Vet ni varför man inte hinner göra allt man vill som pensionär? Jag vet för jag kastade ut frågan på FB och fick flera trovärdiga svar som jag sammanfattar: Man har mycket att göra i sin trädgård och med alla barnbarn och man har blivit långsam och så får man ägna mycket tid åt att leta efter sina förlagda saker; glasögonen, bästa pennan, nyckeln till brevlådan, mejladressen som man bestämt vet skrevs på ett rutigt papper, lillpaddan, senaste numret av Vi, festörhängena, bästa tofflorna, det där himla bra receptet på…ja, och så vidare!
Då är det tur om man är funtad så att det där inte är något att hänga upp sig på! Man gör vad man hinner och de där försvunna grejerna finns ju någonstans bara inte exakt där man först tror sig ha lagt dem! De kommer fram så småningom!
Man ska inte oroa sig i onödan med fjutteproblem när tiden vi är mitt i är fylld av mörka rapporter överallt ifrån! Då gäller det att hålla huvudet kallt så att man kan tänka bra, känna empati och göra något gott för medmänniskorna och inte sjunka ner i mörkerträsket!

Jag blir så glad av alla små bloss av glädje som lyser upp en annars ganska mörkt målad tid. Se några exempel här och jag kunde berätta om många, många fler för jag har tränat hela livet att hitta dem:

Att träffa lille Ayaz  då-och-då! Han vägde lika litet som ett enliters mjölkpaket när han föddes och han fick ligga flera månader på sjukhus med sin kloka och kärleksfulla mamma. Här får han, lite försenat, en ett-års-present och jag måste ju visa honom hur man gör…

Att ha privilegiet att ha fred omkring sig och kunna gå på fik ibland och ta en kopp i lugn och ro!

Att se hur den stora kamelian slår ut inomhus, redan i december, under sin vinterförvaring är glädje!

Att få träffa, leka och spela spel med yngsta barnbarnet är en sann fröjd och ett bloss i vardagen!

Att få se något oväntat kreativt och roligt, i ett annars fult hörn av staden, är mycket stimulerande.

Att en gråtung höstdag kunna välja att stanna inomhus, ha tak över huvudet och mat i kylskåpet är egentligen alldeles fantastiskt (som vi så lätt tar alldeles för självklart)!

Att kunna resa utan problem, känna sig fri och välkommen – och att inte alldeles tomhänt behöva be om att få stanna utan kunna åka hem till sitt vanliga hem igen är ren lycka. Det är också vad den lite gamla bilden här nedan visar. Tre generationer min son, hans yngste son och barnbarn (nu är hon 14 månader), tänk att få vara med om detta och att ha dem relativt nära. Vi kan träffas när vi behöver det!

En vacker skymningsstund med månskära är något fint att njuta av!

Högerns framgångar runt omkring i världen är skrämmande. Nej, att människor som tänker och känner kan ansluta sig till dessa irrläror skrämmer mig mest! Att de faktiskt tror att de har lösningen till en ljusare och bättre värld! Det trodde väl de som litade på Hitlers manipulerande ord också!? Lätt att peka på vad det ledde till för det stora flertalet människor!
När vi lever i en tid då vi måste samarbeta och lösa problem så forsar nationalisterna fram och blottar sina åsikter allt mer öppet. De eldar hus och trakasserar människor med annan bakgrund och tror säkert att de gör något bra. De pratar sig varma för att vi måste stänga och låsa om Sverige. Det som händer utanför är egalt och… man blir ledsen och trött på dumheterna! Likadant forsar deras gelikar fram i Polen, Frankrike, i våra grannländer och den där  inhumana och korkade mångmiljonären i USA får allt fler anhängare!

Vi kan inte prata om människor som volymer utan de är ett stort antal människor, såna som du och jag, på flykt. Gränskontroller behövs nog för att styra upp det hela och självklart kan inte Sverige ta emot alla. Sånt måste, ja, måste gå att lösa i Europa!

Även om skymningsljuset är vackert ska vi inte tillåta att detta tidens mörker faller över Sverige!

Skickar en volym varma kramar till alla, jag tror det kan behövas! Ta emot den som vill./A