Januari: 80 år går snabbt som ögat men är samtidigt en eon av tid, vi firade min syster Barbro på Ystad Saltsjöbad med middag, övernattning, frukost och konst!
I januari läste jag ‘Den sårade divan’ av Karin Johannisson.
Februari: Mitt yngsta barnbarn Victor och jag fantiserar mycket och leker när vi träffas, jag funderar på vikten att som barn få tillgång till egna och andras fantasier genom böcker, spel, filmer och lekar. Jag läste ‘Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr.
Mars: Mars är vårmånad i Skåne och jag skrev om min imaginära gungstol i vilken jag minns min barndom eller något som jag har varit med om eller fortfarande gör som att bygga kojor när jag ska sova. I mars läste jag ‘Se. Nu. Då.’ av Jamaica Kincaid.
April: I april beskrev jag det vårliga ”odlardramat” som inte går att jämföra med att Syed Latif, som startade språkcaféet i Skurup, skulle utvisas till Bangladesh från Sverige den 10 maj – och det skedde, stor besvikelse över myndigheterna! Jag läste Elena Ferrantes ‘Min fantastiska väninna’.
Maj: Nu bjöds det på fantastiskt väder, flera fina och roliga möten , fester och minst sju kvistiga frågor varav någon blev utan svar! Jag läste ‘Natt för gott’ av Jenny Erpenbeck.
Juni: Blandade inlägg beskriver lyckan att göra en skattjakt i trädgården till barnbarnet som fyllde åtta år, sorg över Brexit och eländet i världen, något som inte var vad det skulle men månaden juni var ändå en juvel! Läste ‘Det goda inom mig’ av Linda Olsson.
Juli: Vad är det med män undrade jag i julis första sko-rika (!) inlägg och för övrigt funderade jag på om en pensionär har semester – njuta av sommaren måste man!
I månadens sista inlägg dansade jag loss helt vilt! I juli läste jag trädgårdsböcker.
Augusti: Jag ordnade några magiska möten, hade bokklubben här på bokprat, mat och bad, vinkade av kära familjemedlemmar och berättade om det stora projektet och Kråkvinkeln. Jag läste med nöje barnboken ‘Mitt bland stjärnor’ skriven av poeten Lotta Olsson och underbart illustrerad av Olof Landström – suveränt samarbete dem emellan!.
September: Jag tittade både bakåt och framåt i inläggen från september och vill vårda lilla flickan som finns inom mig men också personer som är betydelsefulla medan tiden går och trädgården bjuder på sensommarfägring. Jag läste ‘Fiskarmännen av Chigozie Obioma.
Oktober: Jag skrev om min avsky för girighet och missbruket av ordet HAT och hoppades att Donald Trump skulle förlora valet i USA tack vare sin dumhet … I övrigt handlade allt, i alla fall mycket, om Pricken som vi var BM och BH åt i tre veckor! Jag läste ‘Stormen’ av Steve Sem Sandberg – men avslutade den aldrig! Koncentrationssvårigheter.
November: Inläggen handlade om många ljusglimtar i tillvaron, en Stockholmsresa och att jag verkligen ömmar för dem som lever i olika typer av svårigheter!
Jag läste ‘Uppgång och fall’ av Liv Strömquist.
December: Endast ett inlägg blev skrivet i december och det var en sammanfattning av höstens ljusglimtar. Jag tappade lust att skriva, världsläget var deprimerande och jag ville göra ett uppehåll. I december blev äntligen min pläd ‘Mössorna’ ruggad och klar. Bra julklapp till mig själv/oss från mig själv… berättar om den i ett senare inlägg!
Julen blev fin och skön men också full av längtan. Jag gillar på något konstigt sätt att längta, i alla fall när jag vet att längtan inte är omöjlig att tillfredsställa!
Av en händelse har skrivuppehållet blivit exakt en månad långt och nu har jag gjort en snabb återblick på 2016 och någonstans skrev jag ungefär: Var snäll mot andra människor det är inte mjäkigt utan mäktigt! Det håller jag fast vid!
God fortsättning alla vänner!/A
8 januari, 2017 kl. 6:56 e m
Hade faktiskt en egen liten gungstol när jag var liten, på femtiotalet. Det minns jag klart!
