I torsdags skulle lilla bokklubben ha träffats här hos mig för att diskutera Karin Johannissons Den sårade divan. Det snöade och blåste så infernaliskt på eftermiddagen att jag var glad över mitt svåra beslut att det var nödvändigt att ställa in träffen. Nej, inte glad på det sättet men lättad när jag följde väderutvecklingen och för mitt inre såg hur det skulle ha blivit annars; diverse diskussionssugna tanter, väldigt trevliga sådana dessutom, som fastnat i snöhögar runt omkring i bygden och nu satt där och var fikasugna, kissnödiga, kanske hungriga och funderade på hur de skulle komma loss och vart det var bäst att ringa alltmedan deras bilar sakta bäddades in i det vackra vita.
Min gubbe var på väg hem från jobbet och fastnade tvärt i ett snödrev tvärs vägen en halvmil bort. Där satt han som berget och kunde inte komma loss. Han var ilsken på sig själv för sitt vägval tills en man med en förståndigt instoppad spade i bagageluckan dök upp och även en plogbil som så småningom kunde bana farbar väg. Man måste kunna bedöma hur väg och vind förhåller sig till varandra när man ska försöka köra bästa vägen, det blir ändå aldrig så att man kan göra rätt vägval hela vägen…eftersom vägar har den egenheten att de mest hela tiden vrider och vänder sig efter landskapets formationer. Sista knappa kilometern pulsade han genom snö och mot vinden för att komma hem. Bilen stod fint parkerad på en uppskottad plats hos en granne.
Jag, jag eldade i kaminerna och hade det hur bra som helst. Drack kaffe, lyssnade på radio och sen öppnade jag några mappar med bilder och började sortera. Numer har jag mina digitala bilder i ett moln…jag vet att jag inte riktigt kan förklara det, men där i molnet har jag enorma mängder foton.
Nu började jag titta, flytta, namna och att skapa nya mappar. Att bringa ordning bland alla mina bilder kommer att ta resten av mitt liv – men det är ju en trevlig sysselsättning snöiga dagar när de som ska komma på besök inte kan göra det eller när ens äkta halva blir fördröjd några timmar så är bildsortering en trevlig, ja, mycket trivsam sysselsättning.
Hittade den här bilden som jag fotograferade på vårvintern 2015;
en vissen tulpan och dess skugga samt en ruta rött genomlyst av solens sneda strålar!/A
11 januari, 2016 kl. 1:11 e m
En spännande bild med blomma och skugga tycker jag!
Det där med ”molnet” gör mig däremot synnerligen nervös. Det är ju ingen företeelse uppe i luften, utan datorhallar ”någonstans”. Och vad som händer med dem vet man ju aldrig. Ett tips från en nervös bloggarkollega: spara allt du inte vill bli av med på ett löst minne vid sidan av, och uppdatera ofta. Är man riktigt försiktig har man ett par minnen vid sidan av. Då kan ”molnet” få haverera bäst fasen det vill, de tiotusentals bilderna man har finns ändå kvar.
11 januari, 2016 kl. 6:16 e m
Bra påpekande, Björn. Det finns extra hårddisk här men jag GLÖMMER att spara där…uppdatera kallar du det. Jag är inte så bra på datavokabulär! Jag måste skärpa mig!
Kul att du tyckte att bilden är spännande. Jag såg den bara där på väggen och ”slog till” med min riktiga kamera.
11 januari, 2016 kl. 8:17 e m
Nja, uppdatera kanske inte är rätt ord när man tänker efter. Kör med ‘spara’, det låter bättre. Bestäm en fast tidpunkt för sparandet, det kan underlätta. Varje X-dag klockan XX sparas filerna, exempelvis, och det kanske kan ihågkommas med en lapp på ett synligt ställe.
11 januari, 2016 kl. 9:26 e m
Det är det där med att vara konsekvent…jag sitter inte konsekvent vid datorn därför finns det ingen naturlig dag eller tid att boka in ”att spara” filerna. jag ska försöka komma på något bra! Tack för tips!
12 januari, 2016 kl. 11:36 f m
Nu har jag lagt in länk till dig på min blogg. Se ”kollegor i bloggosfären” på högerkanten.
Du har möjligtvis ingen kalender i datorn som kan höra av sig med påminnelser då och då? Epostprogrammet kan ju ha en sådan funktion.
13 januari, 2016 kl. 9:30 e m
Tack, Björn för alla idéer om hur jag ska få till det! Det blir nog någon ordning med det.
Vad snällt att du länkar till mig på din blogg. Jag ska gå in och kika i morgon! Vi har firat min äldsta systers 80-årsdag ett dygn i sträck så nu är man mör!!!
13 januari, 2016 kl. 11:22 f m
Huha, hvilket skrækscenarium, med de litterære damer indefrosne i hver sin snedrive. Jeg forstår at du aflyste arrangementet.
Lidt kættersk tænker jeg næsten misundeligt på dine indesneede sysler – er det bare i et nostalgisk tilbageblik det tager sig idyllisk ud, eller havde det sin charme at måtte indrette sig efter vinterens overmagt?
Ja, når man nu havde både ild i pejsen, kaffe i koppen og et godt program i radioen, forstås.
Et skønt fotografi, næsten en illustration til et (aldrig skrevet) eventyr af H.C.Andersen, ”Blomsten og skyggen” – se, hvor den ensomme blomst læner sig frem mod skyggen, som nydeligt og kysk trækker hovedet tilbage, jajaja…..
13 januari, 2016 kl. 9:27 e m
Jo, just det,, Margit, det är faktisk en njutning att ha värme, kaffe och radio i huset medan det är eländigt ute! Men det är jobbigt att samtidigt veta att min käre sitter fast i en snödriva…
Å, vilka härliga tankar runt bilden! De fick igång mig…något H.C. Andersenskt lär det aldrig komma ur min ”penna” men tanken är underbar! Den kommer kanske att bli berättad en vacker dag! Tack för det!