Lilla bokklubben består av fyra läsglada litteraturälskare som är eller har varit lärare, förutom jag själv så är det Gunilla, Kersti och Maria. De andra som var med tidigare tyckte kanske att vi valde för svåra eller konstiga böcker eller så var det nog mer så att jobbet tog för mycket kraft. Tänk att inte ha ork att läsa eller tid för boksamtal! Vi har läst ihop i många år och de är välkomna tillbaka när de vill. Umgänget och boksamtalet börjar alltid med att vi äter och pratar om det som faller oss in. Senast var vi hos mig och vi satt i Kråkvinkeln och jag serverade krämig risotto rakt ur traktörpannan men alla fick var sin äggula i en äggkopp att hälla över den egna portionen. Det blev verkligen gott!

Till detta möte hade var och en läst sin egenvalda sommarlitteratur. Det tillhör ovanligheterna men ibland gör vi så och presenterar helt enkelt vad vi har läst för varandra. Oftast har vi läst samma bok och då blir det ett annat sorts samtal. Det är utvecklande för den egna uppfattningsförmågan att diskutera våra olika upplevelser och gemensamt analysera innehåll och författarens språk. Man får syn på saker som någon annan uppfattat. Givande! Jag kan tänka: måste läsa boken en gång till med de här nya insikterna – det blir aldrig av tyvärr. Men rikare känner jag mig varje gång!
Nu när vi hade njutit av mat, prat och citronvatten skulle litteratursamtalet äntligen komma igång och vid det momentet blir alla, varje gång, lite ivriga och böcker och tidningsklipp, läsplattor och anteckningar plockas fram. Det är lite förväntan i luften…

När jag hör ordet sommarlitteratur så tänker jag på ljusa sommarkvällar och lässtunder i fåtöljen eller sköna lata eftermiddagar i hängmattan med en bra lättläst bok. En bok som inte kräver för mycket tankeverksamhet men ändå inte är fjantig eller förutsägbar. Förr tänkte jag om vintrarna att jag under kommande sommar skulle hinna läsa alla bra böcker jag hörde talas om och bladvändarna skulle helst läsas i hängmattan. Inte hann jag läsa allt men bra många fler titlar än jag läser nu för tiden.

Jag läser helst litteratur på min lilla Letto eftersom jag har koncentrationssvårigheter och tycker att det går lättare att vara i texten på läsplattan än i en bok, som lockar till att bläddra och hoppa lite fram och tillbaka i texten, men nu i sommar har jag faktiskt läst två fysiska böcker. Jag är glad för det och den första var en lättläst bladvändare; ‘Det goda inom dig’ skriven av Linda Olssons som jag aldrig läst något av tidigare. En kvinna bosätter sig på en öde strand hon är läkare och bor i ett nytt land, hennes svåra barndom berättas i tredje person men nutiden i ett nytt land i första… nej, läs den själv! Den andra boken- en underbar barnbok med flera hisnande djup, om man så vill, som med fördel kan avnjutas även av vuxna människor. Lotta Olsson har skrivit poetiskt, berörande och roligt, Olof Landström har illustrerat på sitt underbara, humoristiska och karaktäristiska sätt. Big bang, evolutionen och livets olika perspektiv…läs den och njut bilderna!

Vilken pytt-i-panna av böcker alltifrån den nigerianske Nuruddin Farahs ”Kartor”om en liten pojke som kartlägger sitt liv  och som Kersti berättade så inlevelsefullt om, till ”Kokbok” av Alice B Toklas (hon som hängde ihop med Gertrude Stein). Vi skrattar alltid mycket på våra träffar men stort allvar uppstår också ibland. När Maria säger att hon är så trött på religionen i dessa tider så säger hon det med emfas och vi lystrar till lite extra. Hon har hittat en bok av Sam Harris som är amerikansk författare, filosof och hjärnforskare. Hans grundläggande fråga är ”hör andlighet endast religionen till” och hans svar är ett tydligt nej. Jag som är uppväxt i ett ateistiskt hem men ofta har sagt att jag ändå känner en sorts andlighet blev nyfiken. Det är förvisso en fysisk bok men jag får ha den länge och tänkte försöka läsa den i stunder av koncentration. Boken heter ”Upplyst meditation” och det jag tycker verkar lite skumt är författarens inställning till droger. Vi får se om jag kommer in i den. Jag har kommit till sidan 14… rapport kan dyka upp senare.

I alla fall fick jag dagen efteråt ett roligt mejl från Gunilla som hade ”haft kontakt” med Alice B. Toklas som gärna ville ha receptet på risotton, om nu Gunilla kunde vidarebefordra det, så att Alice  skulle kunna servera rätten till Gertrude S. Naturligtvis fotade jag receptet som var ur en liten reklambroschyr för olivolja. Man vill ju gärna hjälpa de trevliga damerna!

Farväl, ja, det var det jobbiga också. För lite mer än två veckor sedan var det dags att ta farväl av min käre son med familj. En ny horisont lockade och då han fick ett jobberbjudande i södra Thailand så bestämde de sig och skrev kontrakt på ett år. Min sonhustru är från Laos så för henne blir det nu möjlighet att träffa släkt och vänner lite mer. Och så Victor som ska börja i andra klass och som jag brukar ha så roligt med…det blir många nya vyer och situationer för en nyfiken åttaåring!
Om ett drygt halvår åker vi ner och hälsar på om inte situationen blir sämre i landet – ni kan ju bara gissa hur oroliga vi blev här hemma när nyheterna kom. De befinner sig i just den där södra delen där sprängdåden skedde. Vi vet ju inte i vilket syfte det skedde men oskyldiga människor drabbas alltid. En vän skrev till mig: ”Fy, saknar ord för sådan ondska.”

Men vi håller kontakt via video-chatt, Wordfeud och Facebook! Men det är ändå tomt. Hur ska jag klara mig utan…men se så förväntansfulla de ser ut! Jag ville inte göra den här stunden tung utan vi kramades, vinkade och med stora leenden for de ner till perrongen för avfärd till Kastrup.

 

Nästa blogginlägg kommer att innehålla lite videosnuttar och jag tänker berätta hur jag håller oro och längtan på plats! Hur gör du?

Att titta på månen är inte så dumt! Samma måne här som där!/A