Sagan om Tödde och Mödde har en viss betydelse i det här inlägget. Den gamla sagan, vet ni, med skräddaren som skulle sy en rock åt kunden…
Efter förra inlägget så ångrade jag mig lite. Nej, inte dansbilderna men kanske var det rubriken eller något i texten som lovade lite för mycket. Det var ovanligt många som var inne och tittade och tyckte att det skulle bli roligt att få följa hela processen. ‘Intressant att följa.’ ‘Spännande läsning i vinter.’ ‘Aldrig hört talas om men det låter härligt.’ Ungefär så där reagerade många trots att jag avslutade inlägget så här: ” Men inte gjorde vi som vi tänkte, det blev delvis så men ändå inte!”

Vi har sagt många, många gånger att detta projekt med bad-dammen är det sista stora projektet vi kommer att genomföra. Vi är inte purfärska längre och det yttre underhållet kräver sitt. Jag syftar naturligtvis inte på oss själva utan hela vår miljö med byggnader och trädgård.  Det utsatta läget på höjden i det öppna landskapet med all sin charm betyder också perioder med riktigt hårt väder. Blästring är följden av smågrus o jord från åkrarna som fångas upp i hårda vindbyar och möter putsade väggytor och målade trädetaljer.Vi är glada när hösten,  vintern och  vårvintern är förbi och den bördiga jorden gror och blir grön igen. Då kan väder och vind härja utan att huset blir blästrat!

Sen, när det här projektet är klart, blir det bara aktuellt med småprojekt och som sagt underhåll för hela slanten, säger vi…och då skrattar folk som känner oss. Ha, ha, flinar de, ni kommer aldrig att sluta skapa tillsammans! Vi älskar verkligen att bolla idéer och planera något spännande, att gemensamt söka vägar för bästa resultat och det är det där som är så svårt att beskriva och ge liv åt. Jag ska försöka!

Min man är mycket händig och disciplinerad när det gäller att ta itu med jobb här hemma. Så här på sommaren kommer jag med svalkande drycker när det är varmt, kaffe med eller utan dopp och så förstås god mat under loppet av dagen. Däremellan ansar jag en buske, håller jag en bräda, hämtar saker, klipper och rensar i trädgården, luftar idéer och okulärbesiktigar bygget hela tiden. Om somrarna har vi många gäster och det är en bra anledning att pausa och vila och njuta lite av den vackra tiden. Som en trevlig fikagäst skämtsamt sa igår ”Det var väl skönt att vi var här idag så ni slapp jobba?” Snart är byggmästarens semester slut och då återstår bara stunder efter jobbet och helger…nåja, då blir väl allt klart nästa år! Rom byggdes inte heller på en dag sägs det!

Åter till kronologin; på sommaren 2014 röjde vi högsta delen av tomten vars hörna vetter mot sydost och hade bestämt att en sån där underbart vacker bad-damm skulle det bli. Så där högst upp  på tomten ville vi ha ljust vackert uterum.  På ena sidan skulle det bilda en slags vinkel mot den vita muren bakom växthuset och där skulle en port i trä kunna  binda ihop allt. Så där höll vi på – lääänge och mycket och tittade djupt ner i  plånboken.

Vinkeln mot växthussidan är färdig och tål att visas och heter nu mer Blå Porten precis som restaurangen på Djurgården i Stockholm. Vår port döljer ingen restaurang utan bara den fula torkställningen och kanske hindrar den en del svepande nordanvindar.

Ja, visst, kronologi var det…Mellan växthussidan och framför uterummet tänkte vi oss bad-dammen med en liten träbrygga att dingla med benen ner i vattnet från. Dammen skulle ha två raka sidor den korta mot det nya uterummet och den långa mot sidan med popplarna som skulle bort. För övrigt skulle dammen vara organiskt formad. Vi ritade på papper och hade så roligt! Det här skulle verkligen bli det oanade smycket i vår trädgård men synligt från vinterträdgården som är en del av boningshuset och naturligtvis även inifrån från växthuset.
Vi sökte upp några dammkunniga personer och pratade, skaffade broschyrer och läste, sökte på internet förstås. Vi samlade fler och fler idéer på hög och en fin sommardag 2014 körde vi ända till Önnestad,  som ligger en dryg mil NV om Kristianstad, för att försöka knyta ihop alla lösa trådar av kunskap, idéer och fantasier. Önnestad Dammcenter har några uppbyggda damm-miljöer med växter och tillbehör som vi ville se.
Vi blev införstådda med alternativ och vad man måste tänka på. Det var mycket att tänka på så att reningen fungerar på det där biologiska sättet vi önskade och jag tror att var och en av oss blev lite matta redan där – om än fortfarande gemensamt entusiastiska. Vi  satte oss i bilen och körde en sommartur runt Ivösjön med alla tankar…och räknade på summor, kubikmeter, pumpar, lavastenar, längder och vikter…och så behövde man en si och en så och…det var mycket att ta ställning till.
Den höga poppelraden med mindre och större popplar måste bort och sen så…

Min svärson Vladimir har jobbat en del med att ta ner stora träd och på hösten kom han och tog popplarna en efter en. Några av träden var enorma, de togs bit för bit. Han genomförde det svåra och farliga jobbet både säkert och galant! En tid senare satt vi hos banken och fick beviljat ett lån till projektet bad-damm. Nu skulle det äntligen bli av!

Stubbarna drogs senare bort med hjälp av en traktor. Veden ligger kapad och klar. Den ska jag klyva när pensionärsvardagen åter inträder.
Nu har vi njutit av den fantastiska utsikten rätt lång tid och… nej, nej, åter till kronologin.
Under resten av hösten funderade vi och tänkte vi och någonting som först glänste mattades av.

Så det bidde ingen bad-damm, men vad bidde det då? Ni som har läst sagan om Tödde och Mödde vet att rocken som beställdes hos skräddaren inte blev någonting alls till slut. Inte ens en vante blev det – det bidde ingenting. Då lyfte Mödde på hatten och sa: Men TACK, då, ADJÖ, då! Och så gick han sin väg.
Näää, min gubbe har inte gått sin väg men någon  bad-damm blev det inte. Luften hade gått ur oss kan man säga! När jag nyligen frågade min man om detta sa han :
– Luften gick ur mig när jag förstod att man tvunget måste byta kubikmeterna lavastenar efter antal år och insåg vilket jobb och vilken kostnad det skulle medföra. Det blev bara för mycket.
Så vi hade ett banklån och påbörjade tankar men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig!  Det bidde alltså ingen bad-damm men jag gråter inte blod för det.
Nästa inlägg kommer att handla om Kråkvinkeln som vi kallar det nya uterummet.

Vad är egentligen en kråkvinkel?/A