Pensionär, nyss pensionär!

Om livet som nybliven pensionär!

Mitt textila intresse (3) pläden

14 kommentarer

Alldeles nära i omgivningen finns tre olika vävstugor, jag är med i Lattan som väver i källarvåningen i Västra Nöbbelövs gamla skola. Där var det förr träslöjdssal och skolans badavdelning. Det är trångt och bökigt i lokalerna men möjligheten att få utlopp för textila lustar och samvaro med trevliga vävinnor gör det hela mycket trivsamt. Vi är ett femtontal kvinnor mellan 45 och  ca 75 år. Det är inte så noga med åldern och vi hjälps åt med allt det där arbetsamma med varpning, pådragning, solvning, skedning, uppbindning och framknytning. Vi gör alla förberedelser som krävs och så väver, fikar och snackar vi. Fikar, snackar och väver…ja, ni förstår! Ibland blir det inte mycket vävt men andra gånger blir det desto mer. För att vara i en källare är det riktigt mentalt högt i tak i Lattans lokaler!
Tillsammans bestämmer vi efter olika önskemål vad som ska in i vävstolarna och så gör man det som behövs om man kan. Lotta, Åse, Karin och alla andra tack för att ni finns! Och jag skulle absolut inte klara mig utan Ulla-Karin som nästan alltid är på plats och har en snäll hjälpande hand när något krånglar eller Kerstin som är en kreativ problemlösare utan dess like – men alla hjälper alla!
Bara någon vecka före jul kunde jag äntligen ta hem den finaste pläd jag någonsin har gjort. Vi hade gemensamt bestämt att väva plädar i damastteknik med vit varp. Jag hade aldrig vävt damast och jag spanade hur de första vävinnorna gjorde… det gällde att rita ett halvt mönster på rutat papper, tänka att ena halvan speglar den andra.
Äntligen blev det min tur i vävstolen! Jag hade kommit fram till att mönstret skulle föreställa olika yllemössor med olika sorts tofsar. Jag ville inte göra något gulligt och lite humor är väl aldrig fel – inte ens på en pläd!

Bildserien här nere visar en sorts förlossning…jag undrar när kommer min…Kerstin och jag drar ur den ena fina pläden efter den andra…min finns näst längst in…

…och sen tar Kerstin och jag upp knutar och fäster lösa trådar… och hela långa varpen  läggs ut på bord med hjälp av Åse och Ulla-Karin, i mitten nederst en underbar restgarnspläd som Kerstin har vävt!  Men hur blev nu mina yllemössor?
När vi hade dragit varpen ur vävstolen så tittade vi storögt på plädarna. Det var SÅ otroligt lustfyllt att väva den här pläden med eget mönster och färger som absolut är mina! De två första mössorna ritade jag med kryss på rutat papper sedan förstod jag hur tekniken fungerade och tänkte ut mössmodellen efter hand. Här ovan fattas ett moment på min pläd innan den är klar – ruggningen. Tekniskt sett är den pläden inget mästerverk men designen med mössorna är jag mycket stolt över!

Pläden vävdes färdigt redan under 2015 men varpen klipptes ner och ruggades först i december 2016! Pust, det blev lång väntan. Med den erfarenheten i ryggsäcken lärde vi oss att inte sätta upp för långa varpar i fortsättningen!
Som jag har fantiserat att få se pläden och att få vara med då den ruggas.
Kerstin Persson som har VÄVHALLA, en annan vävstuga mm, har köpt en ruggningsmaskin från KLIPPAN och med hjälp av den ruggar hon nu plädar från hela Sverige och även från andra länder.
För att rugga plädar i den omfattning som Kerstin gör så krävs mycket tungt slit. Det hade vävts plädar med fjärilar o romber o traktorer o blad o katter o hjärtan o avbilder från arkeologiska fynd alltmedan flitens lampor lyst upp Lattans vävkällare. Dessa och alla andra plädar måste ruggas på båda sidorna och det innebär många grepp och lyft innan alla plädar är fluffiga, torra och fina.

Själva maskinen bullrar och det blir en massa ullfibrer i luften men Kerstin jobbar på och ser till att allt ser fint ut och byter ut de små torkade blomställningarna från Dipsacus sativus, vävkarda, när de är utslitna. Det är de fjädrande hakarna, som reser upp luddet på ylleväven, som slits ut och måste bytas ut. På rullen sitter tusentals torkade blomhuvuden! Kerstin har börjat odla en mindre mängd själv eftersom det är dyrt att köpa såna mängder från Italien. Kanske utökar hon den odlingen i framtiden.
När jag var hos Kerstin och följde min pläds väg mot att bli klar så blev det fullt på torkställningarna. Det var säkert många som gav en pläd i julklapp 2016!

pladar-pa-tork

När jag kom hem draperade jag yllemössorna lite nonchalant över en fåtölj. Med de drejade fransarna mäter pläden ansenliga 215 centimeter! Den är stor och varm och go’!

img_6276

Jag skriver lite sporadiskt ett tag till här på bloggen eftersom jag har många järn i elden och inte vill bränna mig! Målet är ändå att jag ska återgå till tre-fyra inlägg per månad!
En stor och varm och go’ kram till dig som har varit intresserad nog att läsa ända hit!/A

.

