltid bland örhängena jag fastnar på hantverksmarknader o dy. Och det är ju som du säger roligt när människor kommenterar de som man har på sig!

    • Kan man säga att du snål-samlar på örhängen? Du unnar dig väl några ibland i alla fall? 😉Jag gillar ju dina nystan med stickor väldigt mycket!

      • Jo visst unnar jag mig några ibland. Men jag är glad att jag har några spärrar för jag kunde köpt många, nästan lika många som jag köper blommor…….

      • Ja, det springer lätt iväg det där med växtinköp. Vi samlar ju både på örhängen och växter – men man ruinerar sig inte så knäpp är nog ingen av oss.

Lämna ett svar till agnetapensionar Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s