Vad minns man mest några veckor efter en resa? När jag berättar om Dalmatien utan att visa några foton kommer lite annat snabbt upp till ytan än när jag har bilder att berätta till. Utan foton utgår jag mer från helheter och känslor; alltså allt sånt som låter sig beskrivas,  små roligheter som att Lotta och jag klev av hissen på fel våning för att hissällskapet var så trevligt, man försöker med ord måla upp anslående utsikter och miljöer, beskriva god mat och alla olika desserter man kunde äta från hotellets kvällsbuffé av hög klass, spännande möten med varma härliga personer och liknande. Men här gör jag tvärt om och visar bilder från några  ställen som jag tyckte om och därför tänker på en hel del, de gör sig bra här helt utan kommentarer!

Och för många som har frågat om resan har jag bubblat om Gunnels Carlsons sköna och okonstlade sätt att förmedla kunskaper om det gröna, men å andra sidan också Gunnels vals på mandarinodlingen! Egentligen var det ingen dans på själva odlingen, där i Nervetaflodens delta, för där plockade vi mandariner så klart. Efter plockningen blev det kanalbåtsfärd och sen rejäl och god mat i massor.

Vi blev rörda och överraskade då den sjungande kaptenen på kanalbåten, hela tiden  utklädd till maskeradpirat, visade sig vara seriös i sin roll som underhållare och gentleman. Han bjöd upp gruppens födelsedagsbarn till en för henne oväntad dans efter maten. Vår pigga och till synes ”lättfotade” 80-åring och snurrade och dansade i piratens famn så våra ögon tårades! Grattis igen, också så här i efterskott, kära Gunnel T från Göteborg! Här nere är beviset på att du skötte och klarade dansen alldeles utmärkt.

Som ni förstår hade vi två Gunnlar på resan och två Birgittor, två Christinor, två Lottor, nä, nu blev det lite ljug på slutet.
Den andra Gunnel, vår ciceron, med huvudansvar för ”de gröna kunskaperna” på resan var ständigt beredd att ta tag i någon fråga eller visa något intressant precis som jag beskrev i något tidigare inlägg. Kan de röda bären passa som örhängen…

Vi gjorde ett alldeles underbart besök i en botanisk trädgård som låg intill och runt en vanlig grundskola. När den byggdes på 70-talet fanns inte ens en buske i närheten. Nu är det 4 hektar trädgård och odlingar! Bl a en olivlund med 45 olika sorter med 170 träd.

En 85-årig professor i botanik/biologi ville absolut träffa oss och berätta om detta som var hennes livsverk!  Hennes ögon lyste som fyrbåkar av stolthet och glädje. Hon hade varit både lärare och rektor och redan från början haft idén att anlägga en botanisk trädgård här och att låta eleverna vara med vid anläggningen. Kanske den enda grundskolan i Europa med en botanisk trädgård! Skolans slogan är Låt barn och blommor växa tillsammans! Trädgården hade förutom stora träd och olivlund en citrusodling, succulenter, kamelior  mandelträdgård… och vi som var fd lärare hade väl gärna hört lite mer om HUR eleverna nu var delaktiga eller fick undervisning genom trädgården men det blev liksom inte plats för det. Här fanns mycket skönt, grönt och fint att titta på!

Detta var sammantaget en helt fantastisk resa med många fler spännande upplevelser och inslag som jag inte har skrivit om här. Dalmatien är i alla fall ett hett tips för en resa.

Det gäller att ha en god gammal vän som ringer och frågar: Vill du följa med på en resa, i så fall åker vi på lördag! /Agneta – som svarade JA på den frågan

PST Om någon, som var med på resan, råkar se sitt vackra ansikte här så hoppas jag att det är okej, dumt att vi inte fick någon deltagarlista! Gunnel T är dock tillfrågad!