Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Resa genom bilder (2)

3 kommentarer

Pang på rödbetan med något annat först: Jag håller med författaren Bob Hansson om att det är smart att vara snäll. Däremot tycker jag att klädföretagaren Gudrun Sjödén varken är snäll eller smart när hon uttalar sig förklenande om kvinnor som har låg inkomst och låg pension. Bob Hanssons uttalande har jag hört sägas av honom direkt i radion medan Gudrun Sjödéns ord är filtrerade genom en journalist i en skriven artikel i Svenska Dagbladet. Hon har förklarat att hon inte menade riktigt så men… Jag hyllar Bob helt ohämmat och visar tummen och mungiporna ner åt Gudruns håll. Jag tror nästa blogginnehåll måste handla om Bob och Gudrun!

Ni kan väl följa med tillbaka till Thailand en liten stund så länge! Okej, lite av familjealbum men jag är inte färdig med resan till Thailand. Om jag letar bilder och berättar här så kommer jag ihåg mer och har det bevarat och tänk, du, du får läsa alldeles fritt och kan stänga av om du tröttnar eller ta en paus och göra dig en god kopp te eller kaffe! Jag gör det medan jag skriver. Bilden med tre generationer gillar jag extra!

Så mycket roligt och vackert jag har sett och upplevt; Victor som växer och som läser och pratar engelska med bravur; fina växter som klarar klimatet i Sydostasien; kulturen som förändras bara man rör sig några mil i en viss riktning; möten med andra människor; spännande och god mat nästan varje måltid – även om jag inte är jättepigg på att smaka allt; min son, svärdotter och Victor som gjorde allt för att jag skulle uppleva mycket och ha det bra.
Resans sista måltid åt vi på ett ställe som Victor valde (pssst, för efterrätterna, eller hur Victor?). En australiensisk restaurangkedja vars koncept var stor grönsaksbuffé och även stor efterrättsbuffé och som jag fattade en meny med cross-over-rätter. Jag hittade en rolig sugrörsbild som är därifrån.  Jag tycker vi ser säga-adjö-introverta ut alla tre.

Min svärdotter Keo och jag hade roligt tillsammans när vi ibland hade några timmar för oss själva. Vi tog den skrangliga bussen in till centrum av staden precis som för ett år sedan. En kvinna, klädd som en man, tog betalt av oss i år precis som i fjol. Det kostade fortfarande bara 10 bath vilket är ca 2,50 kr…
Lite överallt såg man unga flickor som uppenbart ville vara pojkar, det verkade vara vanligt och inget att dölja. Motsatsen, pojkar som jobbade klädda som vanliga kvinnor (inget blingbling) förkommer också, till exempel expediter eller liknande kundintensiva jobb.
En dag skulle Keo och jag promenera i hettan till ett stort affärscentrum på andra sidan en stor väg. Jag, med mitt katastroftänkande, tyckte att det var mycket vanskligt att gå över de där flerfiliga vägarna. Ni ska veta att Thailand ligger högt på listan för omkomna i trafiken. Svärdottern tog mig i handen och sa bara: – Nu går vi!  Och det gick ju bra! Statistiskt sett borde man väl titta på befolkningsmängd och antalet fordon och sedan jämföra innan man uttalar sig,  men 26 312 döda låter mycket mot 250 i Sverige. I Thailand bor det nästan 68, 5 miljoner och i Sverige…ja, ni vet.

På en av våra motionspromenader i villaområdet där de bodde  knep hon av en kvist från ett litet träd vid en damm. Det var Laos nationalblomma… så gjorde de ofta i Laos och sedan gick man till templet men den undersköna doftande kvisten.

20180209 Laos nationalblomma

Jag har inte diskuterat det där med religion särskilt djupt med Keo och inte med mitt barnbarn Victor heller. Men jag vet att hela familjen ibland besökte buddistiska tempel när de bodde i Sverige. När vi besökte den 8 meter höga stenen Hin Pad på toppen av ett berg så fanns det en liten iordningställd plats där man kunde tända ljus och be. Plötsligt blev Carl Victor ivrig och ville tända ljus, skriva i boken, lägga sig på knäna och be. Jag kom mig inte för att fråga honom om det där.  Om det var viktigt för honom så känns det bra för mig.
På en plats alldeles nära ska de så småningom uppföra ett tempel.

