Det är september och sensommar som aldrig tidigare. Fantastiskt väder och det är precis bara att fortsätta med sommarkläder, äta glass och ta sig dopp om man känner för det. För några timmar sedan kom jag hem från en härlig långhelg på Öland. Det finns en plats på Öland där jag vet att du, Frida, älskade att vara när du var yngre. Du kanske kommer ihåg att min dotter och hennes familj bor på Öland. Jag hade några mycket fina dagar precis som jag hoppades då jag satte mig på tåget dit!
Vi sa ju i våras att vi skulle ta en dag i sommar och prata om allt kul vi gjorde tillsammans när du var min elev på Östergårdsskolan. Titta på bilder och läsa texter ihop.
Gjorde vi det, Frida? Träffades alltså! Nänämensan, inte blev det av, typiskt oss. Nu är du tillbaka på ditt internat vid gymnasiet i Kristianstad och vi får ta nya tag! Jag får försöka ha lite framförhållning och ta kontakt med din mamma så jag vet när du är hemma! Jag vill ju väldigt gärna få något tillfälle att fira dig nu när du fyller 20 år nu sent i september!
Kommer du ihåg, från träffen i våras, att vi tittade på de där taktila bilderna som jag gjorde till dig för att du skulle få inspiration till nya berättelser. Ungefär en gång i veckan gjorde jag en ny taktil bild och varje gång var du så ivrig att få föra dina händer över bilden för att försöka förstå vad den föreställde. Du fick alltid undersöka först och sedan pratade vi om den innan du började diktera och jag fick skriva allt vad tyglarna höll.
Det är natt och Lucia går på en stig ute i skogen det är nymåne och inte nedan. (För att bilden ska vara taktilt mer intressant har Lucia, som är en liten plastdocka, fått en kjol i ulltyg och håret av lingarn är lite bångstyrigt. Det är viktigt för att den som ska titta på bilden med sina händer inte känner samma struktur överallt).
Haha, tyglar, ja, det var ofta du hittade på berättelser om flickan Lucia och hennes häst. Det blev många kapitel till slut. Djur hade ofta framträdande roller i dina berättelser. Ibland skrev du bildtext på punktskrift men dina händer ville inte riktigt lyssna på vad din hjärna sa till dem och det tog lång tid. Man kan väl säga att ditt tålamod tröt. Men du var bra på att fantisera och diktera och jag försökte hänga med i svängarna!
Lucias häst är också ute i skogen på äventyr. Det är höst och stjärnorna blinkar i skyn…(Det är viktigt att bilderna håller för många ”tittar” och ibland tvingades jag att laga dem).
Det tänkte du inte på, tror jag, men det var genom de här stunderna som du fick en viktig del av svenskundervisningen. Det var att förstärka ditt fina ordförråd ännu mer, att använda och förstå gamla och nya uttryck, synonymer och grammatik. Vi pratade om olika sorts texter och om hur man kan börja och avsluta berättelser och hur viktigt det är att knyta ihop säcken…och att saker och ting måste hänga ihop!
En säng med kvällssagan, som någon skulle läsa eller få höra, under täcket fanns det lite busiga saker som godis. (Av hållbarhetsskäl gjorde jag inte så ofta någon rörlig detalj men här kunde man lyfta täcket och hitta några kul saker under det).
Ibland tänkte jag att jag skulle göra en bild så att du kunde skriva något om dig själv. Men där fick jag alltid tji för det ville du aldrig göra. Bilden med sängen var en sån bild och bilden här nere från badhuset också men…nä, nä, det kunde du glömma, Agneta. Frida, du ville nästan alltid bara fantisera om något helt annat och det gjorde du verkligen också! Inte ville jag hindra dig att göra det du var bra på och hade så roligt med. Bilderna var ju till för att stimulera ditt berättande, det var ju det allra viktigaste!
Jag tror att det här kan vara bra att läsa för den som inte har en aning om vad en taktil bild är och vad det ska bara bra för! Vad tror du, Frida?
Frida, jag pratade inte med dig om hur lång tid det kunde ta att få ihop en bild. Nu när du är vuxen kan jag berätta att det tog från ett par till många timmar att samla ihop material, tänka ut innehåll och sedan göra själva bilden men samtidigt var det ju roligt. Jag var alltid på jakt efter nya idéer och letade mycket efter små riktiga saker som kunde passa in i en bild.
En affär vid Lilla Torg i Malmö var favoritstället. Där hade de allt från små möbler till fiskespön och annat som man kunde bygga en bild runt. Jag använde olika material för att dina fingrar skulle hitta spännande och intressanta saker att associera till. Samtidigt var det viktigt att andra kunde se vad bilden föreställde så att ni skulle kunna prata om det. Även om jag inte alltid var nöjd med bilden själv så var jag alltid nöjd med våra skrivarstunder när du flödade av tankar och idéer som du fick genom de taktila bilderna!
Ett riktigt litet fint metspö på en brygga och ett vatten med krusningar och så gräs att ligga på. (Jag gjorde ofta bilderna hemma men kunde ibland behöva något från slöjdsalarna och jag var alltid välkommen att hämta och fixa saker där).
Har du dator med talsyntes på din skola? Ja, så klart att du har, jag kan inte tänka mig annat. Talsyntes behövs väl i dina språkstudier också, kan jag tro. Visst är det bra med teknik, bara det fungerar!
Vi får prata mer om det här när vi träffas nu någon gång under hösten! Jag tar kontakt med din mamma eftersom en 20-åring måste firas och fina minnen måste vårdas, eller hur?!/Kram Frida, från din gamla lärare A
Pensionär, nyss pensionär! 
14 september, 2016 kl. 11:58 f m
Agneta Med stor vördnad och djupt rörd läser jag dina fina tankar och minnen till Frida om dina taktila bilder! Fantastiskt Kramar Bitte
14 september, 2016 kl. 2:30 e m
Jag blir skär om kinderna igen! Tack, tack, söta du! Jag har delat länken på FB och där fick jag också snälla och rara kommentarer. Fridas mamma läste och tyckte om det, jag ville ju ha hennes godkännande för publicering. Det ska bli spännande att höra vad Frida själv tycker.
14 september, 2016 kl. 6:03 e m
Vilken härlig läsning! Kram
14 september, 2016 kl. 6:26 e m
Ja, visst kan det vara intressant också för andra, tänker jag! Fattar inte hur snabbt tiden går och inte heller att jag faktiskt minns väldigt mycket från de där åren.
Jag såg dina ben idag! Hehe, de stack fram från er terrass på något sätt. Jag tror att du satt och läste… Jag cyklade hem från Ystad och var genomsvettig – kände mig inte presentabel men ångrade mig senare att jag inte stannade och bad om ett glas vatten!