Januari: Har jag gjort något vettigt eller roligt eller funderat på något viktigt under 2017? I januari lovsjunger jag mina vävinnor och möjligheten att gå o väva i Lattans vävstuga här i närheten. Och så storglädjen över en pläd vars design är helt min egen. Jag hade aldrig vävt damast, men när jag väl förstod tekniken, var jag fri att skapa!
Februari: Vi åker till Thailand redan i slutet av januari. Min son med familj hade flyttat dit och det finns längtanshål att täppa igen och min mans 60-årsdag att fira! Jag beskriver i tre bildrika inlägg mycket av det vi upplevde. Jag skrev till mitt yngsta barnbarn Victor.
Mars: Jag skriver om trädgården, om omställning från vinter till vår, från mörker till ljus men också om kroppen. Det yttre fodralet sitter lösare och skrynklar sig och hörseln har blivit sämre. Ändå ska man inte banna att tiden går utan se till att man håller igång!
April: Terrordåd i Stockholm ger tunga funderingar. Min självkänsla är inte på topp. Jag tar hjälp av min imaginära gungstol , gör en flykt i fantasin. Det kan man väl säga att SPAMALOT också är. Jag far med förväntan till Varberg för att se mitt barnbarn Pontus Ekelöf Croneld dansa och sjunga i rollen som Patsy, den unge med ryggsäck. Här är en mobilfilmad videosnutt. Ljud finns och bilden vänds när videon går igång! Han kan Pontus. Jag blir stolt och säkert utvecklas han vidare bara fötter och stämbanden håller!
Maj: Min barndoms stad tar emot oss med strålande vårväder. Vi går på vernissage på Södermalm. Många av verken i Allan Larsons ‘Herbarium Digitalis’ får mig att tänka på skånska yllebroderier. Storstaden bjuder på många trevliga och upplivande kulturevenemang och familjeträffar. Sven-Harrys konstmuséum var nytt för mig! Vid hemkomsten tar det fysiska vårarbetet i trädgården över. Det som är så skönt! Min man firas av vänner med en vårtur på Flotten i Malmö. Men det skriver jag om senare…
Juni: En massa rara barn mötte vi i maj och juni. Mitt andra barnbarnsbarn föds och vi ser att det är gott att få vara barn i Sverige! Mitt yngsta barnbarn blir nio år och han har just blivit morbror åt August! Jag ordnar en skattjakt åt morbror Victor och sen har vi midsommarfest för gäster från när och fjärran… det är kallt och regnigt! Ska det aldrig bli varmt?
Juli: Lille August döps men det skriver jag om först senare på hösten. I juli är det cykelturer och trädgården. Familjeträffar på Öland i olika omgångar och vi besöker vår första reggaefestival. Det är barnbarnet Rebecka som bjudit in oss. Rootsligt, roligt!
Vi gör oss av med flaggstången! Åker sen till vänner i Nyköping, ni vet det historiska festabudet där. Mats får ett eget festprogram, jag slank med… å, vilka överraskningar!
Augusti: Jag skriver ”Småkungarna” som är inspirerad av fyra ledande världspolitiker och hur en dam på en kulle vid Sydkusten bjuder in dem till sig. En rolig berättelse om jag får säga det själv. Ja, det får jag! Så ska min sons familj åka tillbaka till Thailand. Innan dess hinner vi, en riktigt fin sommardag, åka dressin och sen lagar vi mat in i det sista. Victor bakar havrekakor och mäter degrullen med tumstock. Sensommaren i bild.
September: Om augusti-inläggen är många och bildrika så är det få i september. Jag klämmer till och med in lite Östergötland och Göta kanal från sena juli. Och så bokträff vid Bockasjön. Då diskuterar vi Jeanette Wintersons underbara ”KONST essäer om extas och skamlöshet” medan fåren går ute och betar gräs i septemberregnet. Gästbesöken glesnar hemmavid men några mycket kära gamla vänner dyker upp i mitten av september. Vi summerar hur många gästnätter vi har haft… 140 allt som allt juni-sep.
Oktober: Regnet faller och jag tittar på trädgården med hjälp av foton. Det har varit en kylig och regnig sommar men det syns inte på växterna. Gästerna har däremot gärna tröjor och annat varmt på sig! En härlig dag besöker vävinnorna vävmässan i Växjö!
