Pensionär, nyss pensionär!

Ja, men tiden går ju så fort!

Resa genom bilder (1)

8 kommentarer

När jag var liten och letade efter spännande platser i skolans kartbok så hittade jag namnet Malackahalvön beläget i det som då hette Siam. Jag har alltid älskat kartor och drömskt förlorat mig i geografin.  Där i sydligaste delen av Thailand bor min son och hans familj i staden Surat Thani. Dit ställde jag kosan, nu i februari 2018, vilket aldrig hade förespeglat mig som barn att jag någonsin skulle kunna göra.
Väl hemma efter resan slog vintern till ordentligt För mig blev skillnaden mellan 35 plusgrader och 7 minusgrader, inom loppet av 15 timmar, väldigt påtaglig. Snålkall vind från nordost gör att jag djupdyker i fotoarkivet för att, om möjligt, värma upp mig lite.

Naturens vyer har alltid fascinerat mig mer är storstadssilhuetter. Skog och sjö mer än nattklubbar och håll-i-gång. Stenen som balanserar på toppen av ett berg är 8 m hög.  På morgonsafarin, med båt i Khao Soks Nationalpark, såg vi apor, varaner, spännande fåglar och fantastiska vyer. Regnskogens alla gröna färger och blommande träd och buskar gjorde djupt intryck. Den torra stranden brände under fötterna medan jag segade mig framåt i sanden för att sedan småspringa mot skugga efter salta simturer… alla minnen förstärks genom bilderna.

Underligheter och problem som man möter i nya miljöer är väl ofta av den art att man kan skratta åt dem efteråt. Alltså, om man inte har sett sig för utan drar handen utmed staketets överliggare så kan man räkna med att rödmyrorna gör en gemensam attack. Det gör ont kan jag meddela!
Den intensiva solhettan o värmen gör att man blir som pulled pork. Tankarna dras isär till enkelt delbara trådar och hela kroppen hänger löst samman. Degig är väl ett annat matord som kan beskriva hur det känns. Solstrålarna kan göra att huden bränner som chili och är lika röd, men det klarade jag mig från.
Om man inte är en hejare på att ta selfies så bör man kanske undvika såna, … men om man samtidigt lyckas få med finaste Carl Victor så må väl den bleka nunan förlåtas.
Så var det toalettfrågan som man ju måste lösa… Här är ändå en snygg variant på skolan, där Victor går, men där hade de rullen med toapapper utanför toabåset. Ja, ni förstår. Och slangen då!? Jo, det är ju den, finns på varje toalett jag besökte, man ska spruta sig ren med. Försök det ni – utan att samtidigt blöta ner sina kläder och golvet, jag klarade inte det där. På enklare ställen är det hål i golvet,  ibland är det skoavtryck på toalettstolsringarna… och har du nu toapapper så kasta det ALDRIG i vattenklosetten utan i en avfallsbehållare med lock. Tjusiga hotell kan ha den mer västerländska metoden men i värsta fall orsakar man stopp i hela systemet! Det lyckades jag vara med om förra året på ett bra hotell med snygg toa. Vi läste inte skyltarna… Hua! Men är man uppväxt i länder med liknande system så är ju DET det naturliga sättet.
– Jag förstår inte ordningen i hur en sån här liten by är uppbyggd, sa jag när min son körde igenom en av alla röriga byar med bebyggelse, elledningar och vägar hipp som happ. – Eller så förstår eller vet du för lite om hur det blivit så här, svarade han lugnt.

Ja, det är ju det med att resa, det är så lätt att utgå direkt från hur man är van att saker fungerar… Jag är ändå ganska reflekterande, tänker jag.

Tropiska skogar gör ett sånt mäktigt intryck på mig. Vi lämnade bilen på en parkering och betalade en liten summa till en vakt i nationalparken. Till bildserien här nere har jag lånat min sons bilder. Stigen gick förbi några enkla små serveringar och så såg jag det klara vattnet mellan träden. Bara lokalbefolkning som var där och badade. Det var vi som plötsligt blev turistattraktionen på denna lite avlägsna plats. Jag bjöd på mig själv men kände mig inte särskilt generös mot de små fiskarna som nafsade på fötternas förhårdnader. Här lever fiskarna i sin naturliga miljö och många badande fick gratis pedikyr. Man klarade sig fint utan pedikyren genom att inte sätta sig stilla i vattnet. Härifrån åkte vi på de uslaste vägar jag någonsin åkt på. Familjens pick-up med höga hjul och sonens lugna körstil var räddningen. Men hjärtat satt länge i halsgropen.

Maten och möten människor emellan är enormt viktiga och jag hade riktigt många go’a stunder! Jag tror att jag vågar utlova en rapport till.

Enligt en snabb och pålitlig marknadsundersökning med två/tre svarande så är Khao Sok Nationalpark det finaste paradiset för en övernattning. Där bodde vi i små flotthus på en enorm uppdämd sjö mellan bergstoppar. Makalöst! Se i första bildgruppen. (Strandbilden är däremot från Koh Lanta.) Det andra paradiset, om man ska stanna flera dygn, är enligt marknadsundersökningen absolut Koh Lipe dit mina närstående for på Sportlov efter det att jag hade åkt hem.
Snorkling i klara vatten runt ön Koh Lipe, 60 km från fastlandet, stod på programmet.

Här nere finns en länk som visar något man kan göra i Khao Sok Nationalpark. Där bodde vi i enkla flotthus (raft house). Ut till anläggningen tog det en timme med båt och då tog jag en rolig bild på killen som satt på toften framför mig.

httpp://khaosok-smiley.com

IMG_20180210_110237124_HDR

 

Lite uppvärmd blev jag allt, hoppas du också känner värmen!/Agneta

 

 

8 thoughts on “Resa genom bilder (1)

  1. Det låter som om du har haft en underbar resa! Härligt med guidning av någon man känner!
    Det ser väldigt vackert ut där, men jag tror inte att jag hade klarat värmen…… Eftersom jag inte har en älskad familj där så avstår jag från att åka dit. Jag får njuta av dina bilder i stället!
    Kram Karin

    • Det är betydelsefullt att någon som är hemma i omgivningarna kan visa fina platser. Då missar man de värsta turistfällorna. Titta du, bilderna lär inte bli utslitna precis. Idag är Mats hemma TACK VARE snöovädret. Jag missade bokklubbsmötet på grund av samma orsak. Det var trist.

      • Idag har jag haft min lediga dag men i morgon får jag vara hemma pga oväder och att inga elever kommer till min skola! Alla transporter är inställda. Skönt att kunna lägga sig utan att bekymra sig över om man kan ta sig till jobbet! Vi får se om vi kan ta oss till vävstugan i morgon!

  2. Mats var hemma igår och bilen stod nere vid Snårestadsvägen. När traktorn plogat vår lilla väg i morse så gick han ner och ringde sen. Det var några viktiga möten på jobbet idag… och om icke är vägen körbar hem ikväll så sover han över i Ystad. Mig går det ingen nöd på. Jag tvivlar faktiskt på att jag kan komma iväg till vävstugan ikväll. Cyklar gör jag inte 😉

  3. Tack för en trevlig resa i dina fotspår – om än bara som bloggresenär.

    • Härligt att ha någon som smyger i ens fotspår! Varsågod, roligt att du läste!

    • Så roligt att du skriver här! Jag har försökt svara från mobilen men av någon anledning funkade det inte. Det är roligt att ha någon som trampar i fotspåren och delar intrycken. Men du hade säkert upplevt andra saker också. Min son med familj satt på en restaurang igår och upptäckte en pytonorm som slingrat sig runt en del av träkonstruktionen som höll upp utomhustaket. Enligt restaurangägarna sover den där om dagarna men är ute och jagar om nätterna. Hua. Det där slapp jag vara med om. Hälsa söta frun!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s