På den internationella skolan i Surat Thani, där man undervisar på engelska enligt amerikansk läroplan, arbetar min son som lärare och handledare för en grupp svenska barn. De flesta barnen på skolan är faktiskt thailändska eller har kinesiskt ursprung med föräldrar som vill att de ska lära sig engelska språket och som har råd att betala skolavgiften. De svenska barnen går här för att deras föräldrar arbetar i staden Surat Thani som är en livlig stor liten stad med gammalt och nytt sida vid sida. Det finns en hamn i floddeltat och nytt för i år var direktbåt till öarna som t.ex Koh Samui.  Ordet koh betyder ö. På skyltar kan man se det stavas olika koh, kho eller ko. Som om vi skulle stava så här: öh, hö eller ö. Kanske är det i översättningen från thai till engelska som förvirringen uppstår. Grammatiken i de sydasiatiska språken är mycket olika vår och hur deras stavning fungerar har jag ingen aning om.
20180216 Stina o Lily

Här ovan är två fina och supergulliga svenska flickor. Det är fredag och de har just kommit till skolan. Flera flickor hade just en sådan röd kinesinspirerad klänning den här dagen. Det firades kinesisk nyårsfest kvällen före och det färgade av sig i hela i staden. Både ute i gatubilden och inne hittade man kinesiska lyktor. Denna illusion av vår och  kinesiskt nyår med moderna och lite stela lyktor fanns inne i en slags galleria:
IMG_20180215_175512229_HDR

På fredagar behövde eleverna alltså inte ha skoluniformen på sig. De andra dagarna har alla skoluniform vilket jag tycker verkar mycket praktiskt. Sin personlighet har man ju chans att visa ändå fast på annat sätt. När ni ser följande bilder så är det blandat från en fredag och en tisdag. I matte höll de på med statistik och fick intervjua varandra om vilka vinteraktiviteter  (åka skidor eller skridskor, spela ishockey, göra änglar i snön…) de tyckte bäst om! Så var uppgiften i den amerikanska läroboken. Hallå, här borde läraren ha anpassat frågorna efter klimatet och barnens erfarenheter, tycker den här gamla läraren. Tänk om barnen på Grönland skulle intervjua varandra om vilka strandaktiviteter de tyckte bäst om; Spela beach-volly; bygga sandslott; surfa på vågorna; snorkla, bada och sola…
Carl Victor går i en engelskspråkig klass och jag följde lektioner i science, math och English i klassen och art i en blandad storklass. I idrottshallen avslutade de svenska äldre barnen dagen med lite bollspel. I skolan finns kök, matsal, ett fint litet bibliotek för skolbarnen, lekytor ute och i skugga för både äldre och yngre förskolebarn och en nyligen startad skolträdgård med grönsaksodling som de större barnen delvis skötte.  Allt är fräscht och delar av skolgården var mycket nyplanterad.

Skolgården, se bilder både här ovan och nedan, är delvis helt nyanlagd och vissa växter är ganska späda ännu. I skolträdgården stack det bara upp lite strån, chili, koriander…, för det var tämligen nysått. Jag tänker att dessa växter och anläggningarna på skolgården måste vara mycket tåliga. Barnen verkar springa som de vill men jag såg ingen som smög i de allra nyaste planteringarna. Växter och material måste, i perioder, kunna stå emot dagstemperaturer omkring +36 grader. Men också dagar och veckor med plötsliga regnskurar ibland så mycket regn att det blir översvämningar. Grus- och gräsytorna är därför viktiga, tänker jag.

Trädens skugga, soltak och parasoll. Allt är nödvändigt för att klara dagen i det här klimatet. Solen är underbar men också obarmhärtigt stark och het. Då är det skönt att svalka sig i havet! På morgonen en av dagarna på Koh Lanta tog Victor och jag en ”promenad” längs den långa gatan nära där vi bodde. En stackars padda hade blivit överkörd och snabbt torkat till en papperstunn grå läderbit. Redan då var det över trettio grader, hjärnan och kroppen blir slöa och saktfärdiga. Vi skyndade mot havet.

Ett sista fotocollage och under bilderna ett glädjande besked som jag fick ta del av på plats i februari! Första bilden är på två killar som gillar att umgås – här åker vi tuctuc.

 

Förmodligen kommer jag aldrig mer till Thailand men är väldigt glad över vad jag har varit privilegierad att få uppleva. I juni kommer familjen hem till Sverige, jobb och skola, familj och vänner väntar och ”…då ska jag komma och fixa i din trädgård, farmor och det bästa av allt är att vi kan fira jul tillsammans…” Citat från gissa vem!/ Agneta

 

 

 

 

3 thoughts on “Resa genom bilder (2)

  1. Det är så intressant att läsa dina berättelser! Och så underbart att få ha familjen på närmre håll igen!!!!
    Kram Karin

  2. Tack, det är så trevligt att du fortsätter kommentera här o roligt om du tycker om att läsa mina rappporter förstås!
    De hittade boken Modeslavar i bokhandeln så jag började läsa den idag! Lättläst och mycket intressant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s