14 thoughts on “Mitt textila intresse (3) pläden

  1. Underbart Agneta! Det för mig tillbaka till skoltiden när jag också vävde en pläd. Sen dess har jag bara vävt mattor och dukar. Nu står min vävstol hos min dotter men vävningen står ganska stilla. Ett underbart sätt att utöva hantverk men fodrar utrymme om man ska göra det i hemmet! Många fina stunder vid vävstolen önskar jag dig! Marita

    • Vad roligt att se dig här! Du kan väl väva hos din dotter om ni delar en varp?!
      Jag har en vinterträdgård som skulle kunna omvandlas till en sorts textil- vävverkstad…men så långt vill jag inte gå! Det är en sån stor vinst att ha kunniga människor som kan hjälpa till när det uppstår frågor och problem! Jag har nyckel och kan lätt ta mig till Lattans lokaler. Kramar fr Agneta

  2. Så många fina alster ni har skapat!
    Din mösspläd ser jättefin ut, så du kan verkligen vara stolt!
    Kram från Märit

  3. Tack, Märit! Jag ska berätta för mina vävinnor att vi fått uppskattning 🙂
    Det är en mycket varm pläd kan jag säga och utan blåst och riktig vinter behövs den knappt – men vi blir glada av den!
    Kram från din vän Agneta

  4. Vad härligt du skriver om vår vävstuga och aktiviteten där!!!!!
    Kram Karin

    • Det framgår att jag trivs där, eller hur!? Du får gärna sprida info om detta inlägg till de andra i vävstugan, jag har glömt bort att jag borde ha gjort det. Mycket slåss om utrymmet i min skalle just nu…kan du tro!
      Kram tillbaka!

  5. Magelöst! Jeg er aldeles bjergtagen. Hvilken stemning i din höjenloftskälder, hvem der havde väret flue på väggen. Mange spörgsmål dukker op – hvor mange meter var varpen? Hvor mange år har I vävet på den? Hvordan får man de der blomsterhoveder til at sidde fast på rullen (og tänk at man anvender BLOMSTERHOVEDER!) Og hvordan har du gjort frynserne? Heelt vidunderligt kunsthåndvärk, jeg synes din mösseplaid er helt fantastisk Agnetisk. Og det er naturligvis den störst tänkbare kompliment 🙂

  6. Nu blev jag röd om kinderna! En Agnetisk pläd! Jag bugar, niger, tar av mig hatten och…det är snudd på för bra!
    De torkade blomhuvudena sitter fast horisontellt mellan vassa metallpiggar på något vis! Jag tittade inte så noga på det fast jag såg att Kerstin bytte några stycken. Jag ska förklara hur man gör fransarna när vi träffas nästa gång! Förhoppningsvis i februari! Vi hörs…o då kan jag svara på de övriga frågorna, hoppas jag!

  7. Kära Agneta! Som vanligt, ett berörande inlägg. Så fina bilder, som vanligt. Så bra vi har det som får dela detta.Roligt att se hela processen dokumenterad. En stor och varm kram till dig med!

    • Det var synd att jag inte fotade under t.ex. pådragning, vävning o fransdrejning. Jag har en videofilm på ruggningen men den måste klippas och jag har ännu inte hittat vilket program jag ska göra det i. Du får gärna berätta för de andra i vävstugan hur man kommer in på min blogg om de vill titta/läsa själva.
      En varm kram tillbaka!

  8. Oh vad sjuk jag blir, vill börja väva plädar igen. Slutade när Klippan lade ner sin ruggning. Har vävt åtskilliga plädar, mest med växtfärgat garn. Blir rätt kul när man kör flera bad med samma växt och sedan försöker 🙂 få nyanserna att passa. Din pläd + flera som man kan urskilja är jättefina. Blir sugen på att börja igen

    • Hej Bitte! Jag har varit bortrest o läst här men inte kunnat kommentera. Så kul att du har vävt en massa och att lusten väckts igen! Förstår verkligen att det är något extra att väva med garn som man har färgat själv. Jag har bara prövat, i liten skala, att färga garn. Jag hoppas du kommer igång med vävningen – det är en bra grej att ägna sig åt under vinterhalvåret!

  9. Hej Agneta, härliga bilder på er i arbete. Och de vackra vävarna!

    • Javisst, det är så trevligt och roligt att jobba många tillsammans och vill man sitta och väva mer koncentrerat kan man gå dit vilken tid som helst. Jag lärde mig väva på ett yrkesgymnasium i Sthlm något halvår efter att jag hoppat av latinlinjens andra ring. Riktigt vad jag skulle göra med fackkursen i vävning och sömnad visste nog jag inte men jag hade lite vaga drömmar om att bli textilkonstnär så småningom!
      Jag hoppas vi ses på DIN utställning! Jag ska skriva in datumet i min almanacka som legat och vilat nu under en semesterresa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s