God fortsättning på året med alla trädgårdsarbeten och annat trevligt!
Gamle klasskamraten Björn Nilsson i Stockholm
8 januari, 2017 kl. 7:43 e m
Å, snabba fina Björn! Din gungstol var alltså riktigt riktig. Jag hoppas att det nya året far fram väl med dig! Din gamla klasskamrat Agneta (P men C nu mer)!
8 januari, 2017 kl. 8:45 e m
Visst är det viktigt med tillbakablickar. Det roliga och goda tenderar att vinna över eländet som man visserligen tvingas minnas men som dämpas, tycker jag, men det är ju individuellt Jag gör en fotobok varje år över viktiga händelser i familjen och livet och där vinner det goda varje år. Låt oss slå ett slag för snällhet eller revival of kindness, jag är med på det.
Kram Helene
9 januari, 2017 kl. 7:42 f m
Det där med fotobok är inte dumt! Ska tänka på det!
Tack, trevligt att du hänger på! När vi träffades fick jag intrycket att du redan är vänligheten själv! Inte för att det hjälper att gå omkring och vara snäll utan att göra något men…ja, du vet redan! Kramar till dig!
9 januari, 2017 kl. 7:39 e m
Et rigtig morsomt gensyn med dine billeder fra det forgangne år, alle så utroligt bekendte, næsten som om man har været med selv (nåja, lidt var man jo)! Tænkte: hende kender jeg da! da jeg så billedet af din søster. Eller Barnebarnet eller den søde lille vovse…. Kun billederne af den glade, dansende Agneta kan jeg ikke mindes at have set før. Husk at det bliver på video næste gang 🙂
Men også lidt vemodigt. Det lille udpluk får det til at føles som om det hele er gået ufattelig hurtigt. Men så er det jo også en trøst: inden vi ved af det er foråret her igen, huhej, hvor det går!
Møsseplaiden glæder mig meget til at træffe i det virkelige liv. Indtil da skal jeg nok forsøge at være snäll. Bare det ikke
før morgenkaffen!
10 januari, 2017 kl. 2:52 e m
Det räcker gott med snällhet som sträcker sig efter morgonkaffet och framåt dagen, tycker jag!
Jovisst, man känner ju folk som man har sett i TV och på film också och hälsar hjärtligt tills det går upp för en att man inte känner personen ‘på riktigt’!
De där dansbilderna var nog från perioden när ni var ute och seglade flera veckor i sträck…nä, inte videodans, då tror jag att jag blir hämmad!
Min kära syster ramlade igår och ”bröt” axeln! I somras var det handleden…jag ska åka till henne i morgon – jag kan ju hälsa från dig 😉
Margit, vi ses framöver kanske i februari…eller när det passar oss! Om lite drygt två veckor åker vi Långtbortistan! Det ska bli härligt!
11 januari, 2017 kl. 5:29 e m
Jo, lad os ses, når du er kommet hjem fra Langtbortistan. Fuld af glade oplevelser, det ser jeg frem imod 🙂
11 januari, 2017 kl. 9:06 e m
Ja det gör vi! Lite för tidigt för trädslingan, tycker jag nog! Kanske något inomhus… någonstans!
11 januari, 2017 kl. 1:11 e m
Om 80 år går snabbt, så är ett år en ögonblink! Men tänk vad mycket man hinner med! En härlig återblick på ditt år. Jag hoppas att det kommande året blir lika fullt av förhoppningsvis goda händelser. Och din rad om att vara snäll mot andra människor har jag lagt i mitt minne. Kram Karin
P.S. Vad underbart fin din pläd blev!!! D.S.
11 januari, 2017 kl. 9:14 e m
Det är så sant det där som alla gamla har sagt till yngre människor: Vänta ni så ska ni se att tiden bara går fortare och fortare…
Ja, man hinner mycket på ett år och det mesta är ju trevligt, trots allt politiskt elände, miljöelände, Trumpelände, våldelände och inte minst krigens elände!
Du klara lätt att vara snäll men kanske man gör lite mer som medvetet snäll, så tänker jag i a f !
Kul att du gillar pläden, den är så varm och go när man har lite svalt i sovrummet! Kram, vi ses i morgon hoppas jag!