Ganska nyligen så hade vi ett ärende ut på Österlen. Vet ni, Österlen är vackert även en regnig dag! Vi tycker att det är minst lika vackert hemma hos oss på ‘Västerlen’ men det där speciella ljuset finns bara på Österlen. Det blir väl så när havet ramar in landskapet både söder och österut! Jag har aldrig lyckats fånga det ljuset och den där dan regnade det så förbålt så det var inte värt ett försök ens.

Hemma hos oss sken solen när vi körde iväg men på vackra Österlen vräkte regnet ner! Det var ett litet uppehåll mellan skurarna så att vi kunde få i oss en sillamacka i hamnen i Simrishamn. Vi hade tänkt oss till Kivik men himlen var kolsvart och över Stenshuvud ljungade blixtarna. Vi vände om västerut och tänkte att det fick väl bli just bara en sån dag. Bara en bilpromenad i regn när ärendet var ordnat.

En ganska kaxig text på ett hus i Hammenhög fick oss att stanna. En bit av Medelhavet kunde passa med den där Lucifer-värmen som har legat still hela sommaren. Vi har för vår del frusit mest hela juni och juli.  Den här augustidagens temperatur var trots allt behaglig och vi behövde bara skula lite för regnet. Vilket bra skånskt ord för att ta skydd någonstans när det regnar eller är allmänt dåligt väder; att s-k-ula som i s-k-ola!

Oj, här fanns mycket att titta på. Den mesta keramiken tillverkas i Grekland efter en idé och prototyp tillverkad av butiksägarinnan. De mustiga färgerna gjorde oss glada och vi köpte några rödglaserade fat. Jag älskar kannor… men hur många kan man ha?

På baksidan av huset fanns en utgång till en liten omgärdad trädgård. Hade det inte regnat så hade vi gärna slagit oss ner. Det fanns flera mysiga sittplatser – men som sagt!

 

Här hade jag gärna suttit i solen  och njutit en fikastund. Det får bli en annan utflyktsdag. Det fanns inte bara keramik att köpa utan tvålar, goda oljor,  olika typer av fetaost och oliver. Smakprov av bröd, ost och oliver kändes rätt för stället men fel i ösregnet!

Vi gick runt där under vinrankorna ganska länge och skrotade. I ett gammalt hem som vårt behöver man inte så mycket saker – och vi hade ju köpt de röda faten!

Innan vi tackade för oss hörde vi att ägarna skulle åka till sitt Grekland i september. Men vi, vi körde hem genom regnet. Vi var  nöjda med vår lilla bit av Medelhavet som var noga nerstoppat i en påse och hemma var grusvägen torr./ Agneta