– Hej månen!
En tidig morgon, för ett par dagar sen, tittade månen in genom vårt sovrumsfönster.
Men vi sa inte: – Hej, ökensand från Sahara! Inte heller: – Mors, alla småpartiklar från Polen, och industrier ännu längre bort, kul att ni hittat hit…
Sydliga vindar förde det oönskade stoffet hit. Himlen blev gråaktig och underlig och vi kände ett slags obehag. Det underliga ”vädret” lät sig inte dokumenteras på rätt sätt så därför har jag ingen intressant bild att visa. Jag gick i stället in i vårt uterum, Kråkvinkeln, och beundrade en floribundaros som fått hålla till i en kruka i Kråkvinkeln den gångna vintern. Torkan förra sommaren gjorde jorden till cement och omöjlig att gräva ner en ros i. Inte ens en livskraftig ros som Odyssey! Se här nere…så fin.
Idag öppnades de första vackra knopparna och vecklade ut sina kronblad och vi kunde sniffa in den söta och fina rosdoften. Må inte den kommande sommaren bli lika torr som förra årets. Då blir det verkligen kris.
Jag lovprisade många gånger vår fukthållande lerjord. När vi skulle byta spabadsvatten så…
Läste i en artikel att man inte ska använda spabadsvatten på odlingar. Nej, inte på sånt man äter men förra året ledde vi ut det använda badvattnet till rabatterna. Det var nog tur det.
Jag lekte pollinatör, för en dryg vecka sedan, med en pensel svepte jag frömjöl från blomma till blomma på lilla aprikosträdet och gjorde detsamma på persikoträdet. Jag såg inga bin eller någon annan som var villig att pollinera våra tidigblommande växter.
Kan man ens föreställa sig en värd utan våra små bevingade arbetare i trädgårdarna, i fruktodlingarna … näää, hu! Som tur är har jag nu sett flera humlor och många bin!
Jag hade hjälp att laga mat och koka vaniljkräm till påsktårtan och att pynta lite lagom och göra påsk inne. Ser du förresten hönan som tittar ut genom fönstret?
Med yngsta barnbarnet Victor och äldsta barnbarnsbarnet Lovisa gjorde vi en skön pannkaksutflykt också. Vi lekte i solen på stranden i Abbekås och jag är så innerligt glad att glaciärerna ännu inte har smält bort och att havet därför höll sig på sin kant.
Man vill ju alltid att kommande generationer också ska kunna leka, leva och uppleva skönheten, plocka bär, dricka rent vatten och få vara glada över en tallrik bra mat!
Visst unnar vi dem det!? Heja, heja, Greta Thunberg, förresten!/Agneta
Pensionär, nyss pensionär! 
27 april, 2019 kl. 1:49 e m
Så fina bilder som vanligt. Den där ökensanden har vi sluppit här, och just nu regnar det! Länge sedan sist. Nu har jag läst Kärlekens Antarktis. Tack för att du skrev så bra om den! Jag hade kanske inte läst den annars. Den kommer på min blogg så småningom.
27 april, 2019 kl. 6:24 e m
Vad roligt att du gillade Kärlekens Antarktis! Det är fint att dela med sig – jag gör det gärna och du med, tror jag!
8 maj, 2019 kl. 7:45 e m
Oj så fina bilder! Är ruskigt imponerad av det fina fönstret på översta bilden.
Jag bor ju mitt i en stor stad, men 14 meter från porten finns ena änden av en fin park. Mest imponerad är jag av de 20-30 meter höga träden. Är väldigt förtjust i just träd.
Det sägs inom buddhismen att varje människa bör plantera ett träd någon gång i sitt liv. Att ge nytt liv åt naturen, lite beständigt sådär – som bara träd kan vara. När jag hade koloniträdgården här i stan planterade jag ett Lobo-äppelträd en höst. Redan hösten därpå fick trädet 4 stora fina äpplen. Sen bara exploderade trädet av äpplen vartenda år.
(Oj, vad jag saknar kolonin, å min fina lilla stuga).
När jag ser en ek som är 800-1000 år gammal brukar jag försöka visualisera ett gäng vikingar som kanske satt under samma ek en gång i tiden.
// Kao
8 maj, 2019 kl. 10:24 e m
Jag växte upp i en etta på Söder och vet vad parker som Tantolunden och Mariatorget betyder för stenstadens människor. Träd är viktiga och fantastiska, jag har planterat många här. De gamla kineserna säger ungefär: Om än jag ska dö i morgon så ska jag plantera ett träd idag!
Det där halvmånefönstret blev gjort tack vare en snickare som var granne med oss.
Agneta