När det gäller julen har jag inte så många minnen från barndomen. Jag minns att pappa gick ut och köpte Aftonbladet, tomten plingade på dörren just då och se, vad konstigt, han hade pappas skor – aha! Jag var väl fem och förstod. Eftersom pappa jobbade på Stockholms Spårvägar så åt vi julmiddagen vi olika tider varje år. Det skapade få måsten. Allt gick ju bra ändå!
Utan min imaginära gungstol går jag inte så djupt in i minnenas vindlingar. Några minnen kommer ändå upp till ytan när jag plockar lite med julsaker. Jag har några få glaskulor kvar sedan jag var liten, de fick bli kvar i den gamla bruna pappresväskan i år.  Änglahåret, ljusslingan och glittret fick också vara kvar i den bruna väskan liksom allt annat som hör till granen.
Och den långsmale vise mannen kom ut ur sitt gömme först igår, på själva julafton.

– Välkommen, säger han knappt hörbart… hallen är liten och tar slut där den röda mattan möter trägolvet! Häng av dig till höger och tofflor kan du få låna!
Sen blir han tyst och tänker visa tankar om hur det kan bli med Jerusalem och sånt.
I år kom ett par gröngölingar till vårt hus i slutet av november. De stackarna har hål i huvudet och därför får de nöja sig med köksbordet! Här står de på en röd duk som tror att den ÄR en julduk – bara för färgen…

I år firar vi julen i vald tvåsamhet utan några måsten. Inga tider att passa, vägar att fara, andras önskningar att vilja uppfylla. Gemenskap är härlig och viktig men just i år ville vi  bara vara hemma. Detta är kanske inte direkt anti Fanny-och-Alexander-julen, bara mot de julkrav som många känner i samband med just julhelgen.
Många skickar nu mer julhälsningar endast över nätet men vi tycker det är kul att göra nya motiv, skriva ut på fotopapper och skicka med snigelpost. Vårt julkort 2017 kommer längst ner! Här nedanför ser ni Nisses hörna. En god vän och illustratör, Nils Forshed,  gör mycket speciella julkort varje år.

Vi ramar in dem men läser först de personliga raderna som sedan stängs in inom glas och ram. I år är motivet bofinkar, de är fortfarande fria och inte inramade.
När jag skriver har det blivit Juldagskväll. Jag har inte skyndat med detta inlägg eftersom det inte skulle vara bråttom med något denna jul. Vi har klarat att ha det så. Lägga bort mobilen, försöka med högläsningsbok igen. Det gjorde vi när vår kärlek var ny. I morse började vi läsa Swede Hollow av Ola Larsmo.

Två av dukarna här ovan har jag vävt själv, någon har jag broderat och en är från storfamiljstiden. Då beställde jag från tidningen Femina ett förtryckt broderi. En ring med dansande tomtenissar. Sen satt vi alla sex vuxna och broderade några tomtar var. Det är kul att ha en sådan duk som väcker minnen till liv.
Storfamiljsjularna minns jag med stor glädje och lite extra tack vare den duken. Med mig i flytten till storfamiljen hade jag ett recept, i en 70-talsmönstrad skrivbok i orange och grönt, ett recept till Gotlandslimpor. Man skållar vetemjöl och så ska det skållade mjölet röras, sen ligga och vila över natten – men jag tror inte degröran bryr sig ett dugg om det är natt eller dag… Det blir fyra saftiga och goda bröd som förgyllt varje ny julaftonsmorgon sedan 70-talet!

Vi har nu ett sånt litet kök att jag oftast behöver röja undan på den ena arbetsbänken när jag ska baka. I jultid kan man tala om julstök…

men stöket går fort över och man kamouflerar det med öar  av julrött pynt och ljus. Blommor är viktiga men ganska dyra… då köper jag jultulpaner till en vas och bär den från ett ställe till ett annat. På nätterna står den svalt och fräschar till sig! Amaryllis är billiga på stjälk.  Jag tar också murgröna, kvistar, tuja och sånt i trädgården.

I år blev det ett lagom pyntande steg-för-steg-långsamt allt medan diverse CD-skivor med jullåtar och spellistor från Spotify har serverat musik i lagom doser. När första advent närmar sig måste man röja ur ett smalt, trångt men djupt skåp. Där längst in under trappan finns adventstakar och julgrejer. Det är då man beslutar vilka grejer som ska fram och vad som får stå över just detta år.
Nästa gång du kommer kan vi göra lite mumma och en macka. Så här års finns det alltid lite extra i kylskåpet även om vi har det mycket måttligt i år. /Julkram från Agneta