Snart är magiska maj över! Vi har gått omkring i sommarkläder dag efter dag i flera veckor nu. Onaturligt och ovanligt på samma gång. Om man kan bortse från varför det är så extremt varmt, att grönytorna blev bruna redan ett par veckor in i maj, så ska det erkännas att värmen är en befrielse. Bara att haka upp köksdörren, ta kaffekoppen ut i solen och slå sig ner på kökstrappen är så ljuvligt. I en kruka vid dörren har vi en Alstroemria som gillar att vara befriad från trängseln på övervintringsplatsen i vår vinterträdgård. En Karinfådd planta har blivit två stora krukor, så jag kan dela med mig!

Det knoppas, blommor slår ut och har blommat över medan man blinkar. Åtminstone kändes det så med Paeonia mlokosewitscchii, den älskade svavelpionen.  Underbart är kort, så formulerade Povel Ramel det. Men den var verkligen inte snabb att BÖRJA blomma utan flerårigt långsam. Du ska inte tro att trädgård är någon ‘quick fix’ menade den säkert.

 

Jag går omkring och spanar in hur vissa växter vill ta över hela trädgården. Kastar sina långa grenar upp i träden, ut på marken för att på många ställen vira sig kring vilken annan växtlighet som helst. Om man skulle slå sig ner på en stol i närheten och läsa en bok skulle man bli helt omslingrad!  Akebia quinata, på svenska blir det fembladig akebia, är en slags infiltratör en så kallad invasiv växt. För att motverka att den ska ta över världen så får man, efter blomningen, klippa ner den vart tredje år… så står det i litteraturen i alla fall.
Efter en inspirerande resa till Bornholm planterade jag vår akebia 2004 och har ännu bara klippt den fläckvis, men vet man att den kan bli 10 meter hög så får man nog ta till storsaxen och slå till med en snagg – kanske är det dags i år!?
Den växer vackert och är så underbar i sin ljusgröna lövdräkt och när de lustiga blommorna slår ut doftar det fantastiskt gott och det är precis vad som pågår nu.  Ursprungligen är växten från Japan, Korea och Kina och den har något riktigt exotiskt över sig. Jag är osäker på hur den klarar våra svenska zoner uppåt landet.

 

Här är några foton på vår fembladiga akebia, ibland sexbladig som synes ovan, det är honblommorna som blir stora. Den klättrar mest i ett gammalt men stadigt äppelträd som inte har särskilt god frukt.  Akebian har på ena sidan en rosablommande prydnadsapel som blommat mycket rikligt i år.
Här är några andra som gärna breder ut sig med rotskott eller slanor.

 

Växter som kan konsten att bre ut sig är ju blåregn. Vår heter Wisteria Chinensis ‘Formosa’ och jag tycker den är så vacker.  De kinesiska blåregnen är de allra vanligaste. Efter blomningen skär man tillbaka plantorna om man vill hålla dem lite i schack och man kan/ska skära en gång på vintern också. Uppgifterna och råden går lite isär och så är det nästan alltid. Man lär sig med tiden eller faktiskt aldrig när det gäller somliga saker.
Vi står och virrar och undrar vad vi ska beundra först eller allra mest… Värmen gör att allt blommar samtidigt och redan nu blommar ganska många rosor. Förra helgen slog Louise Bugnet ut och nu blommar den för fullt. Vackra rosavita knoppar som i blom blir mer kritvita mot de mörkgröna bladen. LB är en hög, upprättväxande och frisk rugosahybrid som jag gillar skarpt. En tålig buskros från Kanada, med fint bladverk  och rosen är skuggtolerant och tål kyla bra men passar även i Skåne förstås.
Så kom de andra tidiga rosorna, en efter en, under de här senaste dagarna; Mandarinrosen,  Single Cherry, Therese Bugnet, Poppius utslagen och i knopp. Så livskraftiga, vackra och fina allihop. Blåsten gjorde det svårt att fota så jag tog hjälp av några gamla bilder också. Lite ‘fake news’ blev det för den röda enkelblommande mandarinrosen blommar inte fullt så ymnigt ännu…

 

Nu önskar jag bara något viktigt till trädgården; några nätter i rad med strilande ljummet regn från sen kväll till tidig morgon; ett stort lass med brunnen hästgödsel som  blivit utlagd på lämpliga ställen och en liten flitig trädgårdstomte som varsamt drar upp all kirskål med rötter och allt!/ Sköna majhälsningar från Agneta