Från sommaren och hösten finns en hel del guldklimpar att gräva fram. En del har jag redan publicerat här i andra sammanhang men vad gör det? Bilder blir ju inte utslitna av att tittas på! Eller blir de?

Det har blivit september och en gyllene morgon såg det ut så här mot sydost. Rapsen är skördad från åkern runt tre sidor av vår tomt. September blev en oväntat fin månad efter en kall vår och rätt kylslagen sommar i övrigt.  Men när Lisa och Peter kom så skvalade regnet nästan hela tiden. Det enda vi kunde göra var att sitta inne och äta och dricka vin! Sååå synd om oss!
Vad roligt att påminna varandra och dela många minnen men också att tala om det där att faktiskt våga sig på nya saker i livet – oavsett ålder. Peter lutar sig mot Sören Kierkegård och citerar: ”Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.”
Här nere ser Lisa och jag på pricken ut som när vi träffades i Närke på Östansjö skola i början av 80-talet…visst! Så roligt det är att träffas igen efter många, många år!

 

På en av bilderna här ovan gör Lisa o Peter en sittande  antiregndans ”… oh, rain, rain, oh, get away…” Följden blev en fin solskensdag då det var dags för avfärd, så dags då, ja!.

Men samma dag fast på kvällen anlände andra gamla vänner som vi har träffat mer frekvent. För att jag t.ex. ska kunna vara hundvakt… eller för all del bara för att vi har så mycket gemensamt i livet! Det textila, storfamiljen, husrenoveringar, trädgård…

 

Här är vi ute och promenerar i Beddingestrand med vännerna Lotta, Magnus och Pricken. Lotta och jag har känt varandra i nästan 60 år! Om ett år, 2018, måste det bli något slags jubileum! Det är inte klokt vad tiden går. Jag kommer ihåg hur vi letade i hela Stockholm efter lila eller oranga strumpbyxor. Oftast  fanns det bara beiga, svarta och vita. Då var vi tonåringar och nu… är vi så här glada och varenda människa som vill kan gå omkring med färgglada strumpbyxor – och blommiga – och randiga – och prickiga.
Vilken tur att världen utvecklas åt rätt håll, he, he!
Om man inte ska bli rå av det brutala som händer i världen så måste man kunna njuta av vänner och naturen här där man bor!  En kvartett odlingslandskap och natur från vår omgivning.  Här kan man cykla runt och bara njuta!

 

I förra veckan var vi i Stockholm och vi besökte en utställning på Waldemarsudde som fick mig att gråta för den var så bra! Jag ska skriva om det i nästa blogginlägg. /Agneta