Det finns stunder som man vill spara! När man fingrar lite på sådana minnen blir de  sköna tomtebloss som gnistrar till i snålblåsten i gråaste november.
En fin sommardag samlades vår ganska spridda familj utanför Fleninge kyrka någon mil från Helsingborg. Tyvärr kunde inte alla närstående vara med den här dagen.

Det var början av juli och mitt andra barnbarnsbarn skulle döpas. I familjen finns en dopfunt som är över hundra år gammal och som gossens morfars farfar en gång var först att döpas i. Den putsade jag upp och levererade så den fanns på plats då vi kom in i kyrkan. Vi var inte en särskilt stor skara men stämningen var varm och god.

Prästens  ton var naturligtvis seriös men lättsam och ganska rolig. Det blev en fin stund för oss alla som var med. Även vi som inte är troende kan uppskatta en sådan stund och högtid om den hanteras just på det sättet. Lille August skötte sig för övrigt alldeles utmärkt. Mitt barnbarn Victor, som är morbror till August, var mycket uppmärksam på vad som hände och uppfattade prästens skämt vid några tillfällen. Pontus, som också är morbror till  August, sjöng vackert till kantorns fina pianospel. Vi åhörare bara njöt!

Här ovan är de stolta föräldrarna till vänster och gudföräldrarna till höger. Efteråt var det dopfika och presentöppning hemma hos den nydöpte gossen. Jag måste påpeka att vi noterade Augusts sprittande glädje över alla fina gåvor han fick! Han sken som en sol!

Om man nu har lagt ner så mycket jobb på att baka och fixa fina bakverk så måste man så klart föreviga dem innan de fikasugna gästerna börjar demolera dem.
Josefin, du är helt suverän! Tack, hela unga familjen Croneld, för ett fin minne!

Jag återkommer snart med några fler sparade stunder av helt annan karaktär!/Agneta