Trädgårdssäsongen 2017 är snart över… Det rodnar och vissnar och faller ihop överallt i trädgården. Det är okej så här års får jag väl medge. Årstiden ger mig också tillåtelse att sitta och läsa eller skriva eller bara vara ute utan krav och bara ströva runt. Ännu finns det krukor som måste in men annars så kan jag luta sig tillbaka. Men den flitiga sidan vill sätta lökar och rensa och flytta runt växter som måste delas. Det tar aldrig slut med trädgård och än tänker jag inte göra slut med den – även om jag har funderat på det!

Jag vill fortsätta men… Ett tag blev jag trött och less bara av att veta vad som krävs för att trädgården ska fortsätta vara fin. Förvaltningsskötsel tänkte jag, det får bli satsning på förvaltning och att minska antalet växter. Helt osentimentalt så där! MEN:

Tänker tillbaka på årets säsong. Vårlökarnas villiga blomning väller upp ur jorden, ogräset vet ännu sin plats. Endast glädje och fröjd över att det växer och blir vackert!
Jorden berikas med guldvatten och överallt spirar och knoppas det i ett överflöd.

I maj överrumplar frost och biter sig fast. Allt böjer sig i stelnade formationer mot marken. Nä, ska det verkligen vara så här?
Det gör riktigt ont inuti att se mot jorden böjda nackar och känna hur stelt allt är.

Hur går det då med min Paeonia mlokosewtschii? Fryser den ihjäl så är åtta, kanske tio års längtan och väntan bortkastad. Jag lägger av, då lägger jag av, jag lägger helt enkelt ner det här med trädgård. Ska man behöva ha det som med småbarn? Oroa sig hela tiden… inget kul.
Ser ni så bra det blev! Över förväntan fint klarade de sig och en stor lättnad infann sig!
Grönskan går inte att hindra, floran tar sin plats och dofter sprider sig. Pioner knoppas och allt är ljuvt och underbart. Svavelpionen reser sig, är kraftfull och levererar tre fulländade knoppar. Underbart är kort men just UNDERBART!

Regnet öser ner och de stora gamla blommande multiflororna blir till gröna buskar med bruna skrynkliga påsar. Årets blomning av de stora rosbuskarna går nästan helt åt skogen.  Njutningens stund inhibiteras! Jag tröttnar på trädgård igen. Vill inte hålla på. Går mest och glor lite, har sekatören i handen som av gammal vana. Pliktskyldigast klipper jag lite ändå. Ser inte riktigt men fotar ändå ibland. Vilken tur!

Flera sommargäster uttalar sig om hur fin trädgården ändå är. Då rapar själv upp sånt jag INTE gillar höra från andra; Jag pekar på något fult och säger … Jamen, titta på den där busken! Helt ur slag – jag borde ha… och så allt jag borde ha gjort för fem, för två år sedan eller i våras eller förra månaden eller alldeles nyss.

Gör lite vad jag måste men vänder ofta ryggen åt det jag borde ta itu med. Det är inte så att jag sitter på rumpan och sippar drinkar hela tiden – jo, ibland – men inget känns riktigt roligt med trädgården som bara kräver något av mig! Då är det mycket roligare att vara med alla trevliga och kära gäster som denna sommar kom och besökte oss.

Hittar en del motbevis nu EFTERÅT genom det linsen har sett och minnet har sparat!
Lite tur är det att ha snälla gäster och gamla AoT-forum-vänner som är positiva och peppande. Här nere morgonbilder från svala augusti med morgondimmor.
Till vänster klockan sex och till höger en timme senare!

Jodå, gäster har peppat mig och september blev nästan sommarens pärla utom några mycket regniga dagar. Eller tänk att få bli glad så här: igår öppnade jag ett frankerat kuvert och hittade tre sorters tomatfrön som en stilig man, med en kolonistuga på Söder, av pur snällhet skickat till mig utan att jag själv frågat efter det. STORT VARMT TACK!
KLART jag vill fortsätta med min trädgård. Ser fram emot en ny säsong. Jag har rent av börjat planera något för den nya säsongen. Givetvis ska jag fortsätta med trädgård!
Har jag någonsin yppat något annat?

Tyvärr har de flesta bilderna inget växtnamn alls. Kanske kommer jag någon gång att sysselsätta mig med det och att rensa i mitt enorma bildarkiv – men det är en annan historia! Tack för att du kom hit och tog dig tid att titta runt i vissa delar av trädgården! Välkommen tillbaka!/Agneta