Jag har alltid gillat dokumentärer, undersökande journalistik, avslöjande sanningar och transparens – fast just det begreppet är ganska nytt så har det kanske blivit överanvänt i dagens läge men eftersom jag verkligen vill VETA hur det står till i gamla Sverige, Norden, Europa så håller jag mig vanligtvis à jour med utvecklingen och vad som händer…känner mig ganska glokal, som jag hörde någon på radion uttrycka saken, alltså både lokal och global. Nyheterna ger oss ju en massa kunskaper hela tiden men, men – men!
Ibland är allt tydligt och klart. Jag vet precis var jag står, är fast förankrad och vet vad jag tycker i olika sammanhang. Kan förhålla mig till det jag hör och väga informationen mot mina tidigare kunskaper. Men så plötsligt har jag blivit velig och fundersam. Tankar som funnits länge kastas över bord och skeppet lättar och så flyter man iväg utan direkt styrning…
Känner ni igen er? Att få insikter, byta åsikt eller pröva sina gamla värderingar är spännande men också jobbigt! Något jag verkligen alltid försökt är att förstå hur människor tänker. Vad är deras grund till åsikterna? Hur menar de? Finns det baktankar som driver dem i en speciell riktning? Eller blir det som det blir och det som sker är bara en kedja av händelser? Då är min danska vän en god lyssnare till mina undringar!
Nu tycker jag plötsligt att de där kunskaperna som blottas för oss tränger in i mig med hårdare slagkraft och jag känner mig skör eller så gör de rent av ont i mig trots att jag borde bli arg i stället! Har plötsligt börjat stänga av av radion när det är för jäkligt och jag precis hört hur biståndspengar gått i fel fickor eller slå ihop tidningen när jag läst om barn som tvingas arbeta i giftiga miljöer eller utnyttjats på annat otillbörligt sätt. Det där har jag hört och läst förr men nu gör det ont. Ja, väldigt ont.
Är det åldern eller har jag börjat tänka världsfrånvänt? Jag värjer mig också mot avslöjanden om girigheten överallt. Att man skor sig på andra är väl inget nytt men nu avslöjas i rask takt den ena skandalen efter den andra…är det inte skatteparadisiska möjligheter för rika människor att gömma pengar (undanhålla skatt till vård, skola osv) så är det svenska kyrkan som förlustar sig på resor. Jag betalar skatt till svenska kyrkan för kulturarvets skull, troende är jag inte och inte heller en ivrig kyrkobesökare, men ska jag verkligen var kvar som medlem?
Jag vill inte tappa hoppet om att de flesta människorna är goda och inte alls bara giriga eller illvilliga.
Kanske kan vi bli serverade lite goda nyheter på tallriken med alla tunga hemskheter och avslöjanden. En tallriksmodell med lika delar positiva men sanna nyheter, tveklösa avslöjanden och så en del förståndiga kommentarer av pålästa och duktiga människor som kan spegla verkligheten. Jag behöver framtidstro just nu! Jag vill inte bli en gamling som gräver ner mig. Tillsammans kan vi göra verkligheten både vackrare och mer jämlik, så det så! Punkt. Slut!/A
PS mina kära gamla SFI- elever; ordet fnasig har inte med funderingar att göra. När hud är lite fjällig och skrovlig kan man säga att den är fnasig. Knasiga funderingar är något annat än fnasiga funderingar…lite litterärt kanske, något som kallas allitteration! / DS er A
Pensionär, nyss pensionär! 
6 juni, 2016 kl. 8:01 e m
Att pröva sin åsikt och tvingar justera är ju både jobbigt och viktigt men jag reagerar också på att allt är så ytligt och ska gå så fort. Svåra frågor får enkla, snabba svar. Men det finns ju inga enkla svar och att fördjupa kunskapen och diskussionen är väl enda vägen till en bättre och mer fullständig bild. Men även undersökande journalistik har fallit för effektsökeri och jakt på annat än bara sanning, om den nu finns.
7 juni, 2016 kl. 1:09 f m
Så sant. Det där är också viktiga aspekter; ytlighet och effektsökeri som tunnar ut och gör det svårare att förstå någonting. Jag hoppas att jag inte fastnar i den här känslan utan fortsättningsvis lyssnar vidare och orkar ta in det som sker och är viktigt.
7 juni, 2016 kl. 5:52 e m
Jag har den senaste tiden mått så dåligt av allt elände som sköljs över oss, jag orkar inte alltid ta emot den. Jag väljer mycket ofta att inte se nyheterna på tv för det är så mycket elände. Jag tycker precis som du att det måste finnas några goda nyheter att förmedla! Jag har mina ståndpunkter och värderingar som jag tycket står sig ganska så bra. Visst är det ibland intressant att lyssna på hur andra tänker, men jag vill helst att det ska vara i positiva ordalag. Så just nu har jag nästan tagit nyhets-time out!
7 juni, 2016 kl. 6:16 e m
Jag förstår dig av hela mitt hjärta! Det jag är rädd för är att vi vanliga som står stadigt på jorden ska vända oss inåt så mkt att vi till slut struntra i samhällsutvecklingen, vi tappar tron på demokratin o…hu, vilket samhälle blir det då! Men dit är det nog långt! Trädgården är räddning o vila, den kan vi vara glada åt!
8 juni, 2016 kl. 5:30 e m
Jo, jeg forstår, at du synes at din danske ven er en god lytter – i det mindste afbryder han dig nok aldrig, og det er jo en sjælden og fin egenskab i disse tider, forstår man på politiske tv.-debatter.
Om han nu også er nærværende og empatisk, vil jeg dog stille spørgsmålstegn ved?
Måske er vi som pensionister mere sårbare – vi har ikke længere et engagerende arbejde, som fyldte godt på den daglige tallerken – alle de gode og nyttige fibre! Nu maser nyhederne sig ind på os og gør os overmætte og småsyge – som når vi har forspist os i for meget ufordøjeligt rødt kød.
Vi kan jo ikke selv vælge, hvilke nyheder, der bringes i tv og aviser.
Tænk om man kunne regne alle nyheder i hele verden, gode såvel som dårlige, og så regne ud, hvor stor en procentdel, der er dårlige, triste, katastrofale nyheder? Måske er det slet ikke så slemt, som det fremstår gennem medierne?
Tit synes jeg det er befriende at se lokale nyheder, mange små hyggelige begivenheder og ikke så megen elendighed….. en kat som har fået 17 killinger, eller en 107-årig marathonløber, eller fru hansens som avler bananer på sin altan 🙂
Jeg boykotter en del debatprogrammer, specielt disse nidkært undersøgende journalister, som på uhyre fordummende vis altid kræver et enkelt: JA! eller NEJ! på svært komplicerede spørgsmål, og som jeg tror er med til at bilde folk ind, at populistiske politikere med enkle slagord kan ændre verden til et bedre sted.
Ja, og så tror jeg, at al effektivisering og centralisering har medført en nærdødstilstand for nærdemokratiet. Jo større organisationer, vi står over for, jo mindre føler vi os og jo mere magtesløse bliver vi.
Så er det godt, at vi har hinanden at tale med – og glæden fra vore haver at nyde som dessert 🙂
8 juni, 2016 kl. 9:40 e m
Så många intressanta tankar! Huvudet på spiken är just att de där nitiska journalisterna som vill upplysa oss fördummar genom att ofta förenkla istället för att våga ta ut svängarna och visa hur komplicerat allt är.
Min danska vän är framför allt en god lyssnare, tyvärr har han lite problem att uttrycka sig men jag tycker nog att vi ändå brukar förstå varandra bra!