…nej, det är förstås inte mig det handlar om utan rubriken är titeln på boken som bokklubben ska prata om på torsdag här hemma hos mig. Den sårade divan  med undertiteln Om psykets estetik och om Agnes von K, Sigrid H och Nelly S.

Vi har enbart läst skönlitteratur tidigare men den här gången valde vi sakprosa och att läsa Karin Johannissons bok om Agnes von Krusenstjerna 1894-1940, Sigrid Hjertén 1885-1948 och Nelly Sachs 1891-1970. Tre skapande kvinnor som alla tillbringade perioder av sina liv på mentalsjukhus och som trots detta ändå kunde vara verksamma och behålla sin skaparidentitet.
Nåja, kanske inte Sigrid H som slutade att måla och till slut lobotomerades. Operationen, som sonen gav sitt tillstånd till, blev misslyckad och hon dog i sviterna av den.

Överallt i vårt hus finns fysiska bokhögar men nu läser jag helst på min Letto, en nätt liten läsplatta som gör all text lätt att läsa! Man kan se texten i behagligt ljus utan att tända lampan och somna med den utan att näsbenet blir knäckt om man tappar den. 

På torsdag ska lilla bokklubben träffas och diskutera boken. Det ska bli så intressant att höra hur de andra har tyckt och vad de har uppfattat.

Jag är säker på att vi kommer att associera till Agnes von K som, intagen på olika vårdinrättningar, låg i lugnande långbad i många timmar. Hon skaffade sig flera olika privilegier och såg till att hon fick extracigaretter att röka där i badet – vilket inte gillades av hennes medpatienter.
Hon verkade få bestämma ganska mycket över sin egen behandling medan hon gick in och ur sina ”perioder” av hysteri och galenskap eller var hon inte galen? Eller vad är egentligen galenskap? Det är nog den mesta adekvata frågan.

Att sätta på galenskapen och stänga av den! Så uppfattar jag lite förenklat beskrivningen av hur Agnes von K agerade många gånger för att få känslomässiga utlopp som hon inte kunde få ut någon annan stans än på vårdanstalten. Där tilläts hon både att domdera, skrika och riva sig, rasa ut, och samtidigt skriva sina böcker. Hennes favoritläkare skyddade manuskripten så att hon inte skulle riva sönder dem…

Det är väl bland annat detta som Karin Johannisson försöker utröna i sin bok. Hur medvetna om sin situation och sitt handlande var de tre intelligenta och kreativa kvinnorna egentligen? Hur kunde de styra andra respektive anpassa sig till den vårdande omgivningen?  När man läser de tre fallbeskrivningarna så förstår man att det här är tre kvinnor som var mycket olika och de ska nog inte heller jämföras med andra vanliga intagna. De erhöll alla tre en speciell omvårdnad, trots allt.

För mig som läser långsamt och inte är särskilt studerad inom området psykets estetik har det varit en utmaning men absolut en intressant och spännande läsning. Jag ser hur tätt Karin Johannisson i den här bokens beskrivningar följer tidens förminskning av kvinnan som tänkande och intellektuell ganska långt in på 1900-talet. Kvinnan påverkas olika av detta, protesterar utåt, beter sig grovt och ”flabbigt”eller vänder allt inåt som Nelly Sachs, rörande och smärtsamt att läsa alltihop!

När kvinnan reagerar för högt eller för mycket sätts hon in i en för tiden passande galenskapsmall där hon spelar med i sin egen roll på ett ibland häpnadsväckande medvetet sätt. Hon ansågs intelligent men…skör, ja, supersentitiv, hysterisk, grov, sexuellt perverterad, paranoid osv
Vilka öden och intressanta liv som man blir presenterad för i boken!

I ett försök att förstå boken ännu lite bättre läste jag nyss (tack internet) en recension skriven av Johan Cullberg, professor i psykiatri, där han tycker att boken lyfter fram den där tidens manliga privilegier att bestämma hur normalitetens gränser skulle dras.
Ja, just det, jag tänkte mycket på det under tiden jag läste; läkarna som nämns i boken var alla män och det var de som vårdade efter den tidens normer och kunskap. Gränserna drogs helt enkelt inte lika för män och kvinnor… samma beteende fick olika namn, behandlades olika och fick också olika uppmärksamhet från omgivningen.

På torsdag blir det alltså först eftermiddagsfika med bokprat som jag verkligen ser fram emot. När vi har diskuterat färdigt och enats om nästa bok så ska vi göra något ovanligt. Med tänd ljuslykta och med badkläderna på går vi ut, även i minusgrader, för att sjunka ner i vårt nya utomhus-spa.  I det varma vattnet ligger vi och gottar oss med massagestrålar och allt.
Nu mer är vi bara fyra bokälskare kvar i vår lilla bokklubb så vi har gott om plats och tid att bubbla på. Efter badet så blir det varm soppa eller gryta av något slag. Har inte bestämt det ännu!

Ha det bra!/A

                               Invigningen i höstas hade vi tillsammans med svåger och svägerska!