Idag för en vecka sedan hade tulpanbuketten fortfarande lite spänst och var dekorativ. Sen kom snön. Inte inomhus förstås men det klistrade sig, olika mycket, på våra fönster. Under veckan som gick förföll buketten utan att det kunde bli en ny på bordet. Det är ju ovanligt så här års. Några tulpaner kan man alltid kosta på sig…

Vi blev nämligen insnöade, okej, hahaha, mer eller mindre, okej, som vanligt alltså, hahaha. Träning, bokklubbsmöte, vävning och allt sånt fick ställas in. Jag var endast ute för att fylla på fröautomater och annat till våra vänner fåglarna. En stor flock steglitsor kom för första gången till oss. En morgon innan jag kom fram till fröautomaterna bjöd jag på frön i ett hörn där det var lä och lite snö – så jag eventuellt kunde fånga några av dem på bild.

Under många dagar har det varit problem. Min man tvingades att ta sig till fots till och från bussen, han blev tvungen att stanna i Ystad en natt, vår bil stod på en åker efter förlorad sikt och så vidare. Lite gemytligt snökaos här på Sydkusten alltså. Igår lugnade sig vädret och vi körde till Malmö, så stod vi oväntat utanför Pudelsalongen med ett av mina vuxna barnbarn.  Men det var ju inte där vi skulle äta!

Barnbarnet Rebecka bor där nu, lite tillfälligt, under en praktikperiod. Nej, inte på Pudelsalongen utan i Malmö inte så långt från Möllan. Bäst att passa på att träffas. Tre saker hade vi bestämt i förväg. Ett besök på Designtorget först, lunch på det för oss nya matstället jord (ja, litet j) och sen några timmar på Trädgårdsmässan i Hyllie. Jord serverar bara veganskt  och vi blev så nöjda alla tre! Speciellt Rebecka som behövde ha koll på att hon tålde allt på tallriken. De lyssnade och fixade allt efter önskemål. Det är kvalitet det! Vi rekommenderar gärna stället men notera att  de bara har öppet dagtid.

Att möta en ung människa som i mycket drivs av passion är härligt. Rebecka skummar verkligen inte på ytan om hon är intresserad. Hon är mycket  engagerad i en ideell kulturförening. Hon har alltid föreningens bästa i sina tankar. Flera gånger under dagen antecknade hon saker som kunde vara till nytta! Här diskuterar hon tvärs över bordet med min man om en ny persondatalag som även en ideell förening berörs av.

Efter jord blev det mera jord eller allt sånt som har med jord att göra. Nu var det tre år sedan jag var på en liknande mässa så det var roligt. Extra kul att gå där med Rebecka i sällskap. Hon har ett ganska nyvaknat intresse för odling och jag tänker att hon har så mycket skoj framför sig.
När vi blev långrandiga bland fröpåsar eller förlorade oss i någon speciell monter så gick min Mats iväg och tittade på villadelen… Bruset på mässan är rätt tröttande och det tar energi att intressera sig för virrvarret av utbud. Klicka gärna upp bilderna här nere!
Vi var nöjda alla tre när avslutningsvis skjutsade Rebecka hem.

I bilen stack hon en liten rulle i min hand. Det var en fin liten färglagd teckning av en  Pelargonium tomentosum – en sån som hon fick av mig i november.
Under teckningen;  en varm ömsint och fint formulerad text; ett brev eller en dikt; ett sorts tack till mig för att jag är. Jag började gråta och det tog en lång stund innan jag samlade mig. Det har jag nog inte riktigt gjort ännu.
Hon sprider kärlek den där kära tösen, Rebecka! Och hjärtat blir fullt av kärlek hos den som tar emot!/Agneta