På kyrkogården i Gladsax finns ett stort och fantastiskt vackert tulpanträd, Liriodendron tulipifera, som förstås har blommat långt innan vi kom dit. Vilket pampigt träd och krona, jag skulle verkligen vilja se det blomma!

Gamla vänner säger man så där lite utan att betona något av orden. Jo, träden är också gamla vänner, särskilt såna här bjässar men… En sommardag i förra veckan tog jag det lila Pågatåget från Ystad till Simrishamn för att träffa de gamla vännerna Bitte och Peter som bor i Örebro och i Hampetorp vid Hjälmaren men som de senaste åren, under en sommarmånad, har hyrt en liten lägenhet i ett fint gammalt hus vid en av Simrishamns mest pittoreska gator.
Jag gillar att åka tåg och njuta av omgivningarna och låta mig forslas i den riktning jag ska. Det går bra att tänka på tåg och bäst är det om det dyker upp ett samtal som det går att tjuvlyssna på. Och så är man på väg mot något; några aldrig upplevda timmar väntar  och jag gillar att träffa gamla vänner som man har en slags gemensam historia med. Man kan säga att våra kroppar börjar skrutta sig lite men vi berör det inte mer än nödvändigt. Vi vet vilka vi är och det är lätt och absolut aldrig tråkigt att umgås.

Vännerna stod på perrongen och väntade, genast for vi med fart till den gamla byn Gladsax bara en liten bit utanför Simrishamn. Vi hade en upplåst kyrkport att passa! Kyrkvaktmästaren hade låst upp porten enkom åt oss så att vi skulle kunna titta på de vackra kalkmålningarna från 1400-talet som är helt i sitt ursprungliga skick i två av valven. Valvmålningarna ska vara utförda av Vittskövlemästaren enligt en liten broschyr om kyrkan.Vi läste och Bitte berättade med sin härliga röst och stora kunskap, vi la till och drog ifrån funderingar och blandade våra gemensamma kunskaper. Den gamle arkitekten med den pojkaktiga blicken beundrade nog den gamle byggmästarens verk! Det är vad jag tror!

Ofattbart välbehållna målningar och jag fantiserade om hur den medeltida människan satt där i kyrkobänken och storögd tog in hela bildberättelsen medan prästen predikade på latin ett språk som få eller ingen förstod. Jag skulle vilja ha hört tankarna som förmodligen susade runt i de där medeltida skallarna!

Kulturhistoria är spännande men kan någon förstå att det här stenskravlet, med betande får runt omkring, en gång var ett ståtligt Gladsaxehus med vallgrav runt om!?
En försvarsanläggning där den danske kungens ståthållaren residerade…jo, säkert var det så men kanske var det mindre än vi tänker oss en försvarsborg. Å, om man kunde få veta.

Trakten är full av intressant historia och åldriga fornlämningar. Men nu drev hungern oss hemåt…nystekta skrubbor med tillbehör, ugnsbakade plommon med mandelmassa, lite starkt och vispgrädde. MUMS!  Sen till havet vid vackra Vårhallarna!

Den skapande människan formar i lera, lagar fantastiskt god mat, har gjort många stora utställningar, känner för människorna i Gaza och att göra gott för dem, ser vikten av vatten, intresserar sig för fotografi – då och nu, skapar snabbt ett mönster i sanden, lyssnar på havet, förbereder föreläsningar, är aktiv och har just blivit 76. En del kan!

Det här blir en liten senkommen födelsedagshälsning till dig, Bitte! /Kram från Agneta