November: Inläggen är mest fylld av många blandade sommarminnen. Augusts dop i juli blev en fin familjehögtid! De lyser upp i gråaste månaden. I slutet av november tar vi ledigt från Skåne och flyger till Stockholm för hälsa på familj och vänner. Vi besöker också en enastående textil utställning på Waldemarsudde. Annika Ekdahl visade sina underbara gobelänger med ett myller av figurer, djur och vilken inspiration! Jag blir överväldigad och tårarna bara rinner.
December: En månad i sällskap av en massa skandaler som ältas på radion, skrivs om i pressen och diskuteras i TV. Det är inte fel men det som händer gör att jag blir arg och lessen. Less också på skitstövlar och girigbukar! De förstör för många, alltför många och hur kan de redan ofantligt rika bli ännu mer och allt orimligt rikare? Sanslöst farlig är den ojämna fördelning av de resurser som finns! Nu ska jag lugna mig lite.
Julklapparna vi ger är träd i Vi-skogen, skolstipendier och liknande. Ganska skönt att vara i sin lilla pensionärsbubbla och kunna fixa lite inför en lagom jul. Jag gillar att göra hemmet lite juligt med enkla medel. Nu har jag tid. Vi firar en enkel jul i lugn tvåsamhet.
Inget är som väntans tider sägs det…men vad nu? Nu är det en lång väntan på svar från några förlag, till vilka, jag precis före jul skickade ett bokmanus. Hör du, Carl Victor, tack, för gott samarbete! Nu får vi se vad som händer! Om det tänker jag berätta framöver.
Så här långt är det dags att önska er ett riktigt gott och snällt och roligt och fredligt 2018!
Nyårskramar delas härmed ut/Agneta
2 januari, 2018 kl. 12:31 e m
Det var en omfattande och innehållsrik årsrevy. Så trevligt att läsa om och titta på. Allra mest fascinerad blev jag av pläden. Vilken vävkonstnär du är. Kramar tillbaka!
2 januari, 2018 kl. 12:49 e m
Tack, jag inser att det blir mycket i en sån här kavalkad… Men man kan ju scrolla lite.
3 januari, 2018 kl. 6:06 e m
När man summerar så här som du gör så är det ju faktiskt mycket som händer på ett år! Roligt att läsa om ditt år!
3 januari, 2018 kl. 9:32 e m
Javisst, och jag väljer att mest berätta positiva saker. Och då är det ändå en massa överhoppade händelser o träffar. Skriver du dagbok eller kladdar ner saker i en kalender, Karin? Man minns ju mycket när man bläddrar i kalendern. Ibland minns jag knappt vad jag gjorde i förrgår…
4 januari, 2018 kl. 7:26 e m
Tyvärr gör jag inte det. Och därför minns jag ju inte heller vad jag gör! När jag tänker tillbaka på mitt 2017 känns det som om det inte har hänt speciellt mycket. Men förmodligen har det ju det. Jag började att skriva i en trädgårdskalender men det slutade redan på vårkanten……. Har du en speciell trädgårdskalender? Om du vill kan du annars få min för jag råkade ha beställt en för 2018 också………
4 januari, 2018 kl. 7:45 e m
Nu lägger sig svarsrutan ovanför det jag vill svara på…Haha, ett eget liv här.
Jag är dålig på att skriva trädgårdskalender. Gulligt att du tänker på mig… Jag tackar dig så mycket, men jag har flera påbörjade som jag sen inte har fortsatt på, precis som du. Har flera såna ”projekt” som börjar storstilat och sen blir det fjuttigt…
Däremot har jag en vanlig almanacka som jag skriver möten, träffar och lite anteckningar i. Den ger mig många ledtrådar sedan om jag undrar något om året.
Kram och ha det fint tills vi ses!
4 januari, 2018 kl. 12:31 e m
Kul att läsa och kul att berätta också tror jag. Men visst är kreativitet och social samvaro det som man minns och det som stimulerar tanke och kropp. Hoppas nu 2018 blir ett bra år på alla sätt.
//Helene
4 januari, 2018 kl. 12:58 e m
Absolut är det så, samt att se, ha förmåga att njuta av, natur och vackra vyer! Nu kommer ett ljus in hit i köket där jag står just nu. Ett hål i molntäcket! Jag går ut i januaridagen en liten stund. Har knappt varit utanför dörren detta 2018. Ja, må det bli bra på flera